På jakt efter nya och gamla miljöer

Åkte in till Göteborg idag för att leta nya miljöer till nya skrivarprojekt. Inte för att jag är säker på att det blir några nya projekt, jag har inte kunna skriva på nästan två månader. Men jag funderar en del. Har som jag har sagt tidigare ett antal projekt som skulle kunna bli en roman.

Så jag löste ett dagskort på Göteborgs spårvägar och reste runt, med kameran i hand. Det var riktigt roligt och inspirerande.

Och så beslutade jag mig för att besöka en av mina "gamla" miljöer, nämligen de som dyker upp i början av Kvarnsten om Halsen. Jag ville dricka kaffe och äta en gigantisk kanelbulle på Café Husaren i Haga. (Har skrivit om denna berömda Hagabulle på min vanliga blogg).

Kommer dit och det står en kö ut på gatan och det var smockfullt inne. Så jag vände på klacken och undrade om det var ett tecken från högre makter.

Kanske blir det aldrig någon Bok av min bok? Den roman där huvudpersonerna förälskar sig i varandra över gigantiska kanelbullar på Café Husaren.

Sedan intalade jag mig att lunchtid och dåligt väder var förklaringen till att jag inte kunna göra entré på caféet.

Så jag kom tillbaka flera timmar senare. Lugnt och gott om plats. Men då visar det sig att de berömda kanelbullar är slutsålda.

Kalla kårar längs min rygg. Det här är verkligen ett dåligt omen. Kanelbullarna slut.

(Sekunden efter mig kom två tonårskillar och ville ha två bullar. De såg lika chockade ut som jag över beskedet att de var slut).

Beställde cappuccino och chokladcheesecake som båda smakade gudomligt, men det lyckades inte värma upp mig.

I morgon ska det bli dåligt väder. Jag tror att jag ska baka, det brukar verka terapeutiskt på mig.

Jag ska baka kanelbullar.

Inte de berömda Hagabullarna, bara mina egna...

Bokens framtid med mera

Ibland är det lite svårt att veta vad jag ska skriva på denna bok och vad som ska skrivas på min "vanliga blogg".

Jag försöker hålla mig till att enbart skriva om mitt eget skrivande här, och allt annat på den andra. Men ibland inkräktar ämnena på varandra.

Så läs lite om mina funderingar om bokens framtid på min vanliga blogg

Vad stoppar böcker från att bli utgivna?

En rad faktorer givetvis, dåligt skrivna, dålig story, utslätade karaktärer. Allt det där känner man ju till.

Men succéförfattaren Nicholas Sparks menar också att förlagens strävan efter att bli mer och mer framgångsrika rent ekonomiskt, med tyngdvikt på att sälja mycket, stoppar många lovande författare. Även publicerade författare får inte samma uppmärksamhet som storsäljare, trots bra skrivna böcker.

Han hävdar att det är svårare än någonsin att bli publicerad (talar om USA givetvis, men frågan är om det inte är likadant i Europa).

"Because publishing is becoming more business-oriented each day with more examination of the bottom line, it's harder to break out than ever. Publishers are generally less willing to take big chances in "growing" an author. They want books that will sell, and usually sell right away. If they don't think yours will sell, odds are, they won't take a chance on it"

Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte kommer att ändras? Det är lättare än förut att publicera små upplagor. Nya marknadsföringsidéer. Internet används för bokreklam. Internetbokhandlar säljer mer varierat och från fler förlag än den gamla vanliga bokhandeln.

Ändå är det intressant det Sparks skriver om.

Tipstack till Johanna Wistrand.

Läs min novell på Issuu

Min gamla långnovell Elefantkurvan ligger nu publicerad på Issuu, ett behagligare sätt att läsa på skärmen. Klicka på fullscreen.

Open publication - Free publishing - More novell

Nya skrivarprojekt

Är i gång igen. Det är skönt att skriva utan att ha press på sig.

Jag kom fram till att jag har 5 (fem) synopsis som jag skulle kunna göra romaner av. Frågan är bara vilket. Just nu skissar jag också på något helt nytt, och helt annorlunda. Det är ingen riktig ScFi (med det menar jag så där teknikfixerad), men utspelar sig i framtiden. Egentligen är det en slags relations/spänningsroman, den också.

Väldigt svårt att välja.

Egentligen är det ju bara tidsfördriv. Jag väntar. Kommer ägna hela sommaren åt att vänta och hoppas. Debutantångest.

Att Kvarnstenen är färdig har fört något annat bra med sig. Jag kan läsa igen. Det senaste året har jag haft svårt att läsa andras romaner. Så fort jag har börjat får jag idéer till mitt eget projekt.

Men nu läser jag. Intensivt. Bokrecensioner på min "vanliga" blogg

Bloggandet därborta på vanliga bloggen har kommit igång igen. Det efter att endast ha lyckats producera 14 inlägg under april och maj.

Och ja, håll tummarna för mig. Hoppas verkligen att förlagen läser mitt manus. Att inledningen fångar dem.

Digitala manusinskick del II

Efter att ha riktat mina mail fick jag bättre resultat. Och fick till och med igång en liten klimatsmartdiskussion med en redaktör.

Men Bonniers har inte sagt ett knäpp. Trots att jag mailade till personen som enligt uppgift ansvarar för inskickade manus. Dåligt tycker jag. De gamla dinosaurierna rör sig långsamt.

Med andra ord: Bonniers ska jag inte skicka mitt manus till. Punkt.

Nu får ni hålla tummarna för mig veckorna och månaderna framöver. Hoppas att någon nappar.

----------

Ps. Känner hittills bara till två förlag som öppet anger på sina hemsidor att de tar emot manus via mail: Kalla Kulor och Lind & Co. Det finns säkert fler, i alla fall bland de mindre förlagen, men visst är det konstigt i denna digitala tidsålder.

Digitala manusinskick

För ett tag sedan skickade jag ett antal mail till ett antal förlag, stora och medelstora, för att ta reda på om de tog emot manus digitalt.

Jag har räknat ut att det antagligen kommer att kosta mig över 1000 spänn att skicka mitt manus som pappersutskrift till 5-6 förlag i Sverige. Vansinnigt.

Och eftersom de flesta redaktörer har förmågan att komma fram till om ett manus är något att ha redan efter 30-40 sidor, varför skicka in en utskrift på 300-400 sidor? Slöseri med papper, tid och annat.

Och att förlagen skulle vara så snåla att de inte har råd att printa ut de fåtal manus det handlar om, de som går vidare till lektörerna, är givetvis struntprat.

Jag fick svar från hälften av förlagen (3 av 6) att det var okej att skicka digitalt. De som ännu inte har behagat svara var alla stora kända förlag. Någon som vet varför de stora är så konservativa? Skyller de på att de får 3000 inskickade manus per år? Men procentuellt sett tror jag att de mindre förlagen får lika många manus per år (per huvud så att säga).

Så dålig ursäkt.

De hade ju i alla fall kunnat svara. Jag ska maila samma fråga en gång till, men om de inte reagerar då ska jag stryka dessa förlag från min insändarlista.