Så jag löste ett dagskort på Göteborgs spårvägar och reste runt, med kameran i hand. Det var riktigt roligt och inspirerande.
Och så beslutade jag mig för att besöka en av mina "gamla" miljöer, nämligen de som dyker upp i början av Kvarnsten om Halsen. Jag ville dricka kaffe och äta en gigantisk kanelbulle på Café Husaren i Haga. (Har skrivit om denna berömda Hagabulle på min vanliga blogg).
Kommer dit och det står en kö ut på gatan och det var smockfullt inne. Så jag vände på klacken och undrade om det var ett tecken från högre makter.
Kanske blir det aldrig någon Bok av min bok? Den roman där huvudpersonerna förälskar sig i varandra över gigantiska kanelbullar på Café Husaren.
Sedan intalade jag mig att lunchtid och dåligt väder var förklaringen till att jag inte kunna göra entré på caféet.
Så jag kom tillbaka flera timmar senare. Lugnt och gott om plats. Men då visar det sig att de berömda kanelbullar är slutsålda.
Kalla kårar längs min rygg. Det här är verkligen ett dåligt omen. Kanelbullarna slut.
(Sekunden efter mig kom två tonårskillar och ville ha två bullar. De såg lika chockade ut som jag över beskedet att de var slut).
Beställde cappuccino och chokladcheesecake som båda smakade gudomligt, men det lyckades inte värma upp mig.
I morgon ska det bli dåligt väder. Jag tror att jag ska baka, det brukar verka terapeutiskt på mig.
Jag ska baka kanelbullar.
Inte de berömda Hagabullarna, bara mina egna...
Oj, vilken spännande blogg!
SvaraRaderaDen kommer jag besöka igen. Är själv jätte intresserad av böcker och att skriva.
;)
Välkommen hit, Susan.
SvaraRadera