BOKSKRIVARDAGBOK

torsdag 8 september 2022

Planerar för bokmässan

Äntligen ska jag få åka på bokmässa igen. Jag blev lite chockad när jag nyss upptäckte att det var åtta (8!) år sedan sist. Tiden går fort, fort, fort...

Så mycket vatten som runnit under bron sedan dess.

Men nu känner jag mig riktigt taggad! Ska inte flyga, utan resa med tåg, hela vägen den här gången. Pga trubbel med spårverksamheter mellan Lund och Malmö kom jag fram till att det var bättre att köpa ett interrailkort på fyra dagar, för att vara riktigt flexibel. Reser inte via Malmö, utan via Helsingör/Helsingborg. Att ta sig från Nederländerna till Stenungsund betyder att jag startar 6.14 och kommer fram 23.20. Om allt klaffar! Skulle den långa kedjan av resor brytas av förseningar är det bara att övernatta någonstans under vägen. Jag ser fram emot resan och bokmässan!

Någon mer som ska på bokmässan?

torsdag 25 augusti 2022

Korrläsning som blev redigering

Det är sensommar här i Nederländerna, och väldigt varmt. Idag nästan 35 grader.

Jag har inte orkat med min manus idag, men jag är nästan färdig med min korrläsning. En korrläsning som blev redigering, måste jag erkänna.

Efter att mitt manus har legat och vilat i flera år efter att det egentligen var färdigt, ser man på det med andra ögon. Dessutom fick jag flera redigeringstips på skrivarkursen jag var på i mars. Det var bara att "börja om från början". Inte skriva om, men redigera ingående.

Jag älskar redigering. Jobba i detalj med texten, det är så roligt.

Samtidigt sitter jag och läser Bokmässans program. Ska dit i år, har bestämt mig. Ser mycket fram emot det. Någon mer som ska på bokmässan?

torsdag 17 mars 2022

Skrivarkurs i London

Underbart!

Äntligen en skrivarkurs igen, efter 12 år. Samma lärare, samma plats; Ann Ljungberg och mysiga puben The Victoria i Paddington.

Trevlig grupp, med avancerade romanidéer, intressant att höra hur olika romanprojekten är.

Jag börjar känna mig riktigt taggad, vill gärna ta itu med mitt manus Sanden igen.

Härligt att vara i London igen, och att kunna åka Eurostar ända från Rotterdam till centrala London, så bekvämt.

Hälsningar från en skrivarsugen

Vår grupp

The Victoria, Paddington

Båttur på Themsen (när man inte skriver)

Utsikt från Sky Garden

onsdag 26 januari 2022

Summering av skrivaråret 2021

Jag brukar alltid skriva en summering av skrivaråret runt årsskiftet, men i år har jag alldeles glömt. De senaste skrivaråren har ju varit så usla att man kan ta för givet att 2021 har varit likadant. Men icke. Det finns lite ljusglimtar. Jag har inte lyckats få iväg mitt senaste manus till förlag (det har varit färdigt i två år, ska bara korrläsa...), men jag gick en skrivarkurs i att skriva feelgood i våras. Lite för att tvinga igång mig. Och det var verkligen roligt. Nu ska jag bara få i hop 50 sidor feelgood som kursledaren ska läsa. Det har inte riktigt lyckats än, men det kommer...

Och jag har anmält mig till Ann Ljungbergs Avancerad Romanskola i London i mars!

Har varit på Anns kurser förut, även i London, och just den här har jag länge velat gå, men det har inte blivit av. Om inte coronan slår tillbaka ska jag till London! Det ska bli så kul.

Skrivarlöften inför 2022:

korrläsa Sanden är inte smutsig och skicka till förlag
skriva ett första råmanus av min feelgood och ta med till Londonkursen

Det får räcka med löften. Det viktigaste är att skrivandet kommer igång.

Ska öppna dörren till skrivandet igen

lördag 2 januari 2021

Summering av skrivaråret 2020

Det är nästan kusligt och gå in på bloggen och läsa vad jag skrev för ungefär ett år sedan. Jag skulle kunna kopiera texten och använda den igen. För det är sant; jag har inte skrivit en rad på hela året. Alltså inte skrivit en rad på två hela år.

Ska jag vara ärlig tror jag inte att jag kommer att börja igen. Jag tror att jag har tappat skrivarförmågan.

Jag tror inte att jag någonsin kommer att få en bok utgiven.

2020 har var övermänskligt svårt. Precis som 2019 var. Jag förlorade min pappa 2019 och slutet av 2019 fick mamma cancerbesked. Hon gick bort i augusti 2020, 15 månader efter pappa. De senaste två åren har jag nog besökt Sverige femton gånger för att bistå mina föräldrar, gå på begravning, röja i hus och förbereda för försäljning. Ett antal resor har jag tvingats göra mitt i coronatid.

I oktober fick jag själv corona, om än en mildare form. Men en extrem trötthet och smärta i leder och muskler finns kvar i skrivande stund. Kommer livet någonsin bli "normalt" igen?

Visst det finns en hel del ljuspunkter också, det är lätt att glömma dem. Barn som gifter sig, hittar jobb och lägenhet, det är stora framgångar och glädjestunder.

Men jag har inte skrivit något alls.

Inget alls.

Mål för 2021:

Skicka in Sanden är inte smutsig till förlag
Spåna lite om jag ska börja skriva på en uppföljare till Kvarnsten om Halsen .Den har snurrat en del i huvudet och kommit upp till ytan igen de senaste veckorna. Av erfarenhet vet jag att man då ska skriva, om det är något som snurrar i huvudet.
Skriva mer på "prästskrönan", favoritmanuset.
Se om jag kan få igång skrivandet på alternativa sätt. Blogga?

onsdag 15 januari 2020

Summering av skrivaråret 2019

Inget.
Jag har inte skrivit något. Inget alls. Det har inte hänt på många år att jag inte har skrivit något alls på ett helt år.
J-vla skitår.
Jag har inte ens lyckats med målet att skicka in Sanden är inte smutsig till förlag.
Men jag har redigerat klart det. Och ska bara korrläsa en sista gång. Bara.

Mål för 2020:

Skicka in Sanden är inte smutsig till förlag
Spåna lite om jag ska börja skriva på en uppföljare till Kvarnsten om Halsen .Den har snurrat en del i huvudet och kommit upp till ytan igen de senaste veckorna. Av erfarenhet vet jag att man då ska skriva, om det är något som snurrar i huvudet.
Skriva mer på "prästskrönan", favoritmanuset.
Se om jag kan få igång skrivandet på alternativa sätt. Blogga?
Om livet tillåter: Åka till Bokmässan.

Risken är bara att 2020 blir en bergochdal-bana. Kommer jag att orka skriva? Hur kanaliserar man sorg, oro och trötthet in i skrivandet? Jag lyckas bara skriva när jag mår någorlunda.

Någon som har tips?

onsdag 21 augusti 2019

Sensommar, livets allvar och korrläsning

Mitt förra inlägg skrev jag för fyra och en halv månad sedan. I min enfald trodde jag att jag skulle kunna ägna Sverigevistelsen, som till slut varade i två och en halv månad, plus fyra veckor (alltså: först stannade jag två och en halv månad, var hemma fyra veckor, för att sedan åka tillbaka och vistas i Sverige ytterligare fyra veckor) åt att korrläsa och skicka in mitt manus.

Men livet kom emellan. Min pappa gick bort 22 maj, och hans sista tid var svår, cancer är helt enkelt en skitsjukdom. Han fick vara hemma hela tiden tills han dog, precis som han och mamma ville, men att få hemmet förvandlat till en sjukplats, det är inte helt enkelt. Hemtjänsten och hemsjukvården var dock mycket bra, och personalen ett under av tålamod.
Det var en svår tid, men med några ljuspunkter; jag fick uppleva en svensk vår och försommar igen, det är nog tjugofem år sedan sist. Jag tror inte att jag någonsin sett mina rhododendron, syren och pioner blomma.

Nu har jag varit hemma i två veckor, och äntligen har jag kommit in i en "vanlig" rutin. Äntligen får jag ägna mig åt min egen hälsa, ordentlig viktminskning står på schemat, samt en ny rutin på gymmet med nytt träningsprogram. Jag snackar inte om kosmetiska problem; jag behöver rent hälsomässigt gå ned rejält i vikt eftersom jag har problem med nacke, rygg och leder.

Och äntligen får jag korrläsa mitt manus!
Jag var jätterädd för att jag skulle vilja börja redigera igen och ändra på allt. Men till min lättnad känns berättelsen färdig. Jag har hållit på med den, från och till, sedan oktober 2016. En evighet sedan.
Jag är inte speciellt produktiv...
Att den är färdig gör mig nervös, nu måste jag ju skicka in den till förlag. Det var länge sedan jag gjorde det sist. Mer än fyra år sedan. (Som sagt, inte direkt produktiv. Och man blir inte yngre...).
Orkar jag tackla det där lotteriet igen? Åandrasidan har de senaste åren lärt mig mycket. Ta chansen!
Skjut inte upp något till framtiden, för det finns kanske ingen framtid! Och en refusering eller två (eller tio) är inte hela världen. Man överlever.
Nyfiken? Här skrev jag en elevatorpitch!