Adventskalender 20 december - Utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse igen! Av två bloggare till och med. Tack Anna och En blogg. Helt enkelt!

Tre favoritförfattare och tre av deras bästa böcker.
1. Susan Howatch. Tyvärr ges hon inte längre ut i Sverige. Obegripligt! Allför "religiösa" romaner? Spännande och romantiska. Favorit: Glittering Images 
2. Michael Connelly. Deckarfavoriten som också har den bästa författarhemsidan jag vet. Kolla in interaktiva Message Board där man kan diskutera hans alster, samt en sida där han svarar på läsarnas frågor.
Bästa bok: The Last Coyote (Den sista prärievargen)
3. Svårt att välja. Det får bli Jo Nesbö. Ingen kan skriva deckare med sådant driv i som han. Bästa bok: Smärtans Hus.

Nu måste jag skicka den vidare, men de som får den har antagligen redan fått den.

Johanna, fortfarande en klippa, som håller reda på allt en skribent kan tänkas vilja veta.
Amanda, ny bekantskap, ärligt och rakt på sak. Om sitt skrivande och annat.
Ann Ljungberg, givetvis. Jag skulle gå alla hennes skrivarkurser över allt i världen om jag bara hade råd.
Mattias Boström. Önskar att han bloggade oftare. Ingen tar sig tid för den som vill veta mer om förlagsbranschen som han. Ovärderligt för en aspirerande författare.


Regler:
1. Tacka den du har mottagit priset av.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.

Adventskalender 19 december - Hemmafrun

Hemmafrun, eller längtan efter att få vara det, dyker upp till diskussion med jämna mellanrum.
Clara Lidström, bakom bloggen Underbaraclara, ges som exempel på den pysslande hemmafrun (med stor mage dessutom, ajabaja, ska hon stanna hemma med barnen också, veochfasa) när Rapport pratar om hemmafrutrenden (ca 23 min in i inslaget).
Varför denna negativa inställning till hemmafrun? Hon finns ju faktiskt inte. I alla fall inte i Sverige. Inte ens Underbara Clara är hemmafru. Hon arbetar hemma.Frilansande skribent. (Dålig faktakoll av Rapport alltså).

Jag arbetar också hemma. Med den skillnaden att jag inte får betalt för mitt skrivande. Vad det gäller Underbara Clara så är det fantastiskt att hon får betalt för skrivandet. Och hon gör saker som många kvinnor faktiskt skulle vilja ha mer tid för. Män också antagligen. Min man påstår i alla fall att han inte skulle bli uttråkad som hemmaman.

Hemmafrusaker. Baka,laga mat, pyssla. (Varför heter det pyssla när kvinnor skapar hemma? (Gör män det så heter det något annat; de använder händerna, sysslar med hantverk och likn. Inte alls lika negativt laddat).
När barnen var små frågade vänner och släkt hemma i Sverige på riktigt allvar: Vad gör du hela dagarna?
Som om vara med barnen inte höll en sysselsatt. Så vana människor är hemma i Sverige med dagis och dagmamma att de inte vet vad man gör med barnen. Har de inte helg med barnen?

Jag har i mångas ögon gjort ett dåligt val. Att komma in på arbetsmarknaden igen efter 15 år är inte det lättaste. Att slå sig fram som skribent och faktiskt få betalt är ännu svårare. Det enda som står på mitt pluskonto efter sex års aktivt skrivande är drygt 3000 spänn i annonsintäkter. På debit står otroligt mycket, materialkostnader, porto, skrivarkurser och resor, (för att inte tala om fikakonstnader på caféer när man behöver miljöombyte när man skriver).
Hade min man inte haft bra inkomst hade jag inte kunna ägna ca halva min tid åt skrivandet. Då hade jag blivit tvungen att klämma in skrivandet på lediga stunder, som de flesta andra amatörskribenter.

För mig är "hemmafruvalet" inte det som oroar mig mest.
Det som oroar mig mer är frågan: Hur länge kommer jag att orka satsa på skrivandet "professionellt" om det inte resultat?

Julgran vid stadshuset, Gouda, Nederländerna

Adventskalender 18 december - Another way to tell a Story

Och inte vilken story som helst, utan "The greatest story ever told", eller åtminstone delar av den.

Adventskalender 17 december - Prata om det

Jag har lite svårt att få ur mig något vettigt idag, jag har helt fastnat i att läsa hashtaggen prataomdet på Twitter.
Twittrarnas berättelser om sexuella erfarenheter som rör sig i gråzonen mellan "normalt sex" och regelrätt våldtäkt, i alla fall sex med mycket tvång och våldsinslag. Och som de inte tidigare har vågat prata om.

Man chockas av alla hemskheter folk har råkat ut för, grubblar över varför offren känner skam (de har ju inte gjort något fel...) och över varför människor verkar sluta kommunicera med varandra när det handlar om sex.
Och jag undrar varför inte man säger nej.

Det här är en ny hemsk värld som öppnar mig inför mina ögon. Jag har inte någon i min närhet som har råkat ut för det. Men de kanske inte har vågat prata om det, så jag kanske inte vet något.

Mer hos Mymlan och mycket från #prataomdet hamnar på denna blogg; Prata om det

Adventskalender 16 december - Julstress

Inget att skriva idag. Jag bakar, skriver julkort (riktiga), det regnar ute och är bara 2 grader plus (fy!). Börjar känna julstämning hemma.

Skrivandet känns väldigt avlägset nu. Det är inget bra tecken, men sätter jag mig ned när det blir lugnare så kommer säkert både ord och idéer. Hoppas jag.

Adventskalender 15 december - Kom in i mitt skaparrum

Johanna skriver eftertänksamt om "ett rum att vistas i". Alltså inte det fysiska rummet man sitter och skriver i, utan det skapade, det som ens skrivande skapar, eller någon annans bok.

Man längtar till rummet när man inte är där, och mår som bäst när man är i det. Man bjuder in andra i rummet när de får läsa ens texter.

Trots att jag vet att jag mår som bäst när jag är därinne, så har jag ganska dåligt samvete, eller vad det nu är, för att jag är där. Det är så mycket som väntar utanför. Familjen, tvätten, städningen matlagningen. Omgivningens och mina förväntningar på mig. Jag borde skaffa ett "riktigt" jobb. Eller åtminstone syssla med lite mer frivilligarbete (det finns mycket mer sådant här i Holland än i Sverige).

Jag kan i bland må dåligt av att bara jag går in i rummet. Det är sällan jag delar med mig av mina texter. Jag har försökt gå den svåra vägen, via förlagen, främst för att jag vill att andra ska läsa, men det är givetvis inte det bästa sättet att bjuda in andra.
Ibland blir jag så avundsjuk på musiker, som är med i något band, eller konstnärer, som regelbundet målar tillsammans. (Jag går förresten på en målarkurs, mest inriktad på akrylmålning och teckning, och det var länge sedan jag deltog i något så givande. Ingen av oss är några stjärnor, även om vissa har mer talang än andra och skapar vackra tavlor, men det handlar mest om att få utvecklas och feedback).
I går hörde jag musikskolans brassband öva julsånger när jag tog sonen till fiollektionen, och man riktigt kunde känna musikglädjen vibrera genom väggen. Och blev avundsjuk för att de har möjlighet att bjuda in mig i sitt "rum".

Adventskalender 14 december - Gränsöverskridande genrer

Jag är allätare vad det gäller litteratur. Rätt så i alla fall. Jag känner att jag har tappat mark när man talar om modern fantasy och science fiction. Skulle vilja ta igen lite där, men vet inte var jag ska börja.

Jag tycker dessutom om att läsa romaner i genrer som är gränsöverskridande; tex spänningsromaner med mycket romantik, eller kärleksromaner som är ordentligt spännande. Eller varför inte spänning, kärlek (åtminstone passion och sex) och humor (typ Williams Boyds A Good Man in Africa).

När jag skriver vill jag också gärna att det ska vara gränsöverskridande. Men det är lättare sagt än gjort. Ibland inbillar jag mig att förlagen skickar manus direkt i retur så fort de inser att man har blandat och gett lite för mycket.
Är detta ett typiskt nybörjarfel?

Jag har fått rådet av min författarcoach att bestämma mig för vilken genre mitt manus, som jag jobbar med just nu, tillhör. Jag känner lite motstånd mot det, men kan förstå varför det är nödvändigt. Men jag är lite rädd för att det ena eller andra i manuset kommer att försvinna (att jag blir tvungen att "döda för många älsklingar") beroende för vilken genre jag bestämmer mig för.

Någon annan som känner igen sig?