Jag får nya idéer vid de konstigaste tillfällen. Formuleringen till följebrevet för mitt manus dök upp när jag stod i duschen häromdagen. Skulle jag skriva ned den med duschkräm. Eller immet på spegeln?
Idag fick jag nya idéer för mitt favoritromanprojekt när jag satt i roddmaskinen på gymmet.
Ingenstans i närheten fanns en anteckningsbok.
Nu känner jag en enorm längtan efter att ta i tu med favoriten igen. Men jag tror inte jag vågar.
Överhuvudtaget brottas jag med en massa tankar och känslor just nu. Å ena sidan känns inte manusinskicket av Djungelblomma så viktigt längre. Det finns viktigare saker; som familjen. Svärmor ska antagligen genomgå en bypassoperation nästa vecka. Ingen walk in the park för någon som är 74 och just har haft en hjärtinfarkt.
Allt är tungt och går långsamt just nu. Ändå pockar idéerna på. Jag vill börja med ett nygammalt manus, jag vill skriva NaNoWriMo. Och jag vill skicka in manuset till några första utvalda förlag, men jag måste först läsa igenom det igen. Jag har inte tid och orkar inte riktigt.
Vad göra?
U2 i hörlurarna kanske.
Finns inget som ger mig romanuppslag som deras musik.
Men fler romanuppslag har jag egentligen inte tid med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Jag håller med, idéer kommer oftast när man INTE har möjlighet att skriva ner dem ;) Man får väl helt enkelt hålla den kvar i huvudet tills man kan :) jag förstår hur du känner det, ibland känns det som att livet kommer emellan del man vill och det man borde göra, men skrivandet kan ju också vara ett sätt att få utlopp för det man känner i sådana situationer, även fast man egentligen skriver om något annat.
SvaraRaderaKänner med dig. När molnen hopar sig på familjefronten brukar jag nöja mig med att skriva dagbok, och det ganska intensivt. När jag senare läser igenom anteckningarna har det faktiskt hänt att jag hittat tänkbara utkast att bygga något på...
SvaraRaderaOch apropå idéer som kommer utom räckhåll för anteckningsboken: Jag har helt enkelt bestämt mig för att de idéer som inte stannar kvar tills jag kan skriva ner dem är som tidiga missfall - fostret var helt enkelt inte livsdugligt!
Allan Willny
Intressant blogg. Lycka till med din roman!
SvaraRadera