Missat något

Något märkligt hände i går. Jag hade beslutat mig för att dokumentera mina tillkortakommanden (refuseringar av förra manuset), genom att skapa ett litet urklippsalbum av alla mina refusmail. Alltså klippa och klistra på gammalt vis. Som en slags terapi.

Då upptäckte jag att jag har missat att skicka mitt manus till ett ganska känt medelstort förlag. Jag hade haft mailkontakt, men aldrig skickat manuset. Konstigt, eftersom som jag gillar detta förlag, främst pga av de romaner de (vågar) ge ut.

Så nu har jag beslutat mig för att skicka in Kvarnsten om Halsen till dem. Men först en ansiktslyftning av manuset. Det är bara det att det är lite svårt att ta tag i det igen. Jag har upptäckt att vad som sägs i ett inlägg på Debutantbloggen (och som jag höll med om), inte riktigt stämmer. Jag kände mig verkligen klar med det här manuset. Jag hade ju liksom ingen mer att skicka in till. Och jag kände att jag inte orkade ta tag i manusets brister.

Ska jag nu lägga ned en massa tid på att grundligt revidera (skriva om?) ett manus, för att sedan skicka in det till ett förlag? När jag egentligen är djupt inne i ett annat manus?

Jo, jag borde nog ta tag i det. Se det som en lektion i att hitta felen (gestalta bättre tex).
Jag har faktiskt all tid i världen. Det andra manuset kan vänta. Det springer inte bort, och mår kanske bättre av att få ligga och vila.

Vid närmare eftertanke så har nog Oskar på Debutantbloggen rätt i alla fall. Man blir aldrig färdig med ett manus, man överger det.
Men att ta fram ett manus som man har övergett kan också var knepigt. Jag fick bokstavligen leta efter sista utskriften av manuset igår. Har inte hittat det än, jag misstänker att jag har använt dess baksida till att skriva ut ett annat manus. Så det blir till att printa igen. För jag måste läsa en utskrift när jag redigerar, digitalt fungerar sämre.

Först iväg för att köpa nytt papper.
Önska mig lycka till (med revidering, att köpa nytt papper ska jag nog klara av utan större problem).