... men det har ni som följer denna skrivarblogg redan förstått.
Jag summerar lite på min "vanliga" blogg, för att även dess läsare ska få en liten uppdatering om läget. Gå in och läs där.
Kvarnstenen verkar vara alltför tung för att få att flyta. Det är synd eftersom jag gillade storyn något alldeles våldsamt och har skissat på en uppföljare. Så på sätt och vis går två projekt i graven. Så här i efterhand är det smått tragikomiskt, jag valde att skriva Kvarnsten om Halsen för att ha det som en startprojekt, en språngbräda. Jag ville inte ge mig på de romanidéer som ligger närmast hjärtat, eftersom sannolikheten att man till en början blir refuserad ligger på så där 110%. Det ville jag inte riskera. Men under arbetets gång växte projektet och kom naturligtvis att ligga mig väldigt varmt om hjärtat. Men det är väl inte fel, antar jag. Fast skilsmässan efteråt gör ont.
Jag kanske skickar in till flera förlag (Kabusa tar emot manus i februari) men bara om jag övertygas om att det är värt mödan. Dessutom tar flera mindre förlag inte alls emot manus för tillfället.
Mitt nya projekt rullar vidare. Jag har åtta veckor på mig att färdigställa de första 100 sidorna plus ett synopsis innan jag ska på skrivarkurs i London. Just nu läser jag och ändrar (visst är det underbart med ett pappersmanus i handen!) . Känner mig lite stressad, eftersom sportlov ligger emellan och då brukar det inte bli något skrivet.
Jag har insett att jag antagligen behöver göra en hel del extra research. Jag har visserligen bott i Afrika och vet vad jag skriver om (?), men det finns luckor. En del av romanen ska utspela sig i London, så jag får nog ge mig ut för att leta miljöer när jag är in the Big City i mars.
---------------------------------------------------------
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
Synd, om både manuset och dig. Kanske... kanske kan du kolla manuset när det har gått en tid. Kanske skriva om och försöka igen. Jag har (som jag sagt tidigare) ännu inte skrivit en hel bok, men bävar inför refuseringar som jag vet kommer att komma. Det är väldigt känsligt, naturligtvis. Vi är ju stolta över det, tycker att det är bra det vi åstadkommit, annars hade vi inte försökt publicera.
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaklart att ditt manus inte går i graven. Det läggs på hyllan i väntan på bättre tider. Mungiporna upp och blicken stadigt rakt fram mot målet. Nästa manus blir en riktig kioskvältare.
Det är i den situationen det är bra att kunna klämma ur sig en ny roman snabbt som ögat t.ex. en gammal hyllvärmare som Kvarnsten om halsen.
Kör hårt.
Per, man vet ju aldrig. Kanske Kvarnstenen gräver upp sig själv ur graven en gång, ungefär som Lisbeth Salander.
SvaraRaderaMonica m.fl.
SvaraRaderaTack för att ni delat med er av era erfarenheter. Jag för min del har testat mitt manus på mina vänner och till slut åkte det ner i byrålådan efter ett bryskt: "ingen människa orkar läsa det här"-uttalande. Det var 1992.
Min historia flöt upp igen år 2007 och då testade jag ännu fler personer i omgivningen. Sen ringde jag Natur & Kultur och sa, som det var. 2 - 3 månader skulle jag få vänta. Sen skulle jag ringa, om jag inget hört. Efter tre veckors väntan kom ett mycket personligt, uppmuntrande brev.
Så jag har bara blivit refuserad två gånger ännu.
Gunnel, vad kul att du fick ett personligt brev!
SvaraRadera