tisdag, januari 12, 2010

Jag skriver igen...

...men har väldigt svårt att hitta en rutin och det är nästan omöjligt att organisera livet runtomkring. Med tre barn och en make med ett jobb som tar mycket tid och som inte gör något hushållsarbete, är det, som alla kan förstå, ett smått företag att få allt att flyta.
Trots att jag är hemma på heltid.

När jag skriver så impulsskriver jag mycket, det vill säga, kommer jag igång att det svårt att stoppa mig. Allt annat får vänta. Jag hatar att bryta upp för att ta hand om tvätten, stryka, städa, handla, laga mat. Samtidigt är jag ingen som vill ha allt glänsande fint hemma (och lyckligtvis inte maken heller), för då hade det inte blivit en rad skrivet.
Men ändå, jag mår kasst av att se hur berget av stryktvätt växer, dammråttorna blir större och större och toaletten gror igen. Nej, egentligen mår jag kasst av min oförmåga att skapa en rutin för att frigöra skrivtid. I princip är det ju möjligt att avsätta en galet hektisk städ- och tvättdag, för att göra resten av veckan fri.

Ni andra som skriver måste tycka jag har ett lyxproblem, för jag antar att de flesta av er har ett vanligt lönejobb vid sidan om skrivandet.

Hur gör ni?

----------------

4 kommentarer:

  1. Trots att jag är man så känner jag igen problemen. Men då vi bor i paradiset så är det inte så svårt att få lite hjälp med de dagliga sysslorna - men med barnen hade även jag problem.

    Barnen ville leka med pappa och hade alls ingen förståelse för att jag satt vid skrivmaskinen dagarna i ända (barnen är vuxna nu, och jag använder inte skrivmaskinen längre - nu är det en dator jag sitter vid).

    Min lösning på problemet blev att jag skaffade mig en "skrivalya", och då dörren var stängd fick INGEN öppna den...och det lärde sig familjen ganska snart.

    Men vad jag INTE hade räknat med var ungarnas intelligens. De lärde hundfan att öppna dörren...:-)

    Så tro mig, du är inte den enda som lider av sådana problem med barn i huset.

    Jag Lyckades aldrig lösa dem, utan fick helt enkelt koncentrera mig på skrivandet då ungarna var ute eller var i skolan...så jag planerade skrivandet för de stunder då jag kunde vara ensam.

    För mig blev det enda sättet att få lite lugn och ro.

    Ha det så bra och sköt om dig

    Gamlingen i paradiset

    SvaraRadera
  2. Ja, fast barnen i sig är inte ett problem. De har förvånansvärt mycket respekt för mitt skrivande och en ganska stark (men naiv) övertygelse att jag en gång ska lyckas.
    Förresten skriver jag mest när de är i skolan. Annars har jag en extra skrivarlya, vårt lilla extrarum, som egentligen är stryk-sy-förrådsrum. Där har jag ett skrivbord och den gamla laptopen.

    Det är allt jobb FÖR familjen, tvätt, stryk, städning, handling, matlagning, som besvärar mig. Det där tråkiga.
    Att följa med barnen till simnlektioner, musiklektioner, fotboll osv, tycker jag mest är kul.

    SvaraRadera
  3. Ps. En hushållssyssla som jag älskar och som är vansinnigt terapeutisk, är bakning. Av bröd och bullar främst.
    Har jag fastnat i en scen, eller med en karaktär, så fungerar det att knåda en stor deg. Jag tänker så bra då.

    SvaraRadera
  4. Jo, jag anade nästan det...och det var därför som jag skrev att då man bor i paradiset så är det inte så svårt att skaffa den hjälp man behöver i huset...dvs vi håller oss med en "house girl"

    Dessutom så har jag lyckan att ha en fru som nog är ganska lik dig...dvs hon tar hand om allt som har med hushållet att göra...så jag slipper...hon vill inte ens att jag skall hjälpa till...det duger jag inte till...:-)

    Men att jobba med annat som tillåter en att tänka är ett system som även jag använder...fast jag bakar inte bröd, jag går på en promenad istället.

    Men å andra sidan är kanske mina "skrivproblem" av lite annan karaktär...jag kan ju ge dig en länk till en artikel som publiserades i förra veckan.

    http://www.plantservices.com/articles/2009/205.html

    Ha det så bra, sköt om dig och må du få lite frid att skriva...:-)

    Gamlingen i paradiset

    SvaraRadera