Sporre

Det faktum att jag ska på en skrivarkurs stategiskt placerad i London (5 tim härifrån med tåg) om två månader börjar sjunka in.
Det är också en fantastisk sporre. Det är två år sedan (vad tiden går fort) som jag var på förra skrivarkursen, en deckarkurs, i Sevilla. Nu ska jag gå romankurs och coaching. Det ska bli väldigt roligt att få ägna sig åt ett eget skrivprojekt, samtidigt som man får nyttiga lektioner på eftermiddagen. Och förhoppningvis få se rätt så många gamla bekanta och en del nya ansikten också!

Det ska bli kul att återse London. Jag besökte denna JÄTTEstad många gånger under åren 1992-1995, då vi bodde i England (först maken, jag flyttade till England 1994). Vi kom tillbaka i juni 2008, så att ungarna fick se var vi var höll till innan de kom.
Dessutom ser jag fram emot resan. Swischa fram med Eurostar. Om den inte fastnar i tunneln under Engelska kanalen. Men i mars ska det väl inte vara så kallt...

Sporre och morot, ja. Jag behöver något att jobba fram emot. Sätta upp mål och deadlines är ett måste för mig, annars blir jag ALDRIG färdig. Dessutom hoppas jag få arbeta ordentligt med mitt språk, och upptäcka vad som inte fungerar. Få feedback, träffa andra med samma passion (det där sista är SÅ viktigt, jag känner mig ofta enormt ensam med mina känslor för mitt skrivande).