22. Trött på nationalism

Jag blir så äckligt trött på nationalism. Och lite rädd. Är det en slump att nationalismen växer sig starkare i så gott som alla länder? Det har väl med dåliga ekonomiska tider att göra. Och det gör mig rädd, när jag tänker på vad som hände på 1930-talet.
Putin, tar tillbaka Krim (att Krim vill höra Ryssland kan jag i och för sig förstå, men sättet det sker på...). Vissa krafter i Ukraina skrämmer mig (till exempel de som anser sig kunna misshandla en radiochef för att han "tillräckligt" nationalistisk, dvs allt för ryssvänlig).
Här i Holland fick Geert Wilders sina anhängare att skandera att de ville ha färre marockaner (landets största invandrargrupp, som har stora sociala problem och högre kriminalitet än genomsnittsholländaren) i samband med kommunalvalet i onsdags. Ett val där Wilders parti PVV knappt ställde upp och där likasinnade lokala partier faktiskt inte gjorde så bra ifrån sig (alltid något). I efterhand har Wilders försökt påpeka att han bara vill ha bort de kriminella marockanerna, men det var inte precis så han uttryckte sig på det där valmötet...

Det är när man bara tänker på "sina egna" som allt går åt helvete. Se på Syrien.

Själv ägnar jag mig åt mina fröer och väntar på den riktiga vårvärmen, så att jag kan plantera ut dem.

Fr v. tomat, paprika som inte har grott, chili, och en
annan sorts tomat. Hoppas jag håller reda på
alla till slut

21. Nukleärt toppmöte

Enligt google translate heter det även nukleär (nuclear) på svenska.

På måndag och tisdag kommer alla (jag menar alla, fast med undantag av Putin, han skickar utrikesministern, jag antar att han inte känner sig så välkommen) hit. Till stan intill. Obama, Cameron, Hollande, Merkel... Reinfeldt också. Med anledning av NSS, Nuclear Security Summit.
Samtidigt stannar halva landet. Alla vägar stängs av runt Haag, jag antar att kollektivtrafiken stoppas också. I två dar. Dessutom ska Rutte guida runt Obama på Rijksmuseum i Amsterdam måndag morgon innan toppmötet börjar, så då lär den delen av landet lägga sig platt också (direktöversättning av holländskan, ligga platt=allt ligger stilla, används ofta i samband med trafikinfarkter; ännu ett direktöversatt ord, trafikinfarkt=mycket stillastående köer i storstan).
För att jämföra med Obamas besök i Stockholm, effekten här blir större, eftersom Holland är så kompakt. Stäng av de två stora motorvägarna runt Haag och du stänger av hela västra Holland.

Maken, som vanligtvis jobbar i en av Haags förorter, stannar hemma och jobbar hemifrån. Faktum är att man uppmanar alla runt Haag att jobba hemifrån i nästa vecka. Undrar om det också inbegriper alla politiker och folk som jobbar på alla ministerier? Snacka om att leda landet via email i två dar.

För övrigt öser regnet ned och det är sju grader ute. Igår hade vi arton. Men jag har inget emot lite regn (trädgården, som jag påtat en del i, var väldigt torr), jag har en massa tvätt att stryka, ett manus att slutföra och skicka till förlag, och ett nytt manus att påbörja.

20. Champagne eller sorgband

Jag har precis avslutat en sista korrläsning och förbereder för ett allra sista förlagsinskick.
Som alltid när jag läser igenom manuset blir jag lite vemodig, eftersom jag fortfarande tycker att Bananfarmaren/Djungelblomma/Fyndet är en riktigt bra story. Trots att den som story haft många skepnader under årens lopp så har huvudintrigen varit densamma.
Satt lite och  funderade på hur många gånger detta manus ömsat skinn och kom fram till att det är så många bortklippta scener och dödade älsklingar att jag antagligen skulle kunnat skriva ytterligare en 70000-ord roman med allt jag dumpat.
Har alla författare vid slutfört arbete varit med om detta eller är det ett tecken på svaghet? Antagligen det senare, annars hade väl manuset varit antaget vid det här laget.

När jag har kommit så här långt funderar jag på om jag ska fira eller sörja.
Champagne eller sorgband?

Vet inte. Känns mest som en lättnad, äntligen kan jag sätta igång med nästa manus, som sprungit löst intill vagnen en längre tid.

19. Frukost på stan och korrläsning

Gav mig av till.stan för att äta frukost på kafé och korrläsa, bara för att upptäcka att favoritkafeet som har öppet tidigt har tillfälligt stängt. Hittade som tur var ett annat!

18. The Tempest

Är hemma igen efter en kväll på teatern och en bra tolkning av Shakespeares the Tempest. Funderar på att.döpa om en av mina huvudkaraktärer i manuset till Miranda.
Mer om det i morgon.
Funderar också på det här med Krim och om Krim borde tillhöra Ryssland eller inte.
Mer om det i morgon. Kanske.

17. Om Synopisläsning - Igen

Jag lovade att jag skulle länka till min lektörs synopsisläsningstjänst när hon hade lagt ut den på sin blogg. Det har hon gjort nu.

Synopsisläsning- Jenny Bäfving

16. SJU år av bloggande

Upptäckte nyss att jag har bloggat i över sju år. Först på "All I Want"-bloggen, sedan på denna, därefter en ren bokrecensionsblogg.
Till en början skrev jag bara för att få skriva (skriva av mig, jag har nyss flyttat från Syrien tillbaka till Europa och hade ett oerhört behov av att bearbeta mina år i Mellanöstern), men när jag snart upptäckte att man kunde kommunicera med hjälp av kommentarer tog bloggandet ordentlig fart.
Men jag förlorade mig snart i önskan att få många läsare (läste bloggstatistiken slaviskt) och många kommentarer. Ingen av mina bloggar tog fart och efter några år tröttnade jag, men utan att lägga ned bloggandet helt. Jag kunde helt enkelt inte förstå varför en del fick sådan respons medan jag knappt fick något alls.

Denna skrivblogg har trots allt varit den mest aktiva hela tiden, eftersom jag använt den främst som skrivardagbok för min egen skull och inte en personlig blogg där jag har haft åsikter om allt och alla. Man tröttnar lätt på sin egen röst. Jag gjorde det i alla fall. Efter några års bloggande upplevde jag att jag hade skrivit om alla ämnen som var viktiga för mig och därefter upprepade jag mig bara.

Trots att mitt bloggande aldrig riktigt tagit fart (i alla fall om man ser till antalet läsare) så har jag lärt känna väldigt många genom bloggandet. Alla mina skrivarkollegor som jag har regelbunden kontakt med har jag mött över nätet, jag har hittat mina skrivarcoacher där, mina testläsare...
En del av de jag har lärt känna över nätet har jag också träffat i verkligheten (främst på bokmässan), andra har förblivit nätkompisar (mest av logistiska skäl, jag bor ju inte i Sverige)

En sak vet jag; mitt skrivande hade inte nått till den nivå där jag befinner mig nu utan bloggandet och nätet. Jag struntar i statistiken och är glad om det bara är tio som läser per dag. Utan bloggen hade ingen läst. Och man hade kanske inte skrivit något heller.