Tillbaka från Italien

Nu är jag tillbaka, efter 12 dagars bil och tältsemester i norra Italien. En fin resa på många sätt, men också lite av ett antiklimax, eftersom jag planerat för denna resa i flera år, men den hade tills nu inte blivit av. Så kanske hade jag lite för höga förväntningar. Jag har en familj som drar åt alla håll, har olika intressen och vill olika saker på semestern, och det är svårt, nästan omöjligt att tillfredsställa alla. Till råga på allt försvann 1/3 av resan för mig i förkylningsdimma, jag kunde inte alls njuta av sista destinationen, Lago Maggiore. Men under tiden på resans huvudmål, Ligurien, var jag frisk.
Men jag har i alla fall fått smak för Italien och vill gärna tillbaka. April-Maj är en bra tid att åka, allt är grönt och blommar, men med lite mer risk för regn.

Nu är jag hemma igen och försöker kurera en ovanlig envis förkylning med medföljande hosta, orkar ingenting. Förutom att redigera lite manus i sängen. Och skriva synopsis på en helt ny berättelse. Sådant brukar ofta hända när jag är sjuk. Jag vet inte vad det är i sängliggandet och hostandet som får fantasin i gång.

Lerici, Ligurien, en favorit

...där vi åt mycket god seafood pasta (och det var
bara förrätten!)

Spektakulära vandringar, här på en bergig udde söder
om La Spezia, Ligurien

Mer vandring, mellan vinfälten på terrasserna i
Cinque Terre, Ligurien

Utsikt över Corniglia, Cinque Terre, Ligurien

 Cinque Terre, Ligurien är vandrarens måste, enligt guideböckerna
men lite överreklamerat och fullt av
skräniga amerikanska turister

Lucca, norra Toscana,
med sitt helt runda torg

Och överallt runt Lago Maggiore blommade
azaleor!

Lägger mig...

Jag ger mig.
Inser att jag inte hinner färdigt manuset till min deadline (fredag). Jag har inte ens skrivit följebrev (ska inte använda det gamla). Och jag vill inte stressa något. Så nu får manuset ligga och vila igen, några veckor. Får se om jag tar det med mig och korrläser lite. Men jag vill egentligen läsa böcker under de två veckorna som kommer. Och sticka. Och umgås med familjen. (Barnen har majlov, typisk holländsk företeelse, kombineras alltid med "Koninginnedag" (Drottningdagen, egentligen det samma som nationaldagen här) 30 april och 5 maj (Fredsdagen, andra världskriget). Och i år är det sista gången man firar Koninginnedag, eftersom vi får en kung just den dagen. Och en annan dag, några dagar innan, blir "Koningsdag" (Kungsdagen) från och med nästa år.
Dessutom är det Kristi Himmelsfärd veckan efter, så skolorna har passat på att ge 2 veckor ledigt i år, i stället för en.
Jag älskar majlovet, måste jag tillägga. Det är såpass varmt att man kan bada (utomhusbadet öppnar 1 maj) och reser man bort (bort är inte så långt borta här, man tar sig till Alperna, Frankrike, norra Italien på en dag) är det ofta (inte alltid) så bra väder att man kan tälta. Allt är grönt och blommor. Och man har alla sevärdheter för sig själv, eftersom inga andra är lediga, förutom holländarna.

Jag kan inte skriva, pyssla med manus, under helger och lov. Eftersom jag är hemma på heltid skriver jag också under "kontorstid", helst på morgonen.

Tar några veckors bloggpaus också, av förklarliga skäl. Vi hörs!

Korrläsning

Efter korrläsningen på utskrivet papper rättade jag i Word, bytte layout, gjorde om till A5 och PDF, och laddade ned på ipaden. Började läsa på nytt.
Och hjälp vad mycket fel jag hittar. På nästan varje sida. Bah...

Experimentmanus

Nästa manus ska bli ett ur "inte så viktiga högen" (de där som hjärtat inte klappar så mycket för... problemet är bara att när jag tar tag i sådana manus ordentligt blir de hjärtemanus... det jag håller på med nu är ett som "inte var så viktigt").

Jag ska hastskriva. Flödesskriva med ett fint ord.
Alltså inte tänka efter.
Inte låta andra läsa.
Inte låta lektörsläsa.
Bara skynda mig och skriva färdigt och skicka in till förlag

Bara som experiment.

Jo, jag förstår, det är en korkad idé.
Men vad har jag att förlora?
Nix.

Det kliar i fingrarna...

... för att få ta tag i mitt favoritmanus igen. Ja, ungefär en gång per 24 timmar ändrar jag mig gällande vilken manus jag vill satsa på härnäst.

Att jag återigen vill tampas med min "prästskröna" är på grund av vad jag nyss läste på Newsmill. Prästen Lars Gårdfeldt skriver med rubriken Omar Mustafa måste bekänna färg i homofrågan.
Förutom att det han skriver är viktigt (läs även inläggen av Evin Baksi och Bahareh Andersson, ses i högerkolumnen), men jag ska inte gå in mer på det här, så tar han några exempel som får mig att tänka på mitt manus igen.
Min käre Henrik, den unge nyprästvigde, konservative unge mannen (därtill motståndare till kvinnliga präster) har nämligen en nära vän som visar sig vara homosexuell. Och då får automatiskt ens konservativa åsikter (Henrik är givetvis även mot utlevd homosexualitet) en helt annan innebörd, det blir för personligt. Hur min huvudperson ska tackla det är jag ännu inte klar över.

Så tack, Lars. Inspiration kommer ibland från oväntat håll.
"Välja mellan hjärta och lungor". Måste komma ihåg den frasen...

Nästan framme...

Håller på med sista kapiteln av Djungelblomma version XXX (Som nu heter något helt annat, men för enkelhetens skull fortsätter jag att kalla manuset Djungelblomma. I själva verket har djungelblomman blivit bortredigerad. Så kan det gå).

Det känns överkomligt nu. Snart färdig. Sedan korrläsa en gång till och printa och skicka in alt. maila. Jag har tre förlag kvar att skicka till.
Sedan ska jag aldrig röra manuset igen. Aldrig. Om inte ett förlag är intresserat, förstås...

Mitt förra manus har jag aldrig tittat på igen, efter att jag skickade iväg det till allra sista förlaget på listan. Konstigt egentligen, när jag tänker på det nu. Det hade jag inte trott då. Nu kan jag se många brister i det manuset.
Undrar om jag kommer till samma insikt om det här manuset någon gång. Antagligen. Synd bara att det är för sent då, när tåget har gott.
Men insikten kan i alla fall användas i nästa manus.

Undrar vilket manus jag ska ta tag i härnäst. Jag har varit inriktat på ett speciellt, men nu har ett annat pockat på uppmärksamhet. Mitt NaNoWriMo-manus från 2010.

Uppdatering av bloggen

Jag har kommit igång efter påskhelgen igen, äntligen. Kör min novellkurs på distans parallellt med redigering av mitt romanmanus (för femtielfde gången).
Jag blir både glad och ledsen när jag redigerar manuset.
Glad för att jag upptäcker att jag faktiskt fortfarande ÄLSKAR det här manuset.
Och ledsen för att jag inser att jag kommer att bli oerhört BESVIKEN om inget förlag nappar på det. Men den besvikelsen får jag ta då. Just nu behöver jag leva på hoppet.
Samtidigt är jag osäker. Jag har ändrat så mycket så många gång i samband med alla omskrivningar att det känns lite som om manuset är en liten lost soul. Och det är andra delen som spökar, första delen har funkat bra hela tiden.
Jag vet inte hur jag ska få ordning på det. Lita på magkänslan, kanske, att jag fortfarande älskar manuset. Den långa pausen från manuset, sedan i november, har dock varit väldigt bra. Fungerar nästan alltid. Svalnar kärleken? Res då i från varandra ett tag, du ska se att återseendet är härligt!

Om någon varit med om något liknande (att många omskrivningar gör en förvirrad), ge mig gärna tips. Hur får man ordning på en lost soul?

Samtidigt håller jag på att uppdatera bloggen. Lite facelift i kolumner, och främst i länkkolumnen. Eftersom Google Reader kommer att försvinna (min livslänk, hur ska jag hålla reda på alla bloggar jag läser nu? Jag har inte hittat någon värdig efterträdare ännu) tänkte jag att det är bäst att uppdatera.

Om du är är regelbunden läsare av denna blogg och har en egen författar/skrivarblogg, och inte hittar den i kolumnen till vänster (bara de senast uppdaterade syns, klicka på Visa Alla så ser du alla); SÄG TILL i kommentarerna så lägger jag in din blogglänk!

Har du en renodlad bokblogg så är du också välkommen att hojta till, då lägger jag in den i min tvillingblogg Bokläsardagbok