Det kliar i fingrarna...

... för att få ta tag i mitt favoritmanus igen. Ja, ungefär en gång per 24 timmar ändrar jag mig gällande vilken manus jag vill satsa på härnäst.

Att jag återigen vill tampas med min "prästskröna" är på grund av vad jag nyss läste på Newsmill. Prästen Lars Gårdfeldt skriver med rubriken Omar Mustafa måste bekänna färg i homofrågan.
Förutom att det han skriver är viktigt (läs även inläggen av Evin Baksi och Bahareh Andersson, ses i högerkolumnen), men jag ska inte gå in mer på det här, så tar han några exempel som får mig att tänka på mitt manus igen.
Min käre Henrik, den unge nyprästvigde, konservative unge mannen (därtill motståndare till kvinnliga präster) har nämligen en nära vän som visar sig vara homosexuell. Och då får automatiskt ens konservativa åsikter (Henrik är givetvis även mot utlevd homosexualitet) en helt annan innebörd, det blir för personligt. Hur min huvudperson ska tackla det är jag ännu inte klar över.

Så tack, Lars. Inspiration kommer ibland från oväntat håll.
"Välja mellan hjärta och lungor". Måste komma ihåg den frasen...