Vaknade tidigt i morse med stor olustkänsla. Hade drömt att jag var skulle skriva kontrakt för en lägenhet som jag hade blivit lovad av en privat hyresvärd, bara för att få reda på när jag väl var på plats att han hade gett kontraktet till en annan hyresgäst. Lägenheten såg dessutom precis ut som den lägenhet jag hyrde under drygt sju år som student och i början av min yrkeskarriär.
Det är givetvis min dotters kamp för att få ett studentrum som spökar. Under flera månaders tid hade hon otur. Blev "lovad" ett rum, men när hon väl kom dit för att titta var massa folk där och hyresvärden valde den hyresgäst hon gillade bäst... Och så där höll det på tills hon i november fick ett rum på det gamla hederliga sättet; stå i kö för att få ett studentrum som tillhörde universitetets hyresförmedling.
När jag sedan låg och försökte somna om kom jag på att jag kanske skulle kunna skriva en veckotidningsnovell på temat. Kvinnans som blir snuvad på lägenhet, och som sedan... ja, jag vet inte vad som ska hända sedan, men jag funderar på det.
Det är inte första gången drömmar inspirerar mig. Händer det någon annan? Jag bara undrar.
För övrigt har en annan romanidé dykt upp till ytan. En riktigt gammal en, den är över tio gammal. Prästskröna II kallar jag den.
Det är nog allt lyssnade på Bachs Matteuspassion som spökar. Allt Erbarme dich får mig att tänka på en stackars präst som är helt under isen. Det är likadant varje påsk; Matteuspassionen får mig att vilja skriva på mina prästskrönor igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...

-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar