Eller jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
Den närmar den sig.
Stunden då jag ska skriva nästa sexscen i mitt manus.
Den andra viktiga sexscenen i mitt manus. Enligt min planering blir den också den sista.
Jag har valt att inte vara allt för långdragen och explicit i mina skildringar av huvudpersonernas intima stunder. Det är trots att så vansinnigt svårt att skildra sex och jag tror inte på sexscener bara för att det är häftigt och underhållande att läsa. Sexscenen måste ha ett syfte ( i alla fall i min berättelse). Det måste komma fram något väsentligt i den scenen, något som gör att läsaren får djupare insikt i vem just den personen, eller de personerna, är som jag skildrar). Är sexscenen bra skriven ska läsaren veta något som inte var tydligt tidigare. Sex i litteraturen är, eller ska vara, precis som i verkligheten; det finns ingen stund i livet då de som har sex är så utlämnade åt varandra. Det finns få andra stunder i livet då man är att läsa som en öppen bok som när man har sex (möjligen när man föder barn, men det är en annan slags öppen bok...).
Så därför är det så viktigt att det blir bra. Jag kan gå och fundera i dagar innan jag skriver en sådan scen.
Vad har ni för erfarenheter? Eller är det kanske helt andra scener ni fasar för att skriva?
 |
| En som verkligen skildrar sex BRA är Simona Ahrnstedt. I höst kommer hennes nya roman. Jag inser att jag måste vänta till jul innan jag kan få tag i boken, hrmpf... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar