Och lite kul också. Jag var ruskigt naiv ibland. Trodde 100% på att min manus var väldigt bra, jag var hela tiden nöjd ( innan refuseringarna kom tillbaka). Visst ska man tro på sitt skrivande, det är inte fel. Men om jag tittar på de här tidiga alstren ser jag ju direkt att de inte duger. Jag visste noll om gestaltning, dramaturgi och så vidare.
Det är uppmuntrande att se att jag har utvecklats. Och fortfarande gör antar jag.
Numera ligger min "vanliga" blogg nästan helt i träda och jag skriver mest här och på bokbloggen (länkar ovan).
Mitt allra första inlägg lät ungefär så här:
I begynnelsen... fanns bara ett behov av att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar