måndag, juni 17, 2013

Kraften i själva berättelsen

Jag läser vad Caroline Eriksson skriver på Books and Dreams bloggen:

"Flera gånger längs vägen tvivlade jag på mig själv och min egen förmåga. Men aldrig, inte en enda gång, tvivlade jag på kraften i själva berättelsen."

Jag tror det är väldigt sant. Du måste tro på din berättelse. Att sedan andra inte tror på den är en helt annan sak.

Det är därför jag har varit så orolig den senaste tiden. Jag är rädd för att jag inte tror på mitt manus längre. Djungelblomma har blivit söndertuggad till oigenkännlighet. Men nu har jag skickat ut manuset för sista gången och om inget förlag nappar är det slut med Djungelblomma. Det känns oerhört vemodigt.

Det är möjligt att jag skulle kunna få liv i tron igen. Med hjälp av en bra redaktör, på förlag eller frilansande. Det första alternativet verkar oändligt avlägset, det andra kostar för mycket pengar. Pengar som jag hellre lägger på nästa manus.
Jag tror att man alltid kommer till tidpunkt när man måste sätta punkt för sitt manus. Man måste lämna manuset som sådant, plocka med sig sina erfarenheter från hela skrivprocessen, och gå vidare med nästa projekt.
Djungelblomman har
vissnat. Är i alla fall
bortredigerad. Men
jag tycker fortfarande
om mina djungelblommor
Jag tror att jag är nära den tidpunkten nu, har med stor sannolikhet redan nått den. Men först när man fått in alla refuseringarna kan man påbörja sorgeprocessen, sorgen över att skiljas från det ofödda bokbarn man jobbat så länge med.

Någon som har tips hur man bäst tar sig igenom den processen? Jag är skitdålig på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar