Annamaria Jansson skriver att negativa recensioner tar lika hårt som refuseringar och jag anar att det ligger mycket i det. Men hur ska man reagera på dåliga recensioner som författare? Om man har blogg/twitter/facebook, ska man skrika och gråta där?
Kanske, om man vill. Och har behov av det. Men det bör kanske ske på ett lite nyanserat sätt. Eller så skriker man bara på gruppen på Facebook som endast innehåller ens bästa vänner.
Men att bemöta recensionen offentligt, ska man göra det?
Recensenten Annika Koldenius (recenserar i Borås Tidning, men har också egen blogg) tar upp det på sin blogg och frågeställningen är intressant.
Bakgrunden är att författaren Jonas Malmborg uttalade sig via Twitter på hennes ganska negativa recension av hans roman Fältöversten. Jag har inte läst boken och kan inte uttala mig om den, men det är heller inte det frågan handlar om.
Annika Koldenius reagerade bland annat för att Jonas Malmborg trodde att hon inte läst hela boken, när det i själva verket handlade om att hon hade en annan syn på bland annat berättelsens idé (han svarar bland kommentarerna).
Hon hade helt enkelt tolkat boken annorlunda.
Och det är varje läsares rätt; att tolka boken.
Hon ställer en viktig fråga, som får mig som skribent och bokbloggare, att tänka till:
"Jag gillar att samtala om litteratur – vad som är berättelsens idé, karaktärerna, dramaturgin osv. Det gör jag gärna.Frågan är ju dock om författaren själv ska lägga sig i en sådan diskussion, med den förförståelse för texten hen har."
Som författare har man hela berättelsens universum inne i sitt eget huvud. Det gäller att försöka förmedla berättelsen till läsaren. Inklusive karaktärer, undermeningar, budskap, moral etc.
Det är inte alltid man lyckas. Ibland för att berättelsen lever sitt eget liv, men främst för att läsaren är en annan individ, som tolkar på sitt sätt.
Annika fortsätter:
"Att vara författare är att ge bort sin text som en gåva till läsaren. Det tror jag många författare skulle hålla med mig om. Men när en gåva är given, så kan givaren inte ställa krav på hur gåvan tas om hand.Givet är givet, så att säga."Det ligger mycket i det. Det är som att säga varsågod, den här pralinen är gudomlig, men om mottagaren inte gillar just den sorten, så kan man ju vända ut och in på sig för att förstå hur ytterst läcker just den här sortens pralin är, utan att lyckas. Jag har min egen smak, och bedömer utefter det.
Eller så omformulerar man en gammal känd filosofisk ståndpunkt (av den holländske filosofen Spinoza, om jag inte har alldeles fel):
Man kan inte säga: Läs den här boken, den är jättebra! Man kan bara säga: Läs den här boken, jag tycker att den är jättebra!
Nej, det tycker inte jag. Alla har rätt till sin egen tolkning av en bok, och författaren har ingen rätt att komma och säga att den är fel, även fast de tycker att läsaren inte har förstått vad de ville få fram.
SvaraRaderaHåller med, Kati, jag tror inte det leder någon vart att gå i svaromål. Tror iaf att jag skulle ligga lågt och låta andra uppleva boken på sitt sätt.
SvaraRadera