En idé om att skriva en fantasy har utvecklat till någon slags historisk fiction, även om berättelsen tilldrar sig i ett påhittat land i en svunnen tid. En del skulle kanske karaktärisera det som fantasy. Eftersom det är en kärleksroman har jag börjat kalla den fantasyromance. Har jag uppfunnit en ny genre?
Det är befriande att "slippa" skriva om nutid. Skönt att slippa tänka på alla tekniska detaljer, slippa se till att allt är korrekt historiskt och politiskt.
Det är bara att hitta på. Och inspireras.
Foto fr ianandwendy.com |
Den kvinnliga huvudpersonen låter sig förledas på en plats liknande den här. Jag klandrar henne inte.
Imponerande. Jag ligger också före, men tycker att det känns trögt nu.
SvaraRadera