På gång igen

Efter att ha lidit av en total oförmåga att kunna läsa mitt manus, har jag lyckligtvis kommit igång igen. Jag har läst hela manuset en gång och har nu börjat om, med rödpennan i hand.

Effektivisering och avkortning är några av nyckelorden nu. 

Intrigen behöver en ordentlig genomgång också.

Jag har ändrat slutet, det hade hängt löst länge och när jag fick bekräftelse från två läsare att det mycket väl kunde kapas har jag beslutat att göra just det.

Jag inser också att jag har varit bunden vid längden. Jag gillar långa romaner, men det är klart, då ska de vara bra. Debutanter är sällan förmögna att skriva långa historier.

Jag var redan uppe i 100 000 ord, vilket är i längsta laget.

Efter första genomläsningen insåg jag att jag fortfarande tycker om historien och huvudpersonerna. Jag var lite rädd för att det inte skulle vara så.

Att vara trött på manuset är en helt annan sak, det hör till det normala, har jag förstått.