Men till en början?
Jag har funderat på det den senaste tiden, och kommit fram till att jag inte vill veta allt med en gång, utan vill få lite inblickar, så att intresset väcks. Vad är det som ligger där i bakgrunden och påverkar personen i fråga? Något som tidigare har hänt präglar dagens handlande eller sätt att tackla nya problem. Vad och varför?
Men det måste vara en balans, om man får veta för lite tappar man kanske intresset. Karaktären lockar inte tillräckligt. Är tråkig helt enkelt. Allför alldaglig, allför perfekt.
Jag har kommit på att det är vansinnigt svårt att hitta den balansen när man skriver själv. Och läsarna vill olika. En del vill veta mer, med en gång, andra tycker att det räcker till att börja med.
Hej! Jag kikade på din blogg - jätteintressant eftersom jag själv sitter och svettas över en bok... eller egentligen fyra böcker, som inte verkar ha någon brådska över mållinjen någon av dem...
SvaraRaderaOm karaktärerna i boken: svår balans som du säger. Som läsare tappar jag lätt intresset både av alldaglighet och av en författares kryptiska antydningar om ett dunkelt förflutet. Jag antar att det viktigaste är att det inte blir tråkigt, helt enkelt...
Det finns böcker jag läst med behållning där huvudpersonen inte haft särskilt mycket personlighet alls, men då är det ju för att handlingen varit spännande. Men de personer som man minns är kanske sådana som skaver lite, som gör lite motstånd...
Kul det där med böcker som inte har någon brådska.
SvaraRaderaJag har alltid förundrats över författare som berättar att det tar ungefär ett år att skriva en bok, sex mån tänkande och sex månande skrivande. Men det kommer ju från publicerade författare, inte vi andra aspiranter vars böcker aldrig vill bli färdiga...
:)
Håller med om att skavande karaktärer är de man minns, eller dem man blir förälskade i.