Jo, ibland kan det kännas lite så, när man skapar karaktärer för sin berättelse, så har man ju allt i sin hand. Leker Gud.
Skillnaden är kanske att Gud kan tillåtas ha lite mer fantasi. Som skapare av en karaktär i en roman är man lite mer begränsad, i alla fall om man vill ha en chans att bli utgiven.
Stein säger:
"Let´s face it, readers aren´t interested in whimps."
Vidare säger han att läsarna vill ha karaktärer som:
"want something, want it badly, and want it now."
Så det är lite vad jag sitter och tuggar på just nu. Alltså huvudpersoner som ska vara någon som vill något, och inte är en tönt.
Samtidigt läser jag en intresserant artikelserie i SvD om förhörsteknik. Matnyttigt för karaktärsskapandet. Jag föreställer mig ju redan Jesper, kriminalkommissarien, som en förhörsledare utöver det vanliga.
Och vad kännetecknar en bra förhörsledare?
- Mycket hög social kompetens
- Tycker om människor
- Har tålamod
- Enormt fokuserad
- Påläst
- Sanningssökare
Och allt faller på plats. Jag har Jesper som i en liten ask. Eller?
Karin, socialsekreteraren, och berättelsens andra pol, blir allt svårare att karaktärisera.
Vad vill hon? Hur mycket vill hon det? Och frågan är; vill hon det nu, eller ger hon upp på halva vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar