Sjukt...

...och det blir inte mycket skrivet.
Förkylning, hosta och dundrande huvudvärk är ingen bra kombination. Resultatet blev för mig, som alltid, kraftigt illamående och sängliggande.
Tur att de två äldsta barnen är relativt självgående, och nummer tre togs om hand av vänner.
Och allt detta när bättre hälften och jag har planerat fira denna dag på en tapasbar i Gouda (jo, det finns faktiskt sådant i vår lilla stad). Fira, alltså det är vår bröllopsdag.

Har långsamt återhämtat mig efter det hemska morgonen genom att se på U2 18 videos på DVD. Märkligt hur denna irländska företeelse kan få mig på bättre humör.
Och sedan började jag fundera på hur mycket samma företeelse har inspirerat mig. Har en hel roman i skrivbordslådan, som egentligen är inspirerad av Sometimes you can´t make it on your own.
Om en mans komplicerade förhållande till sin pappa. Jaha, den har vi hört förut, säger ni.
Men trots migrän är jag fortfarande hög efter Sevilla och säger till mig själv, en dag ska också detta bli en bok, om jag så ska ge ut den själv!
Och jag lipar fortfarande när jag ser single take versionen av videon till ovan nämnda låt, den när Bonos röst bryts när han sjunger om sin pappa, gående på en gata i Dublin. Skit, vad jag är blödig.
Kan dock inte komma på om Kvarnsten om halsen har någon "egen" U2-låt.

Tröstande var också bokpaketet som damp ned från Amazon. Inklusive två böcker om skrivande, Sol Steins Solutions for Writers (rekommenderad av Ann Ljungberg) och Stephen Kings On Writing (rekommenderad av Mackan, som säger att man ska läsa den även om man inte läser Stephen Kings vanliga romaner).

Dessutom ger Hasse-Olle nya hintar av vad han förväntar sig av sina Sevilla-elever. Men kanske är boken han refererar till så dålig att det inte är så svårt att prestera bättre, vad vet jag!

Och så minns jag, att det var faktiskt en envis bronkit, som sänkte mig under några veckor sommaren 2005, som fick mig att börja skriva igen efter ett mycket långt uppehåll. Jag låg och tyckte synd om mig själv, tittade på smöriga filmer, lyssnade på U2, antagligen, och plötsligt hade jag frågat mig själv; vad håller du på med egentligen?

Några dagar senare, halvsjuk med tre timmar att fördriva med tre barn på Schiphol Airport för vidare transport till Landvetter, fick jag fram ett anteckningsblock (tur att jag hade lyckats trycka ned ett i handbagaget!) och jag började skriva. Sedan skrev jag för hand i samma block under flera veckor, jag hade nämligen ingen bärbar dator med mig i sommarstugan.
Och på den vägen är det.