tisdag 20 mars 2018

Elevator Pitch

Jag jobbar vidare med min redigering, samtidigt som jag har gett mig på att fasta (bara dryck och buljong) fem dagar för att uppmärksamma Fastan, men även för att jag ville testa om jag skulle uppnå samma effekt som sist jag fastade (och det var säkert tjugo år sedan). Då upplevde jag att sinnet blev väldigt klart och aktivt, jag sov bra och var helt vaken direkt när jag vaknade. Den enda nackdelen jag minns är att jag hela tiden tänkte på vad för mat jag skulle äta när fastan var över.
Denna gång upplever jag det inte lika positivt. Sinnet är visserligen ganska aktivt, men jag är samtidigt väldigt trött och har ont i kroppen. De första dagarna hade jag ordentlig huvudvärk, men det har jag inte haft idag (sista dagen) och igår. Jag sover inte alls bra och är väldigt trött på morgonen.
Med andra ord, det ska bli skönt att bryta fastan i morgon.

Nog om detta. Jag lovade en Elevator Pitch i förra inlägget. Alltså en kort presentation, en sorts "baksidestext" till mitt manus, (lite för lång, men det går nog att slipa på). Så här blev det första utkastet:

Trettiofemåriga Lisa kämpar med livspusslet. Det är inte alltid lätt att kombinera ett krävande, men stimulerande, jobb som IT-konsult med familjelivet när maken Daniel tenderar att tillbringa allt längre dagar på jobbet. Lisa älskar sina döttrar, sjuåriga Beatrice och fyraåriga Hanna över allt annat i världen, men relationen med Daniel blir allt mindre följsam. Efter att ha tagit en stor del av föräldraansvaret under småbarnsåren känner hon att hon måste satsa mer på jobbet för att inte halka efter i karriären. 
När företaget hon jobbar för får ett lukrativt kontrakt för ett stort företag, Al Hajar, i Dubai övertalas hon att ta jobbet som teamledare för gruppen som ska jobba i Gulfstaten. Under ett drygt halvår ska hon jobba halvtid för koncernen i Dubai, inklusive regelbundna resor dit. Hon hoppas kunna lägga livspusslet hemma i Göteborg med hjälp av mor- och farföräldrar. Daniel, som har förhoppningar att kunna bli delägare på juristbyrån där han jobbar, är helt emot hennes beslut att ta jobbet i Dubai, men hon gör det ändå. Jobbet kommer ge henne ett lyft i karriären, ett mer imponerande CV och inte att förglömma; bra betalt. 
Arbetet på plats i Dubai är precis som hon anat; hektiskt, utmanande, men framför allt stimulerande. Att dessutom få en smak av hur det är att leva lyxigt som expat och ha skönt väder jämt är en extra krydda.
Vad hon inte hade räknat med var att hon skulle träffa den jämnårige Sahir.  
Sahir har engelsk och arabisk bakgrund och är medlem av den förmögna och inflytelserika företagsfamiljen al Mazim, ägare av Al Hajar. Han är Al Hajars avgående VD och styrelseordförande, på väg att lämna familjen al Mazims företagsvärld för sitt nya drömjobb; toppdiplomat inom FN med tyngdpunkt på fredsmedling i Syrien.
Attraktionen mellan Lisa och Sahir är omedelbar och de inleder i hemlighet en kärleksrelation. Sahir har allt Lisa önskar, han ser henne, stimulerar henne intellektuellt, samtidigt som han är en passionerad älskare. Men snart tränger verkligheten sig på och Lisa snärjs in i en härva av blind passion, svek, missförstånd, kulturkrockar och ett samvete som äter upp henne inifrån. Hon får allt svårare att hålla isär sina två världar och en våldsam kollision mellan dem är oundviklig.

torsdag 15 mars 2018

Från råmanus till inskick till förlag

Jag tänkte börja blogga lite igen. Orsaken till att denna blogg inte har uppdaterats är givetvis att jag inte har skrivit mycket de senaste åren. Främst eftersom jag studerat litteraturvetenskap, men också för att jag har haft skrivkramp (eller snarare tvivlat enormt på min skrivarförmåga) efter att mina två senaste manus gått några rundor hos förlag, men inte blivit utgivna. Eftersom jag inte blivit riktigt klar över varför de kom så långt som de kom, men inte blev utgivna (de olika lektörerna och redaktörerna hade vitt skilda förklaringar till refusering, och tyckte i sin tur om helt olika saker i manusen), tappade jag tron på min förmåga. Jag visste inte längre hur jag skulle fiska ut det goda och lära mig av det "dåliga"

Efter ett tag pockade dock skrivarådran på uppmärksamhet igen. Den ville bli aktiv. Inför NaNoWriMo 2016 uppenbarade sig ett nästan helt färdigt romanmanus, och jag ägnade NaNo-månaden november åt att få till ett råmanus (mycket rått sådant, bör jag tillägga). Sedan var jag igång igen, men att kombinera ett nytt romanprojekt med skrivandet av en kandidatuppsats i litteraturvetenskap rekommenderar jag inte. Inte förrän i september förra året hade jag ett "riktigt" råmanus i min hand, men omständigheter förhindrade mig från att riktigt ta i det.

Nu jobbar jag med råmanus II och tänkte blogga om processen som ligger framför mig nu, det vill säga från råmanus till inskick. Jag har gjort en del research och behöver göra lite mer, och tänkte blogga om det också.

Hoppas du vill följa med på min resa från råmanus till inskick till förlag.

Nästa inlägg: Försök till elevator pitch (hisspresentation), så att ni lite vad manuset handlar om.

måndag 1 januari 2018

Summering av skrivaråret 2017

Även om jag bara producerat tre ynka inlägg på den här bloggen i år, och antagligen knappast har några läsare, så betyder inte det att jag ser bloggen som död. Inte heller är mitt skrivande dött.
Jag vägrar ge upp.
2017 har inte varit ett lätt år. Tre av mina närmsta anhöriga har haft hjärtproblem, vilket har varit en energislukare. Samtidigt, i våras, jobbade jag hårt med att få klart min kandidatuppsats i litteraturvetenskap, och jag lyckades få klart den, trots att slutklämmen sammanföll med makens hälsoproblem.

I höstas började jag nya kurser på Linnéuniversitetet, båda med tema Mellanöstern och det har tagit tid från skrivandet. Dock inte onyttigt för skrivandet, eftersom Mellanöstern är ett tema i mitt nya romanprojekt.

Mina mål för 2017 såg ut så här, och jag har lagt till i rött hur det har gått: 

Mål inför 2017:
  • Skriva färdigt Sanden är inte smutsig (som nya manuset heter)
Färdigt och färdigt... Råmanuset är färdigt, men jag har ännu inte hunnit läsa igenom det på ett konstruktivt sätt. Men det är i högsta grad levande.
  • Ta min kandidatexamen i litteraturvetenskap.
Felformulerat. Inte kandidatexamen, men min kandidatuppsats i litteraturvetenskap har jag klarat av. Supernöjd, även om jag inte lyckades åstadkomma det VG jag ville ha (av förklarliga skäl).
  • Skicka in mitt förra manus till fler förlag.
Har jag inte gjort...
  • Skriva om mitt förrförra urgamla manus och skicka det till ett sista förlag (ett riktig utmaning)
Har jag inte gjort. Faktum är att det är ett jätteprojekt att skriva om det manuset.


Och mina mål inför 2018 är (känns inte riktigt som något nytt):

  • Skriva färdigt Sanden är inte smutsig (som nya manuset heter)
  • Skicka in mitt förra manus till fler förlag.
  • Skriva om mitt förrförra urgamla manus och skicka det till ett sista förlag (ett riktig utmaning). Jag tror egentligen inte att det är ett reellt mål att hinna med detta i år, men kanske är det ett lämpligt mellanprojekt, om Sanden behöver vila.
  • Att arbeta mer produktivt med mitt skrivande, mer målinriktat. Jag ska bara studera 25% i början av vårterminen och satsa resten på skrivandet.

tisdag 12 september 2017

Utskrivet manus!

Ett stycke utskrivet råmanus och en stor kopp morgonte.
Här ska läsas.
Konstigt, men det är som om manuset först blir "på riktigt" när det är utskrivet. Någon som har samma erfarenhet?

söndag 27 augusti 2017

Taggad!

Jag har inte skrivit ett inlägg här sedan i januari, och det har en enkel förklaring; efter det att jag hade en enorm skrivarboost i samband med NaNoWriMo i november så har skrivandet legat lite i träda. Det har sin förklaring. Under hela vårterminen har jag pysslat med min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. Den blev klar i juni och finns att läsa här: There are oceans of blessings under this soil. Den handlar om den saudiarabiske författaren Abdelrahman Munifs episka verk Cities of Salt. En roman om oljeindustrins tidiga historia i Saudiarabien och dess inflytande på den lokala befolkningen. (Uppsatsen är på svenska).

Nu har jag tackat nej till en ny kurs i litteraturvetenskap, jag kände att jag behövde en paus för att hinna skriva igen. Jag har pillat lite grann på Sanden är inte smutsig. Ett uppehåll i skrivandet har varit nyttigt. Nu är jag taggad igen och kan se manusets svagheter.


torsdag 26 januari 2017

Skriva i realtid

Det låter kanske som en konstig rubrik, men faktum är att det är just vad jag håller på med just nu.
När jag började skriva på mitt nya manus under NaNoWriMo i november gick det upp för mig att det kanske var smart att få berättelsen att utspela sig i nutid. Och inte bara i vår tid utan just nu.
Sakta med säkert smög sig nämligen yttre faktorer in i handlingen som har med Mellanöstern att göra. Inte bara för att en av huvudpersonerna kommer från Mellanöstern, utan också för att den politiska situationen började ta mer och mer plats.
Berättelsen som sådan är klar, jag har redan ett råmanus efter NaNoWriMo, som jag nu gör en första redigering på, men de aktuella detaljer fyller jag på, eftersom tiden går. Kronologiskt utspelar sig berättelsen mellan september 2016 och mars 2017, och just nu håller jag tummarna för att inget dramatisk ska hända i realtid som påverkar huvudpersonerna. Berättelsens klimax sker nämligen mellan slutet av januari och början av mars.
Det är väldigt spännande att jobba så här. Jag vet inte vad som kommer att hända. Hur kommer huvudpersonerna tvingas att reagera på olika saker. Trumps agerande, hur reagerar de på det?Blir fredssamtalet i Astana fiasko eller framgång? Kommer vapenvilan i Syrien att hålla? Händer något dramatiskt i Beirut så att huvudpersonerna inte alls kan vistas där (vilket jag har inplanerat!)?
Jag antecknar så att jag inte ska missa något. Nyhetsdetaljer som snart faller i glömska. Vad för väder det är. Jag läser Al Jazeera och BBC på nätet. Och så vidare.
Dessutom googlar jag Dolce & Gabbana och liknande. Min huvudperson är välklädd (och har pengar!) och jag vet inget om manligt mode. Ingenting.

Någonstans där bakom de Mistura borde han sitta, min huvudperson,
om det var på riktigt
Foto från Commons Wikipedia
En läskig realtidshändelse skedde faktiskt. Min huvudperson insjuknar i influensa under julhelgen, något som sedan utmynnar i en burnout, hon går in i väggen efter hektisk höst, turbulent privatliv och en livsinställning som sakta men säkert har knäckt henne. Detta del av berättelsen skrev jag alltså i november, under NaNoWriMo.
Vad hände mig under julhelgen? Jag insjuknade i influensa. Jag som inte har haft riktig influensa, det vill säga med feber, hosta, extremt trötthet och allt, på över femton år.
Det är inte kul att ha influensa, men det hjälpte mig givetvis att sätta mig in i huvudpersonens situation.

PS. Jag skriver en kärlekshistoria. Inte en roman om kriget i Syrien. Ifall någon skulle undra.
Jo, kanske lite en roman om kriget i Syrien. Lite grann.

fredag 30 december 2016

Summering av skrivaråret 2016

Jag har regelbundet summerat mitt skrivarår här på bloggen, sedan 2009 faktiskt. Men jag blev lite förvånad när jag upptäckte att jag inte gjort det för ett år sedan. Det existerar alltså ingen summering för 2015 och ingen målsättning för 2016. Jag blev lite besviken när jag upptäckte det. Måste verkligen ha varit i en rejäl skrivarsvacka för ett år sedan. Så jag antar att 2015 var skit.

Men kanske ändå inte helt. Några målsättningar jag hade satt upp hade jag genomfört, bland annat hade jag bloggat en hel del, jag hade läst färdigt nästa litteraturvetenskapskurs och jag hade skickat manus vidare till förlag.

2016 har varit väldigt blandat skrivmässigt. Fram till november skrev jag INGENTING!

Jag skickade mitt förra manus till ETT förlag och fick en svidande refusering tillbaka. Bland annat tyckte lektören att manuset hade en sexistisk ton och att det var stereotypiserande (om Afrika antar jag). Det fick mig att nästan helt tappa lusten att någonsin skriva igen, och tappa förtroendet för förlagsbranschen. Att en lektör anlitad av ett mellanstort känt förlag (som därtill gillat ett tidigare manus) inte kunde hålla skillnad på  manusets ton och huvudpersonens åsikter (han råkar vara rätt så sexistisk och ha ganska stereotypa åsikter om Afrika) tyckte jag var ett riktigt bottennapp. Det fick mig att bli ännu mer övertygad om att hela myten om chansen att bli utgiven egentligen inte är något annat än ett simpelt lotteri. Med det menar jag; manuset (hur bra det än är) måste råka hamna hos någon på förlagen som gillar det, och den chansen är minimal.
Och jag började också tvivla på mig själv, kanske har jag sexistiska och stereotypa åsikter...
Men det tog jag ganska snabbt ur mig, eftersom andra förlags lektörer inte alls tyckt så, och inte heller den lektör jag själv hade anlitat innan jag skickade in manuset.
Jag har flera förlag på min lista som jag kan skicka till. Har bara inte fått tummen ur. Orsaken till det redovisar jag nedan:

Studier i litteraturvetenskap tar den mesta tiden. Rekommenderas till alla med skrivarkramp. Eller som har ett rent intresse i ämnet. Jag håller på med kandidatkursen nu och uppsatsen ligger framför mig. Hittills har studier på akademisk nivå varit väldigt givande. Jag är så glad att jag bestämde mig att satsa på detta. Och jag lär inte sluta. Måste bara komma på vad jag ska skriva kandidatuppsats om först.

I oktober var jag med om något märkligt. Eftersom kursen i litteraturvetenskap var lite mindre pressande än tidigare år funderade jag på att deltaga i NaNoWriMo i november. Jag brukar göra det, men inte under 2014 och 2015 på grund av studierna. Men nu skulle det bli av. Bara det att jag inte hade någon skrivaridé. Noll. Ingenting.
Men så en morgon vaknade jag och hade drömt. Det kändes som om jag hade en hel historia klar i huvudet. Framdrömd.
Nu vet jag att det inte är något unikt, jag har hört fler författare som får sina idéer genom drömmar. De följande dagarna ägnade jag mig åt att snabbt skriva ned allt jag mindes av drömmen, utan att försöka lägga till eller dra ifrån (lättare sagt än gjort), och därefter skrev jag ett omfattande synopsis. Det var klart före 1 november och sedan satte jag igång. Jag "vann" (som man säger på NaNoWriMo-språk, det vill säga man har klarat av målet; att skriva 50 000 ord på en månad) redan före den 30 november och fortsatte att skriva. Några dagar senare hade jag ett färdigt råmanus på över 60 000 ord.
Maken till flödesskrivande har jag faktiskt inte varit med om. Dessutom har jag en story (en romance/kärlekshistoria), som utspelar sig i nutid (realtid) och som jag gillar skarpt.
Med realtid menar jag att den utspelar sig mellan september 2016 och mars 2017, och att jag kan följa med i realtid. Alltså antecknar flitigt just nu; väder, politiskt världsläge, vad som händer i Mellanöstern och så vidare. Berättelsen utspelar sig i Sverige och i Mellanöstern. Det ska kännas realistiskt.
En småläskig fotnot bara; min huvudperson får influensa under julhelgen. Gissa vem som låg sjuk i influensa under julhelgen för en vecka sedan? Undertecknad. Som bara har riktig influensa så där vart femtonde år.

Vad jag mest är glad för är att skrivarglädjen är tillbaka och att jag ser med tillförsikt på 2017 som skrivarår.


Mål inför 2017:


  • Skriva färdigt Sanden är inte smutsig (som nya manuset heter)
  • Ta min kandidatexamen i litteraturvetenskap
  • Skicka in mitt förra manus till fler förlag
  • Skriva om mitt förrförra urgamla manus och skicka det till ett sista förlag (ett riktig utmaning)


GOTT NYTT SKRIVARÅR 2017

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...