Få tummen ur nån gång då!

Nä, nu måste jag ta mig i kragen och skicka iväg mitt urgamla manus till nya förlag.
Varför denna tvekan?

Lektörens utlåtande

Äntligen fick jag utlåtandet från lektören på förlaget, det som låg bakom refusering nr 2, som kom redan i juni. Tyvärr gav den inte mycket kött på benen. Berättelsen gick inte hem helt enkelt. Ett plus var den exotiska miljön, jag är bara så trött på den reaktionen från förlagen. Nästa roman kommer att utspela sig till 110% i Sverige. Aldrig mer Afrika.

Så nu står jag med ett manus som jag inte vet vad jag ska göra med. Skriva om? I så fall skriva om vad? Det fick jag inte direkt några hintar om i lektörsutlåtandet.
Kanske bättre att skicka som det är till det andra förlaget som jag hade en längre kontakt med i samband med förra manuset. Går inte berättelsen hem så går den inte hem, det finns inget att göra åt det. Men uppmanar förlaget till omskrivning ger de ofta tips om vad. Bättre att ta omskrivningen då.
Eller?

-------------------------

Refusering nr 3

Refusering nr 3 inkommet. Känns extra deppigt eftersom det var en standardrefusering. Det får mig att tro att manuset inte alls var lika bra som jag (och lektören) trodde.
Jag har helt tappat lusten att skriva. Nanowrimo är inne på sin andra dag och jag skulle kunna hinna börja fortfarande. Har faktiskt en romanidé. Men ingen lust att skriva. Jag fortsätter hellre med litteraturvetenskapen, den tvingar mig i alla fall att både läsa och producera texter med regelbundna mellanrum.

Det finns massor av förlag att skicka till, jag vet. Men jag skulle så gärna vilja veta lite mer om varför manuset refuserades innan jag skickar det till nya. Med mina tidigare manus har det hjälpt enormt i omskrivning.

I am back!

Trodde aldrig jag skulle skriva något här igen. Trodde knappt jag skulle börja skriva igen. Men ungefär samtidigt som kurslitteraturen sa att jag skulle läsa Kafka och Joyce, så pockade mitt gamla favoritmanus på uppmärksamhet igen.
Jag tror att jag har varje kapitel, varje scen i huvudet. Ett icke nedskrivet synopsis som jag kan utantill. Så egentligen är det vara att skriva ned scen efter scen.
Det har jag börjat göra nu. Och inte i ordning, utan jag börjar med den scen som talar om för mig att den ska skrivas först.

Det har hänt en massa saker som den senaste tiden som gjort att berättelsen fått liv igen. Flyktingsituationen i Europa, en bekants plötsliga självmord, bland annat.

Så nu står han väldigt levande för mig igen. Henrik, den nyprästvigde unge mannen, han är både högkyrklig och kvinnoprästmotståndare, som biskopen beslutar att placera i en rätt så besvärlig göteborgsförort för att han ska "slipas lite i kanterna". Bara det att slipningen blir rätt så plågsam.
Det är slutet av 1980-talet, kvinnoprästmotståndet sjunger på sista versen, gryende rasism ses i förorterna i samband med att antalet flyktingar ökar, Henrik förälskar sig i en flicka som egentligen tillhör en annan. Och dessutom kämpar hon med en kallelse att bli... just det; präst.
Mitt nya (nygamla) manus i korthet.

Refusering och ingen bokmässa

Vill bara tala om att förlaget jag hoppades på refuserade mitt bästa manus hittills och att jag inte kommer på bokmässan. Får vända på slantarna lite i år på grund av investeringar i och runt huset.
Just nu står jag med spackelskrapan i handen, har ont i ryggen och har nog inte riktigt orkat ta in refuseringen. Besvikelsen kommer nog senare. Just nu känns det i allafall helt meningslöst att lägga energi på något så banalt som skrivande.
Vi hörs.
Jag tar sommarpaus från denna blogg.

You know nothing...

You know nothing, Jon Snow

VG! Och Simona får förlagskontrakt i USA! Ännu mera VG!

VG!
Väl godkänt!
På hela 30 poängs kursen i Litteraturvetenskap. Det gav mersmak, även om organiseringen av kursen var lite strulig. Jag satsar på att läsa fortsättningskursen i höst. Med sikte på kandidatkursen året därpå.
Men nu är jag lite trött på att läsa "god" litteratur (hatade Flaubert, Zola och Strindberg nu på slutet, vilka mansgrisar... de fick en känga i min feministiskt färgade sista hemtentamen...) och gottar mig i en Ken Follett.

Ännu mera goda nyheter idag: Härliga Simona Ahrnstedt har sålt sina tre senaste (varav den tredje ännu inte är skriven!) romance-romaner till ett amerikanskt bokförlag. Det är stort, eftersom romance är jättestort i USA. Det är svårt att slå sig in där.
Grattis Simona!