Motiverande

Känner mig ännu mer motiverad att få klart romanen nu. Inte för att jag är satiriker eller skämttecknare, utan mer för sakens skull. Min protest mot all form av extremism är att använda pennan

Tillbakablick på skrivaråret 2014

Varje årsskifte brukar jag titta tillbaka på skrivaråret som ligger bakom mig och sätta upp mål för nästa år. Ibland är tillbakablickarna så deppiga att jag skäms. Men det var så jag kände när jag överösts med refuseringar.
Här kommer i alla fall tillbakablicken på 2014 och mina kommentarer i rött.

Mål för 2014:


1.
Skriva om Djungelblomma en allra sista gång och skicka in till förlaget som gärna ville läsa igen. Jag har nu pausat nästan ett halvår från det manuset och kommer kanske lyckas skriva om det igen. Trots att jag tycker det är sönderskrivet. Men en sak har jag lärt mig; Det finns inte bara ett sätt att skriva en historia på, det finns många.

Mål uppnått! Det tog tid innan det blev färdigt. Jag hade satt igång med mitt nya manus Elefantkurvan, och det var väldigt svårt att sätta igång med Djungelblomma (som vid det här laget bytt namn...) igen. Och jag skickade in till det intresserade förlaget och blev refuserad igen. Blev besviken eftersom manuset föll på något de inte påpekat förut. Men jag förstod att marginalerna ibland är små, och det kan vara svårt att sätta fingret på vad det är som gör att ett manus inte går vidare i processen. För jag kom långt, det förstod jag. Nästan så långt att jag föll på mållinjen.

Det var nästan så att jag var glad för refuseringen. Djungelblomma hade blivit omskriven så många gånger att jag inte riktigt visste vad som var bak och fram.

Vad som var mest positivt med allt det här var att förläggaren som refuserade erbjöd att träffa mig under Bokmässan, och så skedde också. Det var ett givande möte och det var intressant att få lite mer inblick i hur hela manusprocessen fungerar på det aktuella förlaget. Dessutom känns det oerhört positivt att ha en kontakt på ett känt förlag som verkligen vet vem man är. Att nästa manus går till just denna förläggare är givetvis en självklarhet, eftersom hon gärna vill läsa mer av mig. Det var också positivt att hon sa att Djungelblomma mycket väl skulle kunna komma till liv igen om jag låter det ligga ett par år. Hon gillade det verkligen!

2. 

Skriva färdigt romanmanuset Elefantkurvan enligt tipsen från lektören och troligtvis skicka det till samma lektör när det är "färdigt"

Mål uppnått! Jag skickade manuset till lektören i somras och fick mycket uppmuntrande respons. Manuset behövde fixas till på några punkter, men generellt var lektören mycket nöjd. Det var precis vad jag behövde. Jag tror verkligen på Elefantkurvan! Jag hade som mål att hinna färdigt manuset och skicka det till min kontakt på förlaget, men det har jag inte hunnit. Ändå känner jag mig inte direkt stressad. Manuset har behövs tid för att mogna.

3. 

Lära av NaNoWriMo-disciplinen och bli mer produktiv som skribent.

Jag har varit rätt så produktiv när jag väl har suttit med manus. Men mycket annat har kommit emellan. Litteraturvetenskaplig kurs på Linnéuniversitetet (jättekul, men tar mycket mer av min tid än jag hade trott när jag anmälde mig), valp i huset bland annat.

4.

Skriva mer noveller.

En av novellerna jag skrev under förra årets novellkurs lyckades jag sälja till Allas! Den publicerades i juni! Men efter det har jag inte skrivit en enda novell...

5.

Fortsätta läsa.

Jo, jag har nog läst en del, men kanske inte så mycket som jag hade velat. Det mesta jag har läst är kurslitteratur.

6.

Titta på älsklingsmanuset igen.  ;)

Nej, det har jag inte gjort...

------------------

Mål för 2015:

1. Redigera klart Elefantkurvan och skicka till aktuellt förlag. Om de refuserar är det bara att skicka till nästa. Och nästa. Den processen kan som bekant ta lång tid.
2. Blogga mer här. Ja, jag ska. Lovar!
3. Titta lite på älsklingsmanuset. Det säger jag varje år. 
4. Avsluta mitt kurs i litteraturvetenskap, den äldre litteraturen, och förhoppningsvis börja på nästa, den nyare litteraturen, till hösten.
5. Läsa mer! Självklart.

Gott Nytt Skrivarår 2015

Jag har varit oförskämt oaktiv på den här bloggen. Hoppas det blir ändring på det. Ska skriva min tillbakablick på skrivaråret som ligger bakom. Återkommer!

Gott Nytt År!

Manusvakt

En äkta författarhund vaktar (sover på) manus.

Protagonist med antagonistiska drag

Vad är det som gör att man som läsare fastnar för en protagonist (huvudperson) i en berättelse?

Jag har känslan av att man ofta, i alla fall jag, faller för en "hjälte" som även har antagonistiska drag, dvs personen har rätt så många mörka sidor, som man annars oftast hittar hos motståndaren. Det är nog därför jag gillar Harry Hole och hans likar. De får inte bara vara hämnare, det måste finnas mänskliga och sympatiska sidor också.

Nyckeln är kanske att man tycker lite synd om huvudpersonen.
Det slog mig att litteraturhistorien vimlar av sådana här figurer, så det har uppenbarligt funkat genom tiderna. Jo Nesbö, Harry Holes skapare, är inne på detta i en intervju i Babel häromsistens. Han tar kung David i Gamla Testamentet som ett exempel. Läsaren "luras" att känna mycket sympati för David i början (ni vet David och Goliat episoden tex) och blundar senare när han hittar på en massa otäckheter (ser till att maken till kvinnan han åtrår dör i strid, så att han kan gifta sig med henne när hon blir änka tex).

En annan karaktär är Medea i den grekiska mytologin, med känd genom Euripides tragedi. Jag håller på och läser om henne nu i samband med min litteraturvetenskapskurs. Visst är det fruktansvärt att hon mördar sina barn på slutet, men vid det laget är läsaren (publiken) så mycket på hennes sida att man nästan förstår henne (Jason, den idioten, skulle inte ha svikit henne).

Inget NaNoWriMo i år

Tyvärr blir det inget NaNoWriMo för mig i år. Det efter att ha deltagit fyra år i rad.
Jag hinner helt enkelt inte. Jag läser litteraturvetenskap på halvfart, har en dotter som ska flytta till studentrum inom de närmsta veckorna, uppfostrar en valp och sist med inte minst; försöker skriva klart mitt romanmanus så att jag kan skicka det till förlaget.

Älskade bromskloss

Inte blir det något skrivet här inte... Jag har en bromskloss i huset.

Det är den lille vildbasen på fotot nedan (ja, där sover han, enda sättet att lyckas få honom på bild är att ta kort när han sover, under hans vakna tid hinner mobilkameran helt inte med). Han är en tio veckors Bichon Havanaisvalp, för den som undrar.

Alla som har haft valp vet att en sådan pockar på uppmärksamhet 100% av deras vakna tid (och min också), plus ett antal korta nätter. I natt sov han dock från 23 till 06!!! Yes!!!

Enda orsaken till att jag (jag menar givetvis vi) har skaffat hund är att jag vill känna mig som en riktig författare (en sådan där som sitter och skriver framför öppna spisen med hunden sovande vid fötterna).

Bara det att tiden när den här vildbasen ska ligga lugnt och snusa vid mina fötter just nu känns väldigt avlägsen. Och öppen spis har vi inte, i alla fall inte här i huset.

Äsch, ovanstående är självklart ett skämt. Orsaken till att vi har skaffat hund är naturligtvis en lång tids längtan efter hund.  Sedan följde lång tids avvägande innan beslutet att skaffa hund fattades. När vi hade gjort det hittade vi snart en uppfödare som precis fått en kull havaneservalpar. Allt gick därefter väldigt fort... Får man barn har man i alla fall minst 9 månaders förberedelse innan det kommer. 

Med valpen handlade det om några veckor...

Samtidigt kämpar jag vidare med min kurs i litteraturvetenskap. På schemat de närmaste två veckorna; Strindbergs Röda Rummet (minns att jag tyckte illa om den redan på gymnasiet) och Odysséen (tyckte lite mindre illa om den).

Men emellanåt tänker jag på manuset. Och tror att jag vet hur jag ska lösa knutarna som det har just nu. Jag ska i alla fall printa ut manuset i morgon, och sätta i gång och läsa igenom det igen.