Refuseringen kom till sist. Äntligen!

Det låter kanske konstigt, men det känns som en lättnad; att mitt förra manus till sist blev refuserat, en allra sista gång.
Jag borde vara besviken, men är inte det, i alla fall inte just nu.

Jag ser att refuseringen landade i min inbox när jag befann mig i aulan i min dotters skola och såg henne ta emot sin studentmössa (den svarta platta typen de också har i USA) och sitt studentbetyg, tillsammans med ytterligare en stor grupp lyckliga studenter. Nästa år blir det biologistudier på anrika universitetet Wageningen (ett av världens bästa "lantbruksuniversitet"). Detta efter ett tufft examensår (man kan kuggas i Holland, lite som det var i Sverige förr, och får då gå om ett år eller läsa in ämnen på Komvux senare) och nervös väntan på besked, som var positivt och som hon fick för två veckor sedan.
Alltså bara glädje och fest idag, det är då svårt att ta in en refusering.

Kanske kommer besvikelsen nästa vecka. Vad vet jag? Det är skittufft att falla på mållinjen.

Men jag har hållit på så länge med det här manuset, flera år, och har skrivit om flera gånger, så nu kändes det som att jag hade tuggat sönder det. Ändå nådde det ytterligare en gång (alltså två ganska olika versioner) väldigt långt på ett av de mest kända förlagen. Det känns just nu som en stor framgång.

Men det bästa är ändå orden i den korta refuseringen: Har du skrivit något annat?--- Kommer du att fortsätta skriva? I så fall får du gärna återkomma.

Tror sjutton att jag har skrivit, skriver, något annat. Självklart ska jag återkomma!

Äntligen kan jag ägna mig 100% åt nästa manus!

ALLAS kom med posten...

...och min novell fanns i den (vad annars, i annat fall hade redaktionen inte skickat tidningen till mig)! Vad jag kunde se helt utan att ha blivit redigerad, till och med titeln är densamma.

Min novell kommer i Allas

Fick just reda på att min novell planeras att publiceras i ALLAS nummer 26 som kommer ut den 19 juni (midsommarläsning alltså!!)

Håll utkik!

Gud så spännande, jag blir alldeles pillrig.
Först dottern som tog studenten igår och så detta nu. Härligt!

In och ut ur skuggan

En skribents ilandsproblem:

I solen är det för varmt och för ljust.

I skuggan är det för kallt.

Lösningen: I skuggan under en filt, trots att det är över tjugo grader varmt.

Slutsats: Must be crazy. Or have thinner blood after all years in the tropics...

Väntan

I Holland kan man kuggas för studentexamen.
Idag får de flesta eventuellt blivande studenterna eller kuggade eleverna resultatet av slutexamen.
Och går runt större delen av dagen som nervknippen.
Så också min dotter.
På hennes skola är det så att deras mentor ringer mellan 15.30 och 16.00 om de inte har klarat sig. Så inte förrän efter 16.00 kan de börja fira.

Och hon och hennes kompisar försöker bota denna hypernervositet genom att sitta här hos och titta på foton från Turkietresan de kom hem ifrån för en vecka sedan. Funkar inte så bra eftersom de mest stressar upp varandra.

Nu har de tröttnat på alla foton och tittar på DVD i stället.
Och vilken film har de valt?
Mamma Mia.

Herregud. Hur ska jag stå ut till 16.00??

Klimax

Nu har jag kommit til upplösningen.
Berättelsens klimax ska skrivas

#scaredtoshit

Klarade Blogg 100

Men nästa år ska jag verkligen blogga varje dag, (jag missade ibland, men tog igen det nästa dag och skrev två inlägg) och inte bara ett par rader, som jag gjorde vissa dagar.De dagarna kändes det mest som jag gjorde en Facebookuppdatering. Men totalt har jag faktiskt skrivit mer än 100 inlägg.

Först kändes det konstigt att skriva om "allt möjligt" på min skrivarblogg. Men jag vande mig snabbt, och det faktum att jag länge har haft 3 bloggar (en "vanlig", en för skrivandet och en för bokbloggandet), kändes inte längre hållbart.
Slutsatsen är att jag tror att jag fortsätter att skriva om "allt" på den här bloggen, men att jag ska försöka att anknyta till skrivande så mycket det går (inte nödvändigtvis bara om mitt eget skrivande). Det flesta som har skrivarbloggar eller författarbloggar gör det också. Men det kommer nog att slinka in några ord om en bok jag läst på bokbloggen, men jag kommer inte att driva den lika ambitiöst. Jag hade bokbloggen som vattenhål under min skrivartorka, efter det att alla refuseringar nästan tagit kål på skrivarglädjen.

För övrigt är det 25 grader varmt är och extremt hög luftfuktighet (inte så konstigt eftersom jag bor ungefär 2 meter under havsytans nivå och överallt har man en sloot, avvattningskanal. Vi har en bakom huset. Snart kommer åskan enligt regnradarappen. Jag planterade några fuchia i kruka och svettades så att de rann in i ögonen.

Vår sloot, kanal,
med algblomning som ni ser,
 bakom huset och trädgården.

Nyplanterad fuchsia
vid uteskrivarhörnan.