NaNoWriMo närmar sig

På torsdag nästa vecka sätter NaNoWriMo igång.
Jag tänkte faktiskt fuska lite denna gång och inte skriva från scratch. Jag har helt enkelt inga idéer. I stället tänkte jag ta tag i en romanidé jag hållit på med ett tag, men aldrig fått till ett riktigt råmanus.
Får se om jag lyckas med disciplinen. Jag har egentligen inte skrivit någonting på allvar sedan i våras. Mest använt sommaren till att redigera. Och jag förnekar inte att jag har lite skrivkramp. Tänkte se om NaNo botar mig (ibland sitter ju skrivkrampen i det faktum att man inte ger sig själv tid att skriva. Man hittar alltid ursäkter till att inte skriva, man vill helt inte riskera att ta fajten med skrivkrampdemonen.)

Egentligen skulle jag vilja åka på skrivarresa. Som den här i mars nästa år.  Men satt och räknade; kursavgift plus resa plus boende skulle gå på uppåt €900-1000. Det får man kanske två lektörsläsningar för.
Men lockande. Gillar London och gillar att umgås med likasinnade några dagar.

Hit vill jag, egentligen!

Jo, det är jag som är med på ett hörn i tidningen Skriva.
Får svar av Johanna Wistrand

Sagt upp mig

I fredags sade jag upp mig från mitt timjobb som brevbärare. Inte för att det är någon slags "leap of faith" (jag väntar fortfarande på svar från Förlaget), det har endast att göra med att jag inte fått betalt för alla mina övertimmar. Jag har ett kontrakt på 6 tim/vecka med jobbar oftast 8-9 timmar, och får i bästa fall betalt för 7. Posten har satt detta i system (för att spara pengar antar jag) och inte alla har valmöjligheten som jag har. Jag behöver inte jobbet ekonomiskt, och då är det bättre att säga upp sig och göra något annat.
I mitt fall satsa mer på skrivandet igen. Plus att jag har en massa andra planer, pyssla och storstäda skåp och sådant där.

Vad är NaNoWriMo?

Om jag har läsare som inte vet det så ska jag berätta det nu.

NaNoWriMo (eller NaNo som många ofta säger) är kort för National Novel Writing Month och var ursprungligen en amerikansk idé som har spridits över hela världen (och man skriver givetvis på sitt eget språk). I november varje år ägnar sig 300 000 pers åt att skriva i 30 dagar. Målet är att "vinna" genom att nå 50 000 ord (man får inget annat pris än äran och tillfredsställelsen att nå 50 000 ord) Man har dessutom ett forum, indelat i regioner, där man kan hålla reda på och peppa skrivarbuddies.

Låt mig först ta död på några missuppfattningar: Nej, man skriver inte en roman på trettio dagar. Och, en roman är oftast mycket längre än 50 000 ord.
Snarare är det så att man har ett rejält råmanus man kan jobba vidare med.

Men NaNoWriMo är ett bra sätt att testa att flödesskriva. Med andra ord; att bara skriva på, utan baktanke och utan att gå tillbaka och peta i texten. Men det kan vara bra ha en liten anteckningsbok för att hålla reda på alla trådar och karaktärer. Jag brukar ha ett par A4 liggande på skrivbordet att kladda på.
Om man ska skriva en "riktig" NaNo-roman, så ska man börja från allra första början dag 1, alltså inte ta tag i ett gammalt manus och peta i det. Det ska vara en ny romanidé som bara existerat i huvudet. Men jag känner rätt så många som använder NaNo för att få liv i ett skrivlådemanus som man inte tittat på länge.

Jag var med 2010 och gick då i mål (nådde 50 000), men 2011 snubblade jag någonstans efter tjugo dagar (blev överöst av refuseringar under samma tid, vilket knäckte självkänslan, jag får skylla på det...). Men om man inte når 50 000 ord ska man inte deppa. Det är tufft. I genomsnitt måste man gå ihop 1667 ord per dag. Det är bra att bygga upp en rejält buffert under den första veckan, det har jag lärt mig. Det kommer alltid dagar när man inte hinner skriva och att ta igen 2x1667 eller 3x1667 är jobbigt.

Det kan också vara ett bra tillfälle att testa en ny genre. Om du mest skriver deckarmanus, testa något romantiskt. Eller fantasy. Eller science fiction. Det har jag fått för mig att göra i år. Vi får se. Vaknade med en ny idé i morse i alla fall, det visade sig vara en science fiction (borde skriva ned lite, annars bleknar det innan 1 november).

Har du aldrig varit med i NaNoWriMo, testa i år!

Min bokmässerapportering och uppladdning för NaNoWriMo

I fall du missat min bokmässerapportering kan du läsa den här.
Missa inte heller min lilla miniserie Vad är det bästa med bokmässan? där jag frågar ett antal författare, förlagsmänniskor mm  just den frågan.

Det har inte blivit något skrivet alls de senaste veckorna (månaderna?). Men det ska bli ändring.

Snart börjar NaNoWriMo (National Novel Writing Month). Ni hänger väl med?

Har fått ett ansikte...

...på redaktören på Förlaget som jag skickat mitt omskrivna manus till. Hon betättade att mitt manus gått tillbaka till lektören som läst tidigare, "för hon ville så gärna läsa". Det var kul att höra och nu ska det bli väldigt spännande att höra vad lektören tycker.

Väntans tider och vad ska jag göra nu (del 2)

I början av året skrev jag ett inlägg kallat Vad ska jag göra nu? och det känns lite märkligt att läsa det nu.
Jag var i en jättedipp efter flera standardrefuseringar och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag fick flera "tips" om vad som var fel med första kapitlet, men var inte riktigt mottaglig (jag antar att jag behövde distans till manuset just då, efter att ha hållit på med det så länge), men även andra förslag på vad man bör göra när man kört in i skrivarväggen.

Jag bestämde mig då för att låta skrivandet och manuset ligga och verkligen göra något annat. Till min glädje blev jag antagen som en av bokmässans bloggambassadörer 2012 och flög till Göteborg i början av februari för introduktionsdagar. Rätt in i bokmässans hjärta. Och jag såg fram emot att bara läsa en lång tid framåt. Läsa, läsa och blogga om det.
Ungefär samtidigt fick jag jobb som brevbärare. Rätt så tufft, eftersom jag inte jobbat på femton år och jobbet dessutom är rätt så fysiskt. Men jag behövde en utmaning. Och jag är kvar på jobbet fortfarande, trots att jag hade en tuff fight med chefen om att de inte ville betala ut alla mina övertimmar (posten går dåligt och då ska man spara... genom att inte betala ut rättmätig lön till de som gör slitgörat... att facket går i taket är inte konstigt...) Jag fick till slut mina timmar, efter att ha hotat om att säga upp mig. Nu har jag en ny chef (en ung och entusiastisk kille) som verkar mycket bättre, så jag ser just på framtiden som brevbärare.

Jag såg med andra ord fram emot en tid utan skrivande, med ett litet jobb, mina böcker och min bokblogg (att recensionsex strömmade in gratis ser jag som en slags "lön").

Då slog nästa bomb ner; ett förlag var intresserat. Jag trodde inte det var sant. Allt det där om att förlagen inte läst mitt manus var inte sant (och det var inte inledningen det var fel på!) dessutom, det fick jag senare höra från ett annat förlag (som gav standardrefusering, men som efter lite tjat trots allt hade mer att säga).
Men de ville att jag skulle skriva om, sedan skulle de läsa igen. Skriva om. Ungefär halva boken. Men jag hade ju liksom planerat bort skrivandet.

Tänka om.

Och jag skrev om, tog tid på mig. Det gick väldigt trögt i början, jag var chockad över responsen; att de hade tyckt om manuset, men också att halva delen av boken, ca 150 sidor, inte dög alls. Så det var väldigt dubbelt.

Nu är nya versionen av manuset inskickat och det finns trots allt en stor chans att de inte alls gillar det. Men jag tror i alla fall att jag kommer att få en utförlig refusering om så skulle vara fallet, antagligen tillsammans med ett nytt lektörsutlåtande. Det kan jag i så fall använda mig av.

Förutom detta förlag, som det förlag jag helst skulle vilja bli utgiven av, så har jag tre stora och medelstora förlag kvar som jag inte har skickat till.
Om jag blir refuserad, ska jag skriva om igen och skicka vidare.

Men frågan var egentligen, vad ska jag göra nu?
Jag skriver inte alls, förutom blogginlägg. Det är nog bra. Pausen behövs. Jag känner mig dock stressad av att jag inte hinner skriva (allt runtomkring bokmässan tar all tid). Jag läser andra skrivarbloggar och alla är så produktiva. Skriver duktigt varje dag. Lite varje dag ibland, men varje dag.
Jag tror jag vet vilket manus jag ska satsa på (inte favoritmanuset, det vågar jag nog aldrig ta i). I november är det NaNoWriMo och då ska jag testa det där att skriva från noll igen. Jättekul, men svårt att ro i land (2010 skrev jag i mål, 50 000 ord, men 2011 gick jag i stå runt 40 000 ord, men det var samtidigt som jag drabbades av en första svärm av refuseringar, och då får alltid skrivarglädjen sig en knäck).

Nu har det gått ett helt år sedan jag skickade ut manuset förra gången. Jag är inte produktiv. Är det ett dåligt tecken? Kanske borde jag gå den här kursen.

Jösses vad det här blev långt!

Om att gå på Bokmässan

Förutom några besök i min ungdom, så var Bokmässan 2008 min första bokmässa. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs och följde ett antal skrivarbloggar och hade förstått att som författarwannabee måste man till Bokmässan för man måste nätverka.
Jag blev rätt så besviken. Jag visste inte vad nätverka var och vet fortfarande inte (misstänker att det har något med att hänga i baren på Park, men är inte helt säker). Förlagen kan man inte nätverka med, de är jättestressade. Dessutom är jag lite folkskygg, har svårt att ta kontakt med någon jag inte känner. Alltså inte en person som hänger i baren utan sällskap, vare sig på Park eller någon annanstans.

Men andra saker var kul, jag träffade en del folk jag bara kände via bloggen. Och jag gick på seminarier. Vilken hit! Underbart!

Men det dröjde tills förra året innan jag åkte på bokmässan igen. Den här gången blev den en betydligt angenämare erfarenhet, trots att jag inte hängde i baren på Park. Men nätverkade gjorde jag inte egentligen. Däremot är det är alltid trevligt när bloggvänner blir livs levande personer. Jag träffade flera.
Och så seminarierna. Älskade dem, igen.

Nu åker jag igen. Som bloggambassadör för bokmässan dessutom. Det har varit väldigt roligt att besöka bokmässans hjärta (vi var där i februari) och se hur de arbetar. Lätt att bli avundsjuk, de måste ha världens roligaste jobb.
Jag kommer att nätverka en del (mingla, man får ju en del gratisbiljetter till mingel som bloggambassadör), men utan större förhoppningar om att det ska leda någonstans. Jag ska bara vara bokbloggare i år. Inte författarwannabee. Och gå på många seminarier.