Paus

Jag tar en paus från skrivarbloggandet. Och skrivandet. I alla fall tills över jul och nyårshelgen.

Jag vill inte förpesta andras författardrömmar med min självömkan. Skulle jag mot förmodan ha en positiv nyhet om mitt skrivande lovar jag att berätta det. Tills vidare förflyttar jag min skrivardagbok till en vanlig privat pappersversion.

Ann Ljungbergs adventskalender

Missa inte Ann Ljungbergs adventskalender

Anders slaskar....

...så gott som alltid i Holland.

November ligger bakom mig och jag ser inte alls fram emot december. Har inte alls lust att ta itu med julstressen. Ska försöka hålla allt på ett minimum.

November 2011 var ingen rolig månad. På många sätt.
Fyra refuseringar och ett NaNoWriMo som jag inte lyckades ro i land. Det började bra, men sedan började refuseringarna för Djungelblomma regna över mig och jag tappade skrivarkoncentrationen helt. Gud vet när jag kommer att hitta den igen.

Jag vidhåller att författarlivet endast är något för en med starka nerver. Skribenter som inte är övermänniskor mentalt sett göre sig inte besvär.

FJÄRDE refuseringen inne

Standardrefusering denna gången också. Med stor säkerhet är manuset inte läst alls.

Bara lite omskriven på temat "inte plats i vår utgivning":

Som du säkert vet är konkurrensen hård på bokmarknaden och vi måste därför tacka nej till utgivning. På grund av begränsade resurser kan vi tyvärr inte ge individuell kritik

Jag funderar på att lägga ned skrivandet ett tag. Jag klarar inte riktigt stressen runt det här. Skriva är kul, det är inte det, men allt det här med att "satsa på att bli utgiven" håller på att helt knäcka mig. Jag har satsat på ett professionellt sätt, hyrt in nödvändig hjälp och haft mina testläsares entusiastiska reaktioner i ryggen när jag skickade in. Kan inte göra så mycket mer, och kan inte ändra innan jag skickar till nya förlag eftersom jag inte vet vad som är fel med manuset.
Ja, jag vet, jag har haft en jobbig höst här hemmavid och man ska kanske inte hålla på att skicka in manus som man slitit och jobbat med så länge om man inte är i bra mental balans. Jag blir bara så himla deppig och varken jag eller familjen mår bra av detta.
Slutsats: Författarlivet är bara för den som har starka nerver. Har inget med talang och bra idéer att göra. Eller heller med envishet och bra sittfläsk.

Så vad ska jag göra nu? Jag försöker söka jobb, men det är inte lätt i dessa tider, speciellt inte om man har ett tomt CV. Vi får se.

Som en baksmälla ungefär...

... fast inte en baksmälla efter att man har varit på en livad fest (i ärlighetens namn har jag knappt varit bakfull i mitt liv, jag får helt enkelt fruktansvärd migrän dagen efter om jag dricker mer än typ 3 glas vin...) utan en efter att man har dränkt sina sorger (vilket jag INTE gjorde igår, men ni fattar metaforen).
Fick som sagt tredje refuseringen igår, sträckte på ryggen och sa att detta ska minsann inte knäcka mig...

Men idag...
Grinig, sur, får ingenting gjort (jo, jag skrev faktisk mer än 2000 ord på NaNoWriMo, men sedan var det kört, orkade knappt laga middag till familjen) och väldigt ledsen. Har ingen runtomkring mig att dela denna vånda med, så jag gör det här.
Det känns ganska hopplöst och det enda jag tänker på är att jag har skickat in till fem förlag till, och planerar att skicka till ytterligare sex, och jag undrar i mitt stilla, förlåt, oroliga, sinne hur jag ska orka med femton (15) standardrefuseringar???? Tänk om (ständig mardröm) jag får 15 standardrefuseringar. Tänk om 15 förlag inte läser alls (för det påstås ju att standardrefuseringar betyder att manuset inte har blivit läst i sin helhet). Efter två års jobb med manuset.

Jag märker att flera av mina skrivarbloggkollegor får refuseringar just nu. Tänk vad roligt det skulle vara om man hörde om någon som lyckas (jo, Christin Ljungqvist och Frida Skybäck har ju lyckats, det är lätt att glömma ibland.)

Bloggambassadör Bokmässan

...och så lite goda nyheter som omväxling.

Läs mer på min Bokrecensionsblogg Bokläsardagbok

TREDJE refuseringen inne

Det damp ner en till idag i inboxen. När jag haft en så bra förmiddag där jag sprutat ur mig nästan 4000 ord på NaNoWriMo och berättelsen tycktes leva sitt eget liv igen precis som det ska vara...

En riktig standardrefusering, oadresserad, bara ett Hej! Vi har nu bedömt ditt manuskript och tyvärr beslutat oss för att tacka nej till utgivning. Vi får in ett stort antal manus varje år och har därför endast möjlighet att ge utförligare kommentarer i ett fåtal fall. Tack för att du vände dig till oss med ditt manus!

Alltså; vi har bedömt ditt manus (med andra ord; de har inte läst det) och tack för att du vände dig till oss med ditt manus (inte tack för att vi fick läsa det).

Det var Det Stora Förlaget som refuserade, ska jag kanske tillägga. Det känns ruttet att de inte ens har läst.

Nu ska jag deppa några dagar, fundera på att lägga ned skrivandet eftersom det ändå är uruselt, tydligen... och sedan ska jag ta mig i kragen och säga det finns viktigare saker i livet än bli utgiven. Och sedan ska jag börja skriva igen.