Jo Nesbø © Arvid Stridh |
Han är en av mina absoluta favoritförfattare i deckarbranschen och kul att lyssna på.
En sak fastnade från hans sommarprat; han berättade att hans viktigaste stund på dagen för sitt skrivande var på morgonen innan han stigit upp. Där i gränsen mellan sömn och vakenhet kunde mycket i den berättelsen han höll på med klarna och få form.
Sådan är jag också, och det är första gången jag hört någon annan berätta samma sak. Men jag är lite aktivare på kvällen, innan jag ska somna. Men det sker i gränslandet mellan sömn och vakenhet.
Om jag skriver ned mina nya idéer? Nästan aldrig, jag orkar inte. Men om jag har grubblat mycket över hur jag ska gestalta en besvärlig scen i romanen, och det till slut lossnar, där i gränslandet, då brukar jag faktiskt komma ihåg det när jag väl sätter mig och skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar