Stolt ägare av en läsplatta

Jag läser en hel del skrivar- och författarbloggar, med stor behållning. Det är bara en sak jag retar mig på; skribenter som envisas med att i så gott som alla inlägg ha med en bild på sig själv, oftast tagen med webkameran. Denise Rudberg rök från min RSS-läsare för länge sedan, och har inte lyckats ta sig tillbaka. Det är glädjande att man har så positiv självbild att man alltid vill lägga in en bild på sig själv jämt och ständigt, men tro mig, läsaren tröttar snart.

Därför lägger jag aldrig, nästan aldrig, in bilder på mig själv. Vill man veta hur jag ser ut går det bra att klicka på profilen.

Men idag gör jag ett undantag. Det är nämligen inte jag som är huvudpersonen. Det är den lilla grejen intill mig. En Sony Reader PRS-650.
Ganska omedelbart efter införskaffandet insåg jag att denna läsplatta är guld värd för en skribent. Den är nämligen perfekt för att korrläsa på (läsplattan accepterar Word och PDF-dokument). Jag blir ofta blind för texten på datorn, och då brukar jag printa. Men det kostar pengar (jag har säkert redan printat för motsvarande kostnad av en läsplatta de senaste åren.
Läsplattan är idealet, med ut i trädgården, på stranden, kaféet... you name it.

Oh ja , en sak till; man kan läsa böcker på den. Och det fungerar jättebra.

Jag är SÅ nöjd med min lilla gadget. Skriver lite mer om den här.

----
PS. Skrivandet har fått lite fart igen. Det puttrar på. Att författarcoachen har tid att läsa just nu peppar mig. Måste få färdigt.