Känslan av tomhet efter att man är färdig. Jag har som sagt hållit på i nästan två år med ett romanmanus och nu är det färdigt. I dess nuvarande form i alla fall.
Jag vet att det är en naturligt fenomen, någon slags separationsångest.
Fick frågan om jag verkligen brinner för min roman.
Jodå, så att jag nästan har förkolnats. Det är inte sunt det heller.
Att emotionellt binda sig för mycket vid sitt manus är typiskt för "amatörer".
Har jag läst någonstans. Sagt av någon etablerad författare förstås.
Om jag någonsin blir etablerad som författare ska jag aldrig se ner på "amatörer" som engagerar sig för mycket i sina alster.
Kom ihåg att jag har sagt det.
Påminn mig om jag glömmer det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar