Rob Bell hjälper mig att djupdyka in i mina karaktärer

Rob Bells förra bok Velvet Elvis, fick igång mig ordentligt när jag höll på med En av Guds bättre människor.
Nu gör han det igen, genom sin bok Sex God. Mer om den i en bokrecension på min vanliga blogg.
Varför har en så kallad kristen uppbyggelsebok inflytande över mitt skrivande?
Jo, just den här boken skriver mycket om sexualitet och den plats den har i våra liv.

Om att vara en sexuell människa utan att ha sex (samlag).
Om att bara ha sex (samlag) utan att egentligen vara naken och utlämnad åt den andre.
Om att inte respektera det i en annan människa som har att göra med att vi är skapta till Guds avbild. Däri hittar vi givetvis allt det onda, inklusive sexuella övergrepp.

Knyt i hop allt och någonstans där hittar ni Kvarnsten om Halsen.

Jesper har en uppdrag, en mission. Att sätta sexualförbrytare inom lås och bom. Skydda medmänniskan, speciellt de svaga, speciellt barnen.
Karin har också en mission. Att upprätta det brutna, och brustna, på nytt. Ofta får hon ta hand om dem som fallit offer för de som Jesper vill bura in.
På Rob Bells språk skulle man kanske säga att de omsätter sin sexuella energi att att göra allt detta. Inte så att de väljer celibatet och ger klosterlöfte, men de ägnar i alla fall en stor portion av sina liv åt sitt jobb. Så stor att det har kraschat äktenskap (Jesper) och drivit dem båda, oberoende av varandra, till gränsen för utbrändhet och utmattning.

När Jesper förälskar sig är det närmast en andlig uppenbarelse, vid sidan av det sinnliga. Han har inga problem att erbjuda sitt hjärta (som är ett av Bells teman, att erbjuda sitt hjärta, sin kärlek, med risken att den andre säger: nej, jag vill inte ha det).
När Karin förälskar sig kryper ångesten närmare, en ångest som hon inte bemästrar. Hon har erbjudit sitt hjärta förut, och misslyckats, vilket gör henne tveksam till att göra det igen.
Båda är slitna och sårbara när de möts, vilket gör dem öppna både för förälskelsen och det som kommer efteråt, det som får stå för det mörka i berättelsen.

Nu borde jag nog sluta, annars avslöjar jag för mycket.