Manus klart!

Nästa manus är klart och ska skickas till lektör.

Eller klart och klart...

Det är nu det börjar, det vet jag ju från tidigare.

Men jag har en härlig tid av skrivande bakom mig, och förhoppningsvis också framför mig. Jag vill bli klart med det här manuset ganska snart, för att sedan ta en paus eftersom jag ska studera litteraturvetenskap på distans i höst och vår. (Och skriva parallellt hoppas jag, om inte studierna tar för mycket energi, jag har ju trots att inte studerat akademiskt på tjugo år.)

Jag tittade tillbaka i bloggen och upptäckte att det är fyra år sedan jag skickade mitt förra manus, det jag rätt så nyss fick mitt allra sista refusering för, till lektör. Produktivitet är inte min starka sida, men att det gått så långt tid beror givetvis på att jag nådde långt på två förlag med manuset och skrev om båda gångerna. Och skrev sedan om igen... och igen... Tappat räkningen.

Mitt nya manus fick jag idéen till för säkert sju år sedan.

Det regnar och jag redigerar vidare

Chili, som heter
Garden Salsa, om nu någon
undrar.
Och under hortensia i min
lilla trädgård

Har inte bloggat på ett tag, men det här varit mycket som lagt käppar i hjulet för bloggandet.
Jag redigerar vidare på mitt manus, mycket mer jobb än jag hade anat. Eller snarare jag hade väl anat det, eftersom jag inte alls gått tillbaka och petat när jag skrev; i princip skrev jag allt i ett flöde, med hjälp av synopsis. (Jättebra, för den som undrar. Prova!).
Men jag har bestämt att manuset ska vara "klart" mitten/slutet av juli för att skickas till lektör. Ungefär samtidigt som jag packar och tar med mig yngste sonen till flyget för vidare resa till Sverige (vet inte riktigt hur jag tänkte där...)
Längtar till stugan något enormt just nu, hatar när barnen har sent sommarlov (i Holland delas det upp i tre delar och det växlar år från år, den sista gruppen får inte sommarlov förrän mitten av juli).
Idag regnar det här och faktum är att jag tycker det är ganska skönt. Jag får en orsak att vara inne. Inte så att jag inte tycker om att vara ute, problemet är att jag bara vill vara ute i trädgården. Det bloggar för fullt; hortensian är helt fantastisk i år. Det måste vara den milda vintern och varma våren. Jag rensar, klipper bort döda rosor, kollar hur det går med mina fyra sorters chili som jag varit modig nog att plantera ut i trädgårdslandet (förra året gick det bra, jag plockade chili till slutet av oktober).
Men inget blir gjort inne. Nu är stryktvättsberget bokstavligen enormt och allt måste vara klart för dottern som ska åka till Gambia på fredag.
Gambia alltså. Tillbaka till Afrika, där hon tillbringade sina första tre år, fast i ett annat land som börjar på G. De ska dit med en grupp ungdomar som ska hjälpa till och rusta upp ett lokalt sjukhus.
Har inte börjat med stryktvättsberget ännu. Jag har inte ens börjat redigera än. Jag äter frukost och dricker en stor kopp te i lugn och ro (en unge är med pojkvännen på annan ort, en unge har inte vaknat än, borde kanske kolla att han är på gång, en unge är redan i skolan och maken är visserligen hemma, men sitter och jobbar framför datorn och stör inte alls...) och kollar ipaden och tittar på ett samtal från Almedalsveckan mellan Elisabeth Sandlund och bloggpolaren Birger.
Han går igång som en predikant ibland och det är uppfriskande.

Refuseringen kom till sist. Äntligen!

Det låter kanske konstigt, men det känns som en lättnad; att mitt förra manus till sist blev refuserat, en allra sista gång.
Jag borde vara besviken, men är inte det, i alla fall inte just nu.

Jag ser att refuseringen landade i min inbox när jag befann mig i aulan i min dotters skola och såg henne ta emot sin studentmössa (den svarta platta typen de också har i USA) och sitt studentbetyg, tillsammans med ytterligare en stor grupp lyckliga studenter. Nästa år blir det biologistudier på anrika universitetet Wageningen (ett av världens bästa "lantbruksuniversitet"). Detta efter ett tufft examensår (man kan kuggas i Holland, lite som det var i Sverige förr, och får då gå om ett år eller läsa in ämnen på Komvux senare) och nervös väntan på besked, som var positivt och som hon fick för två veckor sedan.
Alltså bara glädje och fest idag, det är då svårt att ta in en refusering.

Kanske kommer besvikelsen nästa vecka. Vad vet jag? Det är skittufft att falla på mållinjen.

Men jag har hållit på så länge med det här manuset, flera år, och har skrivit om flera gånger, så nu kändes det som att jag hade tuggat sönder det. Ändå nådde det ytterligare en gång (alltså två ganska olika versioner) väldigt långt på ett av de mest kända förlagen. Det känns just nu som en stor framgång.

Men det bästa är ändå orden i den korta refuseringen: Har du skrivit något annat?--- Kommer du att fortsätta skriva? I så fall får du gärna återkomma.

Tror sjutton att jag har skrivit, skriver, något annat. Självklart ska jag återkomma!

Äntligen kan jag ägna mig 100% åt nästa manus!

ALLAS kom med posten...

...och min novell fanns i den (vad annars, i annat fall hade redaktionen inte skickat tidningen till mig)! Vad jag kunde se helt utan att ha blivit redigerad, till och med titeln är densamma.

Min novell kommer i Allas

Fick just reda på att min novell planeras att publiceras i ALLAS nummer 26 som kommer ut den 19 juni (midsommarläsning alltså!!)

Håll utkik!

Gud så spännande, jag blir alldeles pillrig.
Först dottern som tog studenten igår och så detta nu. Härligt!

In och ut ur skuggan

En skribents ilandsproblem:

I solen är det för varmt och för ljust.

I skuggan är det för kallt.

Lösningen: I skuggan under en filt, trots att det är över tjugo grader varmt.

Slutsats: Must be crazy. Or have thinner blood after all years in the tropics...

Väntan

I Holland kan man kuggas för studentexamen.
Idag får de flesta eventuellt blivande studenterna eller kuggade eleverna resultatet av slutexamen.
Och går runt större delen av dagen som nervknippen.
Så också min dotter.
På hennes skola är det så att deras mentor ringer mellan 15.30 och 16.00 om de inte har klarat sig. Så inte förrän efter 16.00 kan de börja fira.

Och hon och hennes kompisar försöker bota denna hypernervositet genom att sitta här hos och titta på foton från Turkietresan de kom hem ifrån för en vecka sedan. Funkar inte så bra eftersom de mest stressar upp varandra.

Nu har de tröttnat på alla foton och tittar på DVD i stället.
Och vilken film har de valt?
Mamma Mia.

Herregud. Hur ska jag stå ut till 16.00??