Bokmässan. Tillbakablick.

Det var min fjärde bokmässa sedan 2008. Då 2008 hade jag en hel hop orealistiska förväntningar. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs (som jag hade vunnit!) och skrivarförtroendet stod på topp! Trodde att jag skulle kunna använda bokmässan till att nätverka och försöka sälja in sitt manus till förlag. Men jag bedrog mig, givetvis. Förlagsfolket är skitstressade under mässan och har inte tid för okända författarwannabees, dessutom har jag rätt så svårt att ta kontakt; lite social fobi där, tror jag. Tydligen ska man ses på Park på småtimmarna, men det där livet har aldrig lockat mig.

2011 var jag tillbaka igen och då satsade jag att gå på många seminarier. Det var en hit. Sedan dess har jag fortsatt koncentrera mig på seminarier.

Men mingla är jag fortfarande dålig på. Det går lite bättre, eftersom jag med åren ändå lärt känna en hel del skrivarfolk.

I år fick jag även tillfälle att träffa mig novellkursledare och lektör Jenny Bäfving IRL. Kul.

Jag hade mina upanddowns denna mässa. Ena stunden deppig ("kommer aldrig lyckas få en bok publicerad"), andra stunden inspirerad eftersom jag får en hel del idéer under möten med andra och under seminarier.
Jag kom ut på rätt sida. Vill nu börja skriva på allvar igen. Förra manuset först. SKA ta tag i det.
Nästa manus sen. Och snart är det Nanowrimo!

Ps Köpte en del böcker också. Mest biografier.

Pernilla Alm och jag. Lånad från
Simona Ahrnstedts blogg eftersom
jag annars inte har bildbevis att jag
var på mässan. Står ju alltid bakom
kameran...

Snart BOKMÄSSA!

Och jag kommer att vara där. Alla fyra dagarna om jag orkar. Helt kravlöst. Jag ska bara vara. Inte leka viktig bokbloggare eller skribent som försöker nätverka. Men vi ses nog på något montermingel, som det finns gott om, speciellt på torsdagen. Ni kommer inte se mig på Park. Då kommer jag ligga hemma i stugan och snusa, alternativt sitta framför öppna spisen om jag inte kan sova.

Jag lever! Uppdatering om refuseringar och annat...

Bloggpausen har varit skön och nödvändig. Känner mig lite redo att börja blogga igen.

Sommaren har varit skön. Början av hösten inte. Jag har inte hittat ro att skriva.

Jag har fått två refuseringar under sommaren. En upptäckte jag inte förrän häromdagen, när jag gick igenom semesterposten. Brevet hade hamnat mellan all reklam, som jag var på väg att sortera ut och slänga. Refuseringen var en standardrefusering så jag funderade på att skicka den till återvinningen tillsammans med reklamen, men ångrade mig eftersom jag ändå vill hålla koll på refuseringarna. Jag har gjort så många inskick nu att jag inte håller reda på dem längre.

En annan fick jag via mail i augusti och den var "positiv". Om du skriver om läser vi gärna igen.
Och så fick jag lektörsomdömet bifogat.

Jag är glad att jag kom så långt. Men skriva om? Igen? (Tredje gången? Fjärde? Tappat räkningen).Och eftersom denna lektör reagerat på något helt annat än tidigare förlagslektörer så betyder det: skriva om ordentligt. Det känns tufft att behöva skriva om något som jag trott har fungerat hela tiden (fungerat hyfsat i alla fall; jag har ju i slutändan blivit refuserad, så det är ju uppenbarligen något som inte fungerar...).

Tips från någon som varit med om liknande är välkomna. Vad ska jag göra nu?
Jag ser några alternativ:

• Skriva om enligt det sätt man tror lektören är ute efter. (Och riskera sälja själen samtidigt). Risken är att man skriver utan hjärta och att man gör ett dåligt intryck på förlaget.
• Skriva färdigt nästa manus och skicka in det i stället. Har man kommit så långt med förra och har en personlig kontakt på förlaget är ju chansen stor att de gärna läser nästa alster. Det förra kan man alltid ha i bakfickan, kanske kan man jobba om det vid ett senare tillfälle.
• Skriva på nästa manus och låta det första vila, minst ett halvår. Då har man kanske nya idéer. (Under tiden är det bra att har anteckningsboken redo hela tiden skriva ned alla tankar som poppar upp om det gamla manuset)

Vad har jag då lärt mig efter alla förlagsrundor? It is a djungle out there!

(Haha, förut hette mitt manus Djungelblomma, och det utspelar sig i Afrika....)

Med andra ord; inte ta något för givet och det är en förbaskat lotteri, alltihop. Rätt manus i rätt hand vid rätt tid, det faller på det i slutändan.

Och:

Förlagens och lektörernas smak är som baken... och som hos alla andra läsare, inklusive jag själv: Delad.

Tex:

Ett förlag sa: Romanen utspelar sig i Afrika, men det känns inte som man är där.

Det senaste förlagets lektör sa: Miljöbeskrivningarna av Afrika--- känns rika, levande och äkta.

Hmmmm....

Snart ska jag åka på BOKMÄSSAN!!!

Sedan är det oktober som brukar vara en enda lång uppladdningsmånad för NANOWRIMO. Jag planerar vara med i år igen och har redan en idé vad jag ska skriva om.

Jag tar en BLOGGPAUS

Jag har äntligen bestämt mig.
Jag tar en paus från den här bloggen.

Hur länge?
Vet inte, i alla fall till och med september. (Jag kommer till bokmässan, kommer att blogga om det på Bokläsardagbok).

Varför?

Flera anledningar:

• Jag har väldigt få läsare och nästan ingen som kommenterar. Det kan givetvis ha och göra med att jag sällan går in och kommenterar hos andra nuförtiden. Det är give-and-take, det är jag medveten om, men faktum är att alla mina bloggar alltid har haft få läsare och jag vet inte riktigt hur man bär sig åt för att få upp statistiken. 
• Jag har väldigt svårt att få till några inlägg som inte är fyllda av skrivkramp-depp-refusering-depp-dåligtskrivarförtroende-depp... Jag tror att de flesta läsare har tröttnat på mitt ständiga missmod. Visst är det viktigt att föra dagbok om skrivandets upp- och nedgångar (det är det som den här bloggen egentligen är = min skrivardagbok), men just nu tror jag att mina dagboksanteckningar får hänvisas till den gamla vanliga pappersversionen och bli privata igen.
• På grund av punkten ovan; oförmågan att producera något som helst positivt (en ovan läsare måste klia sig i huvudet och undra varför jag i herrans namn envisas med att skriva alls...) som jag tror är kontraproduktiv för andra skrivarwannabees i samma situation, dystra tongångar gör bara andra mer negativa och missmodiga.
• De finns så många skrivarbloggar där ute, och många är mycket bättre än den här. Läs dem! Kolla in vänsterspalten.

Jag försvinner inte helt ur skrivarbloggosfären. Jag ska försöka hålla mig aktiv på andra skrivarbloggars kommentatorsfält. Jag försöka peppa de som är missmodiga.

Jag bloggar dessutom på bokrecensionsbloggen och All I Want, länkar i flikarna ovan.

HA EN BRA SOMMAR OCH SKRIV MYCKET!

Romanen i ett nötskal

Hittade detta hos Pernilla Alm.
Stal lånade.

Väntar...

Nu har det gått mer än en månad sedan jag skickade in till det första förlaget i sista omgången manusinskick.
Undrar om jag kommer att hinna få några svar innan sommaren kommer i gång på allvar, alla i Sverige går väl på semester nu?
Och det första förlagen som jag skickade till tog ett halvår på sig att svara förra gången pga arbetsbelastning, så jag har inte så stort hopp om snabb reaktion.
Och snabb reaktion är ju alltid lika med standardrefusering, så det är ju bättre att inget kommer. Men å andra sidan är det trist att få vänta ett halvår på en standardrefusering också.

Jag är nästan färdig med min novellkurs. Vad ska jag ta i tu med härnäst?

Jag var rött så deppig igår kväll och funderade på att ta minst ett halvårs skrivaruppehåll och bara läsa böcker istället, men jag tror det var ett utslag av pms-depp så jag borde nog ignorera det.
Men jag vet att längre skrivuppehåll kan vara bra om man har kört ned helt i jag-är-ingen-bra-skribent-leran, men samtidigt har jag alltid trott att totalt uppehåll en längre tid (halvår eller mer) får en att förlora sin "touch", och i mitt fall; förlora min svenska. Det senare är lite fånigt egentligen eftersom jag hänger mycket på nätet, lyssnar på svensk radio och TV på nätet och nästan bara läser svenskt. Det enda jag inte gör så mycket längre är pratar svenska. Men i sommar ska jag vara sex veckor i Sverige!! Och bokmässan är inplanerad, trots att jag funderade på att inte åka dit.

Någon som har erfarenhet av långt skrivaruppehåll? Bra eller dåligt?

Egenutgivning?

När man står nära slutet på resan, när manuset passerat alla förlag, står man inför frågan; vad är nästa steg framåt? Sedan ett par år tillbaka är det möjligt att på ett "enkelt och billigt" sätt ge ut böcker själv.

Jag funderar mycket på det nu. 

Men jag tror inte att jag kommer att göra det. Dels för att jag i så fall vill göra det professionellt (hyra in bra redaktör/korrläsare etc) och just nu har jag inte pengar till det. Eller rättare sagt; de medel jag vill lägga på skrivandet vill jag hellre lägga på nästa skrivarprojekt (aldrig mer jobba utan lektör, det har jag åtminstone lärt mig).

Jag har också funderat på att bara publicera en ebok, eller tex. på ett skrivarforum som Kapitel 1, men även det ställer jag mig tveksam till.

Jag tror nämligen att Djungelblomma skulle kunna bli något med hjälp av en duktig redaktör som kunde se på det med nya ögon. Om jag fortsätter med andra manus och kanske lyckas få ett utgivet, så har jag Djungelblomma i bakfickan. Förlag letar inte bara efter bra manus, de letar efter författarskap. En intressant debutant med fler manus i skrivbordslådan eller i synopsisform har större chanser att bli antagen än en som bara skrivit ett enda manus, det är jag säker på.

Så jag sparar Djungelblomma.