Blogg100 #6 - Vasaloppet

Jag är av naturen väldigt osportslig, det vill säga, jag är dålig på sport. Hatade gympalektionerna innerligt.
Men stora sportevenemang på Tv tittar jag gärna på. Som Vasaloppet.
Detta minns jag med ett leende; kvinnan som åkte fastän hon inte fick.
Jag minns det främst för hon kom från hemorten.

Blogg100 #5 Glömde blogga...

Glömde blogga igår.
Fint väder var det i alla fall. Jobbade i trädgården och läste Frankensteins monster.

Blogg100 #4 Trött

En kombination av förkylning, lång resa bakom ryggen och det faktum att jag alltid drabbas av en slags just-skickat-i-väg-manus-deppighet (separationsångest?)  gör att jag är vansinnigt TRÖTT och inte har lust att blogga.
Drömmer mig tillbaka till snöiga berg och Apfelstrudel

Blogg100 #3 - Jobba hemifrån

Jobb och jobb... Jag har inte precis någon inkomst. Men i alla fall... Jag är hemmamamma, även om min tid numera går åt till att skriva och läsa litteraturvetenskap. Orsaken till att jag gav upp min "karriär" som socialarbetare en gång i tiden var min mans jobb som tog hela familjen till de mest exotiska platser, där jag inte kunde/fick jobba.
Nu är barnen halvt utflugna, åtminstone den äldsta, men jag har inte större planer att försöka sätta igång med jobb igen. Jag vill inte heller. Jag tror inte jag klarar av mitt yrkesval och jag tror inte jag klarar av att "börja om på nytt". Men jag har min utbildning som grund och den kommer alltid att inspirera mig och mitt skrivande.
Jag har alltid velat skriva och skriver aktivt sedan över tio år. Målet är givetvis att bli utgiven, men alla som känner till branschen (och har följt denna blogg) vet att det målet kan tyckas ouppnåeligt. Men jag ger inte upp. Jag har varit rätt så "nära" tidigare (i alla fall haft personliga kontakter på förlag) och trots besvikelsen över slutliga refuseringar har jag samtidigt sett dem som uppmuntrande refuseringar. De har inte varit standardrefuseringar, som oftast betyder att manuset inte blivit läst i sin helhet, utan refuseringar med lektörsutlåtanden, ibland i två omgångar. Och jag har lärt mig oändligt mycket.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om. Jag ville skriva om hur svårt det är att planera sin tid när man har all tid i världen. Det är klart att jag inte har all tid i världen; huset ska fortfarande skötas, maten lagas, ungarna måste göra sin läxor, h unden måste ut.
Jag lider av dålig självdisciplin, eller om inspirationen flödar; glömmer allt, och ibland kan en hel dag gå, "utan att jag har gjort något".
Nu har jag börjat läsa på distans, litteraturvetenskap, och det har faktiskt hjälpt mig att planera. Det och hunden, har gett dagen rutin. Jag kan liksom inte glömma bort honom, och de regelbundna promenaderna är uppfriskande för hjärnan. Dessutom är det härligt med sällskap. En varm hund i knäet, eller intill en i soffan (det är en liten ras, en havaneser) är bra när man försöker traggla sig igenom Dantes Den gudomliga komedin, eller som nu; Goethe.

Blogg100 #2 - Hundar och manus

Två, kanske tre saker dominerar min vardag nu; litteraturvetenskapsstudier, manuset och hunden. Hunden är nu nästan sju månader och som alla hundar i den åldern full av energi. Så full av energi att han igår antagligen gjorde något galet med vänster framben. Idag kunde han knappt gå. Till veterinären. Antagligen stukad "underarm". Smärtstillande och inflammationshämmande föreskrivet. Om det inte hjälper; tillbaka för röntgen.
Puu. Inte vad man vill när man är supertrött efter en lång resa.
Egendomligt att ha en hund som inte följer varje steg man tar...

Men en sak lyckades jag med idag i alla fall! Jag mailade iväg mitt manus till en förläggare som vill läsa! Håller alla tummar som finns!

Nu ska jag läsa om Romantiken...

Vi hörs i morgon!

Blogg 100 #1 - Borta bra, men hemma bäst

Nu kör vi! 100 blogginlägg på 100 dagar. Lite som NaNoWriMo, men för bloggare.

Borta bra men hemma bäst. 

För nio året i rad i samma lilla by i Vorarlberg, Österrike. Berömd för sin pudersnö och frånvaro av liftköer. Ska inte säga vad den heter, jag vill att det ska förbli ett lugnt ställe...

Men i år snöade de flesta dagarna bort. Mina knän tål inte dåligt sikt i pisterna, då skidar jag nervöst och med spända ben... inte bra för knäna. Dessutom var jag och yngste sonen sjuka halva tiden, hosta och snuva. Maken och äldste sonen fräste dock på i backarna oavsett väder. Men några vackra dagar hade vi, se ovan.

Det finns några fördelar med att tillbringa dagarna borta från pisten; man läser mycket och man redigerar färdigt sitt manus och skriver följebrev!

Inom ett par dagar ska manuset mailas till förläggaren jag haft kontakt med och det ska bli så spännande att höra vad hon tycker om det.

Äntligen! Jag är så nöjd med mig själv.

Blogg 100, 2015

Nu kör vi igen. På söndag (1 mars) sätter vi igång. Någon mer som vill hänga på?
100 dagar av dagliga blogginlägg. Får se om jag lyckas.

Läs mer här