Två (2) NaNoWriMo-idéer!?

Jag sitter här med två stycken NaNo-idéer. Det har aldrig hänt förr. Snarare brukar jag ha problem med att få en enda.

Den enda är en kriminal/relationsroman. En uppföljare till ett manus som blivit refuserat av alla förlag. Jag tänkte att om jag skriver på något som jag VET aldrig kommer att bli inskickat till förlag, så skulle det liksom frigöra mig. No hangups! Bara skriva för skrivandets skull.

Den andra idéen är en slags historisk fantasy eller bara historisk... vet inte precis vad. Kärleksroman kanske Den har vuxit fram under senaste veckan och jag kan inte släppa den. Varje dag kommer en ny huvudperson eller biperson till liv och berättelsens idélinje utvecklas alltmer.

Vad göra? Dra lott?

I övermorgon börjar det. Jag har laddat upp med att baka bullar till fikat, klippt naglarna korta så att jag utan besvär kan låta fingrarna dansa över tangentbordet, städat hela huset (ljug), tagit hand om all tvätt (halvljug), städat skrivbordet (ska jag göra nu!).
Jag har kombinerat detta med en viktnedgångskurs på lokala gymmet (vet inte om det är så klokt, men jag har gått upp nästan allt jag gick ned i våras och det gör mig så arg och deppig...). Beställt fint höstväder för att kunna ta en paus och ta en promenad.

NaNoWriMo-förberedelser

NaNoWriMo är en knapp vecka bort. 30 dagar av skrivande, 1667 ord per dag ska man få ur sig. Det är inte litet och kräver viss förberedelse.

Några tips för den som är med för första gången/funderar på att delta.

• 1667 ord per dag rätt så mycket. Det gäller att planera sin tid. Om man är en som jag som inte hinner skriva på helgen (familjen kräver uppmärksamhet) då gäller det att få till en buffert, dvs skriv mer än 1667 per dag, speciellt i början.
• Förvarna familjen och vännerna. Detta kommer jag att ägna mig åt under 30 dagar och annat måste vänta (städning, strykning, socialt liv...)
• Förbered dig. Titta tex på Ann Ljungbergs lilla Skriv din roman på 30 dagar
• Ny anteckningsbok. Nödvändigt. Man får idéer under skrivandets gång och man måste skriva ned dem, annars glömmer man dem. Plus att man måste ha en lista med alla karaktärer med plats med lite karaktärsbeskrivning. Anteckningsboken kan bli rörig, men det hör till.
• Satsa på enkla middagar. Kan vara bra att planera matlagning och inköp i förväg, om man vanligtvis inte gör det. Om man inte har familj är det ett bra tips att storkoka och frysa in. Gillar man hembakt till NaNo-fikat får man se till att fylla frysen med bullar veckan innan (ska jag göra veckan som kommer!)
• Man får inte glömma att röra på sig. Det är lätt att unna sig godsaker när man skriver mycket, men det är inte roligt att ställa sig på vågen efter 30 dagar.
• Redigera inte. Alltså gå inte tillbaka och "rätta". Grejen är att man ska flödesskriva. För att inte tappa tråden måste man använda anteckningboken för att hålla reda på berättelsen och alla lösa trådar (Det är omöjligt att undvika lösa trådar i vilket fall. Man får ta hand om dem senare).
• Maria Friedner tipsar mer på Debutantbloggen.
• Det finns även svenska forum på NaNoWriMo, som man kan delta i. Kolla in hemsidan.
• Facebook-grupp
• Finns också en svensk Nano-grupp på Facebook. Om det finns fler, tex lokala, säg till. En del forum och grupper anordnar träffar IRL
• NaNo på Twitter
• Svensk hashtag på Twitter #nanoswe
• Jag finns på NaNoWriMo-forumet som monica.olskolk. Om du vill bli "buddy" med mig.

Kurs i att skriva noveller för veckopressen

I samband med en rejäl skrivardipp (depp) i början av året (nyss refuserad efter att ha skrivit om mitt manus för ett förlag) sökte jag något som skulle kunna få mig att hitta skrivarglädjen igen. Min erfarenhet är att det ofta är bra att leta efter ett annorlunda sätt att närma sig skrivandet. Tidigare har jag ofta sysslat med att ge mig på helt andra genrer.
Jag hade funderat länge på det här med noveller. Gillar noveller, men skriver dem sällan. Ytterst sällan. Främst för att det är väldigt svårt att skriva komprimerat, i alla fall för mig.

Jag tvekade inför kursen Skriva noveller för veckotidningar som Jenny Bäfving och Johanna Wistrand har framtagit främst på grund av att jag aldrig riktigt har gillat veckotidningsnoveller. Jag har alltid tyckt att de är ganska banala. Men jag beslutade mig för att gå kursen ändå, jag visste att den fokuserade på grunderna i novellskrivande. Och samtidigt som jag gav mig på novellformatet testade jag också en annan genre.

Jag har gått en del skrivarkurser, men en del var nytt. Kort sammanfattat kändes kursen som en komprimerad matnyttig kurs av allt jag tidigare lärt mig, men inriktad på det korta formatet novell. Där blir tex. angreppspunkt, konflikter, karaktärernas mål, vändpunkter och klimax, dvs dramaturgin väldigt viktig.
Samtidigt är alla verktygen i novellskrivande desamma som i romanskrivande. Man måste veta var man lägger angreppspunkten (vad man börjar), vilka mål huvudpersonerna har, vilka konflikter som höjer berättelsen, hur vändpunkten ska se ut, osv.
Mycket skrivövningar och inlämningsuppgifter, livsviktigt om man är i en skrivarsvacka, man måste skriva. En övning tyckte jag var speciellt nyttig. Man fick en lång lista med lämpliga huvudpersoner (inkl. ålder och yrke), olika miljöer, och olika problem(konflikter). Jag numrerade allihop och körde tärningspel för att para ihop huvudpersonerna med varandra och miljöer och konflikter. Utmanande och inspirerande för fantasin.

Slutligen: Jag fick väldigt stor respekt för veckotidningsnovellskrivande! Dessutom upptäckte jag, efter att ha läst väldigt många noveller, att en del av dem är riktigt bra! Och många läser. Respekt! Jag har alltid försvarat de genrer som inte ses som "riktig litteratur", därför att många tycker om att läsa dem och det ska man inte se ned på. Vi äter inte fyrarätters meny på fin restaurang varje dag, även om det är trevligt och gott, utan njuter lika mycket av en pizza, enkel korv stroganoff med falukorv eller en varm macka. I mitt läsarliv finns det i alla fall plats för många sorters litteratur. Och många tycker likadant, det vet jag.

Jag har inte sålt någon novell ännu, eftersom de jag skrev under kursen gick direkt till Hemmets Veckotidnings novelltävling. Jag vann inte, uppenbarligen, men det kan dröja innan de meddelar en om de vill köpa in i novell på vanligt vis. Lyckas jag inte kan försöka med en annan tidning.

Jag kan rekommendera kursen till alla, faktiskt. Även om man inte vill satsa på en karriär som novellskrivare för veckopressen. Kursen innehåller så mycket matnyttigt som varje skribent behöver veta. Den ger dig många bra verktyg i skrivarrverktygslådan, som går att använda i alla sorter av format, roman eller novell, och oavsett genre. Håller man sig till dem blir ens manus inte tråkigt utan har ett bra driv.

Kursledningen då? Jo, jag var väldigt nöjd med Jenny Bäfvings respons. Hon svarade snabbt på varje inlämningsuppgift, gav bra kritik och jag lärde mig mycket. Att regelbundet få respons på det man skrivit är en bra boost, särskilt när man som jag hade problem med skrivarsjälvförtroendet. Just då, i våras och i somras, betydde det väldigt mycket.
Att hon svarade så snabbt ger ett extra plus i kanten.

Jenny Bäfving har nu omformat sina kurser lite, man har mera valmöjligheter vad gäller kurslängd. Bland annat finns det en "expresskurs" i novellskrivande för den som har skrivarvana.
Mer information här.

Lektörsläsa synosis

Många skribenter satsar pengar på en bra lektörsläsning, speciellt om målet är att ge ut själv.
Det är generellt ett bra sätt att lära sig mer om hur man skapar en riktigt bra story. Om man har en bra lektör förstås. Det är inte så lätt att hitta, eftersom det finns rätt många därute i skrivardjungeln som gärna vill tjäna en hacka på författarwannabees.
Men det gäller att höra sig för och se vad lektörerna har för meriter.
Jag har hittills hittat två bra lektörer och i somras testade jag dessutom ett nytt grepp. Jag lät en lektör titta på mitt synopsis för nästa manus.

Jag har ett manus, som går under namnet Elefantkurvan (tillbaka i Afrika igen!) som jag har jobbat från och till med i flera år. Det började som en lång novell, sedan skrev jag om helt under Nanowrimo 2012 och hade i somras ett rejält råmanus i min hand. Men jag var osäker på om idéen fungerade, i vilken kronologisk ordning allt skulle berättas och om något "fattades".
Jag var orolig för att i fall jag skrev klart manuset och sedan skickade till lektör (vilket man oftast gör) så skulle det behöva så mycket redigering att jag tappade lusten (med mina förlagskontakter i gott minne, hur många gånger har jag inte skrivit om och skrivit om...).
Jag litade samtidigt så pass mycket på att kvalitéen på mitt skrivande i sig (språk, röst, miljöbeskrivningar etc) håller, rent generellt.
Så varför inte låta ett proffs titta på ett ordentligt synopsis (jag tror det var på drygt 2000 ord, 8 sidor A4)? Där så gott som hela berättelsen fanns med i korta ordalag, helt utan dialoger givetvis.

Och jag fick bra feedback tillbaka, främst vad det gällde kronologin. Det hjälpte mig att tänka om rejält. Dessutom hade lektören idéer om vad som behöver läggas mer tyngdpunkt på, tex karaktärsfördjupningen.
Det var definitivt värt varje krona (något för den utfattige skribenten, kostar inte skjortan som en stor lektörsläsning).

Det var i augusti och jag har tyvärr inte kommit igång ännu, eftersom september var en absolut rutten månad (förutom bokmässan...) samtidigt som jag fick ett "nej, men skriva gärna om så läser vi igen" + lektörsutlåtande från ett förlag gällande förra manuset. Tror att jag måste ta i tu med en omplanering (nytt synopsis!!) av det manuset innan jag ger mig i kast med det nya. Och så är det snart Nanowrimo igen och det vill jag inte missa!

Bokmässan. Tillbakablick.

Det var min fjärde bokmässa sedan 2008. Då 2008 hade jag en hel hop orealistiska förväntningar. Jag hade ganska nyligen varit på skrivarkurs (som jag hade vunnit!) och skrivarförtroendet stod på topp! Trodde att jag skulle kunna använda bokmässan till att nätverka och försöka sälja in sitt manus till förlag. Men jag bedrog mig, givetvis. Förlagsfolket är skitstressade under mässan och har inte tid för okända författarwannabees, dessutom har jag rätt så svårt att ta kontakt; lite social fobi där, tror jag. Tydligen ska man ses på Park på småtimmarna, men det där livet har aldrig lockat mig.

2011 var jag tillbaka igen och då satsade jag att gå på många seminarier. Det var en hit. Sedan dess har jag fortsatt koncentrera mig på seminarier.

Men mingla är jag fortfarande dålig på. Det går lite bättre, eftersom jag med åren ändå lärt känna en hel del skrivarfolk.

I år fick jag även tillfälle att träffa mig novellkursledare och lektör Jenny Bäfving IRL. Kul.

Jag hade mina upanddowns denna mässa. Ena stunden deppig ("kommer aldrig lyckas få en bok publicerad"), andra stunden inspirerad eftersom jag får en hel del idéer under möten med andra och under seminarier.
Jag kom ut på rätt sida. Vill nu börja skriva på allvar igen. Förra manuset först. SKA ta tag i det.
Nästa manus sen. Och snart är det Nanowrimo!

Ps Köpte en del böcker också. Mest biografier.

Pernilla Alm och jag. Lånad från
Simona Ahrnstedts blogg eftersom
jag annars inte har bildbevis att jag
var på mässan. Står ju alltid bakom
kameran...

Snart BOKMÄSSA!

Och jag kommer att vara där. Alla fyra dagarna om jag orkar. Helt kravlöst. Jag ska bara vara. Inte leka viktig bokbloggare eller skribent som försöker nätverka. Men vi ses nog på något montermingel, som det finns gott om, speciellt på torsdagen. Ni kommer inte se mig på Park. Då kommer jag ligga hemma i stugan och snusa, alternativt sitta framför öppna spisen om jag inte kan sova.

Jag lever! Uppdatering om refuseringar och annat...

Bloggpausen har varit skön och nödvändig. Känner mig lite redo att börja blogga igen.

Sommaren har varit skön. Början av hösten inte. Jag har inte hittat ro att skriva.

Jag har fått två refuseringar under sommaren. En upptäckte jag inte förrän häromdagen, när jag gick igenom semesterposten. Brevet hade hamnat mellan all reklam, som jag var på väg att sortera ut och slänga. Refuseringen var en standardrefusering så jag funderade på att skicka den till återvinningen tillsammans med reklamen, men ångrade mig eftersom jag ändå vill hålla koll på refuseringarna. Jag har gjort så många inskick nu att jag inte håller reda på dem längre.

En annan fick jag via mail i augusti och den var "positiv". Om du skriver om läser vi gärna igen.
Och så fick jag lektörsomdömet bifogat.

Jag är glad att jag kom så långt. Men skriva om? Igen? (Tredje gången? Fjärde? Tappat räkningen).Och eftersom denna lektör reagerat på något helt annat än tidigare förlagslektörer så betyder det: skriva om ordentligt. Det känns tufft att behöva skriva om något som jag trott har fungerat hela tiden (fungerat hyfsat i alla fall; jag har ju i slutändan blivit refuserad, så det är ju uppenbarligen något som inte fungerar...).

Tips från någon som varit med om liknande är välkomna. Vad ska jag göra nu?
Jag ser några alternativ:

• Skriva om enligt det sätt man tror lektören är ute efter. (Och riskera sälja själen samtidigt). Risken är att man skriver utan hjärta och att man gör ett dåligt intryck på förlaget.
• Skriva färdigt nästa manus och skicka in det i stället. Har man kommit så långt med förra och har en personlig kontakt på förlaget är ju chansen stor att de gärna läser nästa alster. Det förra kan man alltid ha i bakfickan, kanske kan man jobba om det vid ett senare tillfälle.
• Skriva på nästa manus och låta det första vila, minst ett halvår. Då har man kanske nya idéer. (Under tiden är det bra att har anteckningsboken redo hela tiden skriva ned alla tankar som poppar upp om det gamla manuset)

Vad har jag då lärt mig efter alla förlagsrundor? It is a djungle out there!

(Haha, förut hette mitt manus Djungelblomma, och det utspelar sig i Afrika....)

Med andra ord; inte ta något för givet och det är en förbaskat lotteri, alltihop. Rätt manus i rätt hand vid rätt tid, det faller på det i slutändan.

Och:

Förlagens och lektörernas smak är som baken... och som hos alla andra läsare, inklusive jag själv: Delad.

Tex:

Ett förlag sa: Romanen utspelar sig i Afrika, men det känns inte som man är där.

Det senaste förlagets lektör sa: Miljöbeskrivningarna av Afrika--- känns rika, levande och äkta.

Hmmmm....

Snart ska jag åka på BOKMÄSSAN!!!

Sedan är det oktober som brukar vara en enda lång uppladdningsmånad för NANOWRIMO. Jag planerar vara med i år igen och har redan en idé vad jag ska skriva om.