måndag 18 juni 2018

Karin Slaughter on tour

Det är inte så ofta man får träffa författare som man sedan länge har högst uppe på favoritlistan.
Michael Connelly befinner sig högt upp på denna lista, liksom Dennis Lehane och några till.
Nummer två på listan är antagligen Karin Slaughter. Jag läste allt av henne för fem-tio år sedan, men har de senaste åren inte läst så många av hennes thrillers, men det har mer att göra med att jag under ett par år nästan inte läst något alls utöver kurslitteratur på de kurser i litteraturvetenskap och arabisk kultur som jag har betat av.

Hennes thrillers är läskiga, inget för svagmagade, men karaktärerna är ytterligt intressanta, många starka kvinnokaraktärer, och miljöerna exotiska (utspelar sig i amerikanska sydstaterna), i alla fall för en svensk.

Karin Slaughter är populär i Europa och kommer ofta hit på PR-tour för sina böcker (hon är dessutom produktiv, ungefär en bok per år). Hon missar sällan Nederländerna, eftersom hon har en speciell relation till landet. Det var det första landet hennes första roman utgavs i utanför USA (före Storbritannien). Och hon är omåttligt populär, säljer mycket mer här än i Sverige. Kallar holländarna kärleksfullt för "my dutchies" på Facebook.

Och i går kom hon till min lilla stad. Ett välbesökt evenemang i stadens fina bibliotek, som är inhyst i en gammal chokladfabrik, något som Karin Slaughter tyckte var häftigt; hon älskar bibliotek och hon älskar choklad. Hon intervjuades först av en lokal thrillerförfattare, och var som jag trodde en fascinerande personlighet, som berättade mycket om hur hennes skrivande gestaltade sig och vad som inspirerade henne. Hon berättade hur hur hon sällan hade brist på idéer ("alltid berättelser i huvudet") och att när hon vid ett tillfälle drabbades av diskbråck blev tilldelad morfintabletter av läkaren, bara för att till sin fasa upptäcka att hon inte längre hade en ström av berättelser inom sig när hon tog medicinen och hon sa: "and I understood this is how most people live, and I didn´t know that" (med andra ord, de flesta "normala" människor går inte runt med en massa berättelser inom sig, igenkännbart för de flesta som skriver, eller hur?)
Efteråt  blev det signering, och kön var lång, men jag hann byta några ord med henne. Frågade varför hon var mer populär i Nederländerna än i Sverige, och hon trodde det berodde på att hennes första förlag i Sverige blev bankrutt (Prisma?), men att det fungerar bättre med det nya (Harper Collins). Vad jag vet har ett par förlag däremellan försökt ta upp stafettpinnen, men jag vet inte varför utgivandet i Sverige haltar så. Om man googlar på svenska översättningar är det väldigt svårt att fatta i vilken ordning romanerna ska läsas (läsa i ordning rekommenderas).

Lite foton från en trevlig eftermiddag. Killen i "Slaughter Crew" som tog alla foton med besökarnas mobiler (smart drag för att undvika lång väntan i kön när alla ville ta selfie med författaren) tog flera foton, vilket jag inte såg förrän dagen efter, och det var lite kul, för de fotona blev lite roligare än det typiska "här är jag på bild med en berömd författare"... Karin Slaughter ser ut som hon knappt nått de trettio, men hon är bara ett par år yngre än undertecknad.








De Chocoladefabriek/Bibliotheek Gouda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

NaNoWriMo 2018 Dag 13

Mer än 25000 ord. Alltså över hälften. Det är bra att ligga före, för då måste man inte skriva 1667 ord per dag i fortsättningen. 1667 ord ä...