Uppdatering

Jag har skrivit en del sedan jag klagade sist. Arbetsrummet är någorlunda i ordning, det känns ganska skönt att titta på alla böcker som står i givakt.

Det är alltså råmanuset det handlar om. Jag vill ha klart det snart. Jag vet inte vad som tar emot, med kanske är det  mängden arbete som jag vet väntar mig. Sätter jag mig ned och börjar skriva, så flyter det på ganska bra. Får jag sedan hela manuset utskrivet och insatt i en pärm, då vet jag att det känns ännu bättre. Den där känslan av allt på papper, pennan i hand, ni vet...

Men det som tar emot är säkert tvivlet. Varför håller jag på med det här?
Varför lägga ned så mycket tid på ett hopplöst projekt? Det är så gott som omöjligt att bli utgiven.
Det här är ju det enda jag vill göra, och det enda jag kan göra. (Förutom ett par andra saker, men eftersom jag inte har jobbat på 15 år är karriären lika med noll). Skiträdd för att misslyckas alltså.

Det där känner ni igen. Missmodet.

Sedan börjar ett ordentligt peptalk.

Jag gör det här, skriver alltså, för att jag älskar det. Jag älskar att dras in i berättelsen, lära känna karaktärerna, rentav bli förälskade i dem (eller hata dem). Jag älskar att vända och vrida på orden och meningarna, försöka praktisera det jag lärt mig om skrivandets konst och jag älskar kampen för att det ska bli så nära fulländat som möjligt.

Och världen går inte under om jag misslyckas. Det finns andra vägar ut, även om jag inte ser dem just nu.