tisdag 30 december 2008

Till skrivbordslådan

Under de senaste veckorna har jag mentalt förflyttat mitt manus närmare och närmare skrivbordslådan. Det är egentligen en ganska logisk plats, där befinner sig ju manus man inte jobbar med för tillfället.
Där ska den få vila ett tag tills jag vet vad jag ska göra med det. Just nu känns det inte alls som att jag vill skicka in det till något förlag. Om inte något radikalt sker som får mig att ändra åsikt. Det känns snarare att något radikalt måste hända för att jag överhuvudtaget ska ta i manuset igen.

Det är inte så att jag inte är nöjd med det, eller inte tycker om det. Jag är ganska trött på det, men det är en annan sak.
Jag tycker till och med att det är en ganska bra historia och att den är bra skriven.
Men kommer jag med något nytt? Knappast. Möjligtvis det där med att jag har en socialarbetare som huvudperson. Vad jag vet är jag först med det.

Jag konstaterar att spänningsromangenren nog inte är min specialitet, i alla fall inte den som gränsar mer åt deckarhållet. Däremot vill jag gärna skriva romaner som har vissa spänningsmoment.

När man tittar på Kapitel1, forumet där så många med författardrömmar fått en röst, så inser man att många försöker skriva spänningsromaner. Det är inte konstigt, vi är ju många som vill läsa det och ständigt letar efter en ny roman man inte kan lägga i från sig. Det finns ju trots allt en marknad för dem.
Men de flesta spänningsromaner liknar varandra och författarna slår knut på sig själva för att hitta på något nytt (det gäller även publicerade och etablerade författare).

Man drabbas alltid av besvikelse när man förpassar ett alster som man har lagt ned mycket tid på till skrivbordslådan. Det finns bara ett botemedel mot besvikelse. Skriva på något annat så länge. Jag har redan börjat. Det känns skönt att ägna sig åt något bara för att det är kul.

Och så vill jag passa på att önska er alla ett
GOTT NYTT SKRIVARÅR!!

7 kommentarer:

  1. Monica - jag tror att du gör rätt i att låta manuset ligga lite innan du redigerar det (mer).

    När du tar fram det om någon månad igen, kommer du att upptäcka hur bra det är och kan se texten med andra ögon.

    Antagligen kommer du också att se hur nyskapande manuset är (eller inte är). Å andra sidan - det är inte alltid det nyskapande eller "ogjorda" vi vill ha, även om det är ETT sätt att sticka ut. (Tro mig - en kille som skrivit om vampyrer som är vegetarianer). De som gilar genren gillar inte nödvändigtvis för nya, kreativa grepp. ;)

    Allt handlar väl egentligen om det där "få inte kramp"...

    Tycker dock att du behandlar det hela otroligt proffsigt när du börjar med nästa projekt.

    Och skicka iväg manuset till förlag när du är färdig! Jag vill ju läsa, ju!

    Kram! Lycka till! Och Gott Nytt!

    SvaraRadera
  2. Tack, Mackan för uppmuntrande ord.
    Kram och Gott Nytt År till dig också!

    SvaraRadera
  3. Nej, spänningsromanen är uttjänad för svenskt vidkommande. Behåll socialarbetar-perspektivet, lyssna in dig på nedanstående låt, och skriv om den svenska stigmatiseringen, som en socialarbetare ser och upplever den.

    God tur!

    http://www.youtube.com/watch?v=JAEJBpoxeVY

    SvaraRadera
  4. Redan i november skrev jag om Glasvegas låt.

    http://bokskrivardagbok.blogspot.com/2008/11/glasvegas-hyllning-till-socialarbetaren.html

    Men tack för denna länk, den här videon är bättre!!

    Så länge folk vill läsa spänningsromaner lär genren inte var uttjänad, eller?
    Marknaden styr.

    SvaraRadera
  5. Visst är spänningsromanen dominerande, men den kastar inte ljus över något nytt, den bryter inte mot några konventioner, den behandlar sällan komplexa teman eller karaktärer. Böckerna i Sverige skrivs bra, men är på tok för intetsägande. Man kan göra en enkel kalkyl och uppmärksamma att 89 % av deckarförfattarna rör sig i en gråzon och är i bästa fall underhållningslitteratur för dagen. Det vill säga slit-och-släng-litteratur.

    Att gå ner i de svenska katakomberna och skriva om det obehagliga och om förhållanden som folk blundat för eller inte uppmärksammat lär troligen innebära längre hållbarhet och större angelägenhet.

    Av samma anledning är Glasvegas intressantare än Keane, Pascal intressantare än Tomas Ledin, etcetera.

    SvaraRadera
  6. Oavsett vad borde ta tag i romanen och fullborda den och skicka iväg den och få den kommenterad. Utifrån ditt utkast ser jag att du använder mycket pluskvamperfekt. Det är uppskattat och ger tyngd åt berättelsen.

    SvaraRadera
  7. Trots att jag var bra på grammatik i skolan så måste jag erkänna att jag har glömt vad pluskvamperfekt är. Fick kolla in Wikipedia...
    Ska gå tillbaka och kolla om jag skriver i pluskvamperfekt... :)

    Kanske kunde du, min anonyme läsare, ge mig ett exempel från mitt utkast på en typisk pluskvamperfektmening?

    Apropå spänningslitteratur och att skriva om det obehagliga eller det som inte är uppmärksammat.

    Spänningslitteraturen är ju full av obehagligheter! Läsarna tycker väl om att känna ett visst mått av äckel. Men kanske mer som krydda.

    Den stora utmaningen är ju att försöka skriva drivet och spännande, och samtidigt komplext, med intressanta, dock inte stereotypa, karaktärer. Och att skriva om något nytt.
    Det senare inte så lätt, vad har andra inte skrivit om förut (förutom den där "angeln on your shoulder" som Glasvegas sjunger om... jo, jag tror fortfarande på min socialsekreterare...)??

    SvaraRadera

NaNoWriMo Dag 9

 Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...