Innan sommaren började jag undra vad som hänt med mitt manus. Jag skickade det till Förlag B (där mitt förra manus tog sig ganska långt... lektörsläsning, omskrivning, lektörsläsning och till sist refusering) i februari och var nu helt övertygad om att det låg en refusering och skräpade någonstans på någons skrivbord och inte hade blivit ivägskickad.
Till sist fick jag mod nog att maila och fick till min förvåning höra att nej, någon refusering var inte på gång i denna stund. I stället var de extremt överhopade av arbete och manushögarna växte. MEN, mitt manus var hos lektör och svar väntade inom några veckor.
Hos lektör.
Igen.
Det är egentligen väldigt positiva nyheter, men sedan tänkte jag på mitt förra manus som åkt lektörsbergochdalbanan tre-fyra gånger på två olika förlag och som dog någonstans på vägen, omskrivet säkert fem gånger och sönderskrivet i processen. Ibland undrar jag vilka idéer jag skulle få om jag sträckläste alla versioner jag skickat till förlag. Tänk om jag skulle börja skriva om det igen? Redaktören jag hade kontakt med på Förlag A verkade tycka att det var ett manus som kanske kunde få liv igen och det fick vila några år. Något som jag då tyckte lät som en omöjlighet. Men det är två år sedan jag hörde det nu, och ibland undrar jag om redaktören faktiskt hade rätt.
I natt fick jag vilda idéer om att skriva om mitt senaste manus igen. Alltså det som ligger hos lektör. Men det kanske är bäst att vänta tills jag hör domen. Förhoppningsvis tipsar lektören om lämpliga ändringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
... och blir förhoppningsvis lite mer hårdhudad till nästa gång. Jag erkänner låååångsamt för mig själv att det troligtvis är över för den...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Debutantbloggen har stått för ett par bra inlägg om refuseringar som jag har läst och känt igen mig i. Och jag grubblar faktiskt fortfaran...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar