Följebrev är uppe på tapeten igen, Mattias Boström har skrivit bra som sagt.
Personligen tror jag att följebrevet har blivit mitt stora hangup, eller rättare sagt var min hangup, därför att jag inte visste vad det var för fel på mitt manus.
Eftersom man aldrig får respons från förlagen, så kan man ju grubbla i all evighet. Och skylla på följebrevet. Och så fortsätter man och skriver och gör samma fel igen och igen.
Nu när jag vet vad det var för fel på manuset, så behöver jag inte gräma mig så mycket över följebrevet.
Men nästa gång ska jag skriva mer kort och komprimerat sådant. Har redan en "baksidestext" klar för mitt nästa manus.
Ett bra exempel på ett kort och beskrivande följebrev står Daniel Åberg för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
-
För några månader sedan oroade jag mig för hur jag skulle reagera om jag bara fick standardrefuseringar från de förlag jag skickade in till ...
-
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,... -
Förr läste jag läsarstatistik för mina bloggar slaviskt. Tills jag insåg att jag inte skulle få fler läsare genom att stirra på statistiken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar