Skickat iväg manus

Jag har skickat iväg ett manus idag. Vill bara notera det.

Ett kraftigt omarbetat manus, som jag hoppas ska väcka intresse.

Ska skicka till ytterligare tre förlag. Sen är det slut. Detta manus går snart i graven. Buuhuu...
Känns alltid lika deppigt.

Nu ska jag läsa och ägna mig åt min novellkurs, den senare har fått vänta bra länge nu. Dags för ändring.

Närmare 50 än 40

Idag är jag officiellt närmare 50 år än 40 och det firar jag med att fila på följebrev.

När jag började skriva igen efter ett långt uppehåll, 2005, hade jag en ganska naiv idé om att bli utgiven innan jag fyllde 40. Det var innan jag visste vilken sörja den här branschen är, och, inte att förglömma, innan jag visste att jag hade väldigt mycket att lära.
Även om jag tror att förlagen hellre satsar på unga författare (yngre, borde jag kanske säga) så ger jag inte upp. Rätt så många debutanter just nu är i min ålder, eller nästan. Och det finns ganska många exempel på författare som kommit i blomning sent... Livserfarenhet är inte fel när man ska få ihop bra historier.

Tillbaka från Italien

Nu är jag tillbaka, efter 12 dagars bil och tältsemester i norra Italien. En fin resa på många sätt, men också lite av ett antiklimax, eftersom jag planerat för denna resa i flera år, men den hade tills nu inte blivit av. Så kanske hade jag lite för höga förväntningar. Jag har en familj som drar åt alla håll, har olika intressen och vill olika saker på semestern, och det är svårt, nästan omöjligt att tillfredsställa alla. Till råga på allt försvann 1/3 av resan för mig i förkylningsdimma, jag kunde inte alls njuta av sista destinationen, Lago Maggiore. Men under tiden på resans huvudmål, Ligurien, var jag frisk.
Men jag har i alla fall fått smak för Italien och vill gärna tillbaka. April-Maj är en bra tid att åka, allt är grönt och blommar, men med lite mer risk för regn.

Nu är jag hemma igen och försöker kurera en ovanlig envis förkylning med medföljande hosta, orkar ingenting. Förutom att redigera lite manus i sängen. Och skriva synopsis på en helt ny berättelse. Sådant brukar ofta hända när jag är sjuk. Jag vet inte vad det är i sängliggandet och hostandet som får fantasin i gång.

Lerici, Ligurien, en favorit

...där vi åt mycket god seafood pasta (och det var
bara förrätten!)

Spektakulära vandringar, här på en bergig udde söder
om La Spezia, Ligurien

Mer vandring, mellan vinfälten på terrasserna i
Cinque Terre, Ligurien

Utsikt över Corniglia, Cinque Terre, Ligurien

 Cinque Terre, Ligurien är vandrarens måste, enligt guideböckerna
men lite överreklamerat och fullt av
skräniga amerikanska turister

Lucca, norra Toscana,
med sitt helt runda torg

Och överallt runt Lago Maggiore blommade
azaleor!

Lägger mig...

Jag ger mig.
Inser att jag inte hinner färdigt manuset till min deadline (fredag). Jag har inte ens skrivit följebrev (ska inte använda det gamla). Och jag vill inte stressa något. Så nu får manuset ligga och vila igen, några veckor. Får se om jag tar det med mig och korrläser lite. Men jag vill egentligen läsa böcker under de två veckorna som kommer. Och sticka. Och umgås med familjen. (Barnen har majlov, typisk holländsk företeelse, kombineras alltid med "Koninginnedag" (Drottningdagen, egentligen det samma som nationaldagen här) 30 april och 5 maj (Fredsdagen, andra världskriget). Och i år är det sista gången man firar Koninginnedag, eftersom vi får en kung just den dagen. Och en annan dag, några dagar innan, blir "Koningsdag" (Kungsdagen) från och med nästa år.
Dessutom är det Kristi Himmelsfärd veckan efter, så skolorna har passat på att ge 2 veckor ledigt i år, i stället för en.
Jag älskar majlovet, måste jag tillägga. Det är såpass varmt att man kan bada (utomhusbadet öppnar 1 maj) och reser man bort (bort är inte så långt borta här, man tar sig till Alperna, Frankrike, norra Italien på en dag) är det ofta (inte alltid) så bra väder att man kan tälta. Allt är grönt och blommor. Och man har alla sevärdheter för sig själv, eftersom inga andra är lediga, förutom holländarna.

Jag kan inte skriva, pyssla med manus, under helger och lov. Eftersom jag är hemma på heltid skriver jag också under "kontorstid", helst på morgonen.

Tar några veckors bloggpaus också, av förklarliga skäl. Vi hörs!

Korrläsning

Efter korrläsningen på utskrivet papper rättade jag i Word, bytte layout, gjorde om till A5 och PDF, och laddade ned på ipaden. Började läsa på nytt.
Och hjälp vad mycket fel jag hittar. På nästan varje sida. Bah...

Experimentmanus

Nästa manus ska bli ett ur "inte så viktiga högen" (de där som hjärtat inte klappar så mycket för... problemet är bara att när jag tar tag i sådana manus ordentligt blir de hjärtemanus... det jag håller på med nu är ett som "inte var så viktigt").

Jag ska hastskriva. Flödesskriva med ett fint ord.
Alltså inte tänka efter.
Inte låta andra läsa.
Inte låta lektörsläsa.
Bara skynda mig och skriva färdigt och skicka in till förlag

Bara som experiment.

Jo, jag förstår, det är en korkad idé.
Men vad har jag att förlora?
Nix.

Det kliar i fingrarna...

... för att få ta tag i mitt favoritmanus igen. Ja, ungefär en gång per 24 timmar ändrar jag mig gällande vilken manus jag vill satsa på härnäst.

Att jag återigen vill tampas med min "prästskröna" är på grund av vad jag nyss läste på Newsmill. Prästen Lars Gårdfeldt skriver med rubriken Omar Mustafa måste bekänna färg i homofrågan.
Förutom att det han skriver är viktigt (läs även inläggen av Evin Baksi och Bahareh Andersson, ses i högerkolumnen), men jag ska inte gå in mer på det här, så tar han några exempel som får mig att tänka på mitt manus igen.
Min käre Henrik, den unge nyprästvigde, konservative unge mannen (därtill motståndare till kvinnliga präster) har nämligen en nära vän som visar sig vara homosexuell. Och då får automatiskt ens konservativa åsikter (Henrik är givetvis även mot utlevd homosexualitet) en helt annan innebörd, det blir för personligt. Hur min huvudperson ska tackla det är jag ännu inte klar över.

Så tack, Lars. Inspiration kommer ibland från oväntat håll.
"Välja mellan hjärta och lungor". Måste komma ihåg den frasen...

Nästan framme...

Håller på med sista kapiteln av Djungelblomma version XXX (Som nu heter något helt annat, men för enkelhetens skull fortsätter jag att kalla manuset Djungelblomma. I själva verket har djungelblomman blivit bortredigerad. Så kan det gå).

Det känns överkomligt nu. Snart färdig. Sedan korrläsa en gång till och printa och skicka in alt. maila. Jag har tre förlag kvar att skicka till.
Sedan ska jag aldrig röra manuset igen. Aldrig. Om inte ett förlag är intresserat, förstås...

Mitt förra manus har jag aldrig tittat på igen, efter att jag skickade iväg det till allra sista förlaget på listan. Konstigt egentligen, när jag tänker på det nu. Det hade jag inte trott då. Nu kan jag se många brister i det manuset.
Undrar om jag kommer till samma insikt om det här manuset någon gång. Antagligen. Synd bara att det är för sent då, när tåget har gott.
Men insikten kan i alla fall användas i nästa manus.

Undrar vilket manus jag ska ta tag i härnäst. Jag har varit inriktat på ett speciellt, men nu har ett annat pockat på uppmärksamhet. Mitt NaNoWriMo-manus från 2010.

Uppdatering av bloggen

Jag har kommit igång efter påskhelgen igen, äntligen. Kör min novellkurs på distans parallellt med redigering av mitt romanmanus (för femtielfde gången).
Jag blir både glad och ledsen när jag redigerar manuset.
Glad för att jag upptäcker att jag faktiskt fortfarande ÄLSKAR det här manuset.
Och ledsen för att jag inser att jag kommer att bli oerhört BESVIKEN om inget förlag nappar på det. Men den besvikelsen får jag ta då. Just nu behöver jag leva på hoppet.
Samtidigt är jag osäker. Jag har ändrat så mycket så många gång i samband med alla omskrivningar att det känns lite som om manuset är en liten lost soul. Och det är andra delen som spökar, första delen har funkat bra hela tiden.
Jag vet inte hur jag ska få ordning på det. Lita på magkänslan, kanske, att jag fortfarande älskar manuset. Den långa pausen från manuset, sedan i november, har dock varit väldigt bra. Fungerar nästan alltid. Svalnar kärleken? Res då i från varandra ett tag, du ska se att återseendet är härligt!

Om någon varit med om något liknande (att många omskrivningar gör en förvirrad), ge mig gärna tips. Hur får man ordning på en lost soul?

Samtidigt håller jag på att uppdatera bloggen. Lite facelift i kolumner, och främst i länkkolumnen. Eftersom Google Reader kommer att försvinna (min livslänk, hur ska jag hålla reda på alla bloggar jag läser nu? Jag har inte hittat någon värdig efterträdare ännu) tänkte jag att det är bäst att uppdatera.

Om du är är regelbunden läsare av denna blogg och har en egen författar/skrivarblogg, och inte hittar den i kolumnen till vänster (bara de senast uppdaterade syns, klicka på Visa Alla så ser du alla); SÄG TILL i kommentarerna så lägger jag in din blogglänk!

Har du en renodlad bokblogg så är du också välkommen att hojta till, då lägger jag in den i min tvillingblogg Bokläsardagbok

Stilla veckan; inget bloggande

Stilla veckan börjar i morgon och och jag ska inte ägna mig åt bloggning. Tar en paus alltså. I stället ska jag ägna mig åt passionen. Passionshistorien, alltså. Vad som hände med Jesus den sista veckan, från palmsöndagen till påsk.

Jag är inte så öppen med min tro på den här bloggen, eftersom den handlar om skrivande. Dessutom tror jag inte att personlig kristen tro gagnar chansen till utgivning speciellt mycket, eftersom Sverige är så antireligiöst. Tyvärr.
Jag är lite som JK Rowling, som vägrade tala om sin gudstro i intervjuer innan sista Harry Potter gavs ut, eftersom många då kanske skulle gissa vad som skulle hända på slutet med Harry.

Sedan är jag inte så "missionär". Tycker personligen att folk som försöker "pracka på" sina medmänniskor sin tro är pinsamma och jobbiga. Den enda effekten är att man får "Jehovas vittnen-stämpel". Samtidigt är det synd, eftersom många har fördomar om vad det handlar om att följa Jesus, de flesta associerar tro med halvgalna kristna pastorer i USA som säger att homosexuella inte har plats i Guds rike (eller värre...). Eller så tror man att man måste tro på allt som står i Bibeln.Jag tror inte på Bibeln, brukar jag säga, jag tror på Jesus. Samtidigt är jag såpass konservativ att jag hävdar att vi firar jul för att fira att Jesus föddes (inte midvinterblot, eller julklapparnas ankomst) och påsk för att minnas hur Jesus dog och fira att han uppstod (inte att det är vår och det är gott att äta  vackert målade ägg, både riktiga och de av choklad).

Men det är klart att ens tro påverkar skrivandet. Har man en livsmoral i botten påverkar det ens skrivande. Ofta blir den ett tema i boken, om än inte alltid så tydlig.

Jag har också ett manus, När allt jag vill,  som jag har hållit på med sedan 2005, som handlar om en nyprästvigd kille, Henrik. Det är mitt hjärtemanus, som jag tar fram emellanåt och skriver på (kanske borde jag ta fram det under stilla veckan, det är som att återse en kär vän varje gång jag gör det). Men när det är färdigt, gud vet när, kommer jag antagligen inte ens att bry mig om att skicka det till vanliga förlag. Det får nog bli Verbum, Libris eller Marcus förlag direkt. Fast jag är rädd att de tycker manuset är för "världsligt" (de både ligger med varandra och syndar på olika sätt i berättelsen...).

Nåja, vi ses efter påsk. Lite stilla veckan-reflektioner kan ni hitta på bloggen All I Want. Samt lite vegetariska fasterecept.

Michael Connelly: "Jag har haft tur"

I en intervju i senaste Books & Dreams säger en av mina favoritförfattare, Michael Connelly;

"Jag har haft tur."

Apropå det jag skrev om häromsistens.

Egentligen menar han att han har haft tur i jämförelse med andra författare "som är betydligt bättre än mig". Han fick tag i en agent och en utgivare som trodde på honom. Bör tillägga att första boken redan var utgiven och hade fått goda recensioner och fina priser; men den sålde dåligt. (Innan internets tid, skyllde Connelly på. Ryktet spred sig långsamt). Det hade kunnat sluta där, om han inte haft någon som trodde på honom.

Sedan dess har det gått tjugo år och han har klämt fram 25 böcker, 18 av dem med polisen Harry Bosch.

Oerhört produktivt, alltså. Efter det att han hade tur.

Själv har jag klämt ur mig två fullbordade manus på åtta år. Det är extremt dåligt och det blir inte bättre. Jag får inte "tummen ur". Jag sneglar avundsjuk på andra skrivarbloggar och ser hur alla är så oerhört produktiva, även om de inte blir utgivna. Jag har säkert åtta fullfjädrade romanidéer (romanidéer som jag verkligen tror skulle kunna "bli något").

Men det är som med mitt skrivande som med mitt stickande. Rensade skåpet häromdagen och hittade ungefär åtta ofullbordade stickningar där också. Så fort jag ser ett snyggt garn och mönster bara jag måste köpa det (förr var det varje gång jag var hemma i Sverige, jag köpte för att ha något att göra under den långa sommarvistelsen i vår stuga, men stickade aldrig färdigt när jag väl kom hem igen till vardagen).
Har lovat mig själv att inte köpa ett enda nystan innan jag gjort färdigt det jag har liggande. Även om det skulle betyda att jag räfflar upp allt och börjar om med en nytt mönster (men samma garn).

Nej, vad gör jag? Detta är ingen handarbetsblogg.

Men ni fattar allegorin. Jag borde avsluta det manus jag håller på med innan jag tar tag i ett annat (även om det skulle innebära att jag räfflar upp och börjar om från början). För med icke avslutade manus och inga inskick till förlag kommer jag givetvis inte att ha tur.

Ps. Jag håller fortfarande diet och är just nu extremt sugen och hungrig. Och grinig. Det är därför jag skriver sådana här griniga inlägg.

Novell ivägskickad

Sådärja! Science Fiction-novellen är ivägskickad till Mix förlags novelltävling.
Det blev mer av en sciencefictiondystopi och eftersom den kan ses som prolog till min dystopiromanidé så har jag nu gått omkring och funderat mycket på den idéen. Jag har ett synopsis som jag rör runt i ibland. Det är så omfattande att jag tror det blir två böcker.
Men först vill jag avsluta min veckotidningsnovellkurs och skriva om slutet på Djungelblomma, så att jag kan skicka in det till de förlag jag inte har skickat till än.

Ny vecka, nya tag

Vintern har slått till här i Holland, men jag antar att det är samma sak i Sverige. I förra veckan hade vi +16, nu är det -3 och bitande nordostvind. I Frankrike har det tydligen fallit flera decimeter snö i natt, men vi har klarat oss, bara södra Nederländerna har fått snö.
Snacka om att längta efter våren. Jag vårdar mina små tomatplantor och undrar om jag någonsin kommer att kunna plantera dem ute.
I lördags storstädade jag och det är alltid en härlig känsla eftersom jag vet att det skapar tid för att skriva veckan efter. Måndagar är alltid ganska fullbokad med akrylmålningskurs och barnens aktiviteter, men tisdag brukar vara en riktig skrivardag (jo, förresten jag skrev faktiskt lite igår).
Vad gör jag då? Jo, börjar baka givetvis. Och planerar koka blodapelsinmarmelad. Och gå till tisdagsmarknaden och köpa fisk.
Ja ja, sådan är jag. Såg förresten Elisabeth George på Babel, hon säger att författare måste ha talang, passion och disciplin. Det sista är min stötesten, har alltid varit.
Så nu slutar jag blogga för idag.

Bara en sak till. Elisabeth George talade också om att hennes kreativitet hjälper att hålla hennes depressioner i schack. Det tyckte jag var intressant och ska lägga på minnet. Jag blir väldigt low ibland (vill inte kalla det riktiga depressioner) och det är alltid kopplat till PMS-veckan, och jag har länge varit medveten om att det blir värre under perioder som jag inte är kreativ. George verkar vara hyperaktiv (det är inte jag...), och satte igång att lära sig italienska för att hålla sig aktiv mellan bokprojekten, inte riktigt min grej, men jag tycker ändå jag känner igen mig. Min målning varje måndag har till exempel varit väldigt viktig de senaste åren. Nu den senaste tiden, när jag inte kommit ur min skrivarsvacka, har jag stickat mycket. Det är också kreativitet (kanske speciellt när man ger sig till att ändra lite på mönstren...). Bakning är något annat (jag hävdar bestämt att bakning är kreativt, och jag har läst om andra författare som gärna bakar, kommer bara inte ihåg vem).

Tomaterna vill också ha SOL!

Filmjölkslimpa, men gjord med
yoghurt, filmjölk går inte
att få tag på här

Jo, visst måste man har tur!

Annamaria Jansson skriver i Debutantbloggen om det inte handlar om tur, när det gäller att få en bok utgiven, utan framför allt hårt arbete. Det är en väldigt kort sammanfattning, det går att läsa allt här.

Jag skriver under på nästan allt, ja, allt som hon säger. Men ändå inte.
Jo, jag vänder mig också mot uttrycket tur, som förminskar arbetsinsatsen bakom. Att snacka om tur är att jämställa en lång hård skrivarprocessen med den enkla handlingen införskaffandet av en lott innebär.
De som talar om tur i samband med att någon blivit antagen på förlag är bara de som inte har en aning om hur mycket arbete som ligger bakom att skriva en bok.

Däremot tror jag att tillfälligheter och slump är en viktig del av processen, speciellt om man är totalt okänd skribent från vischan, utan minsta lilla fot i det etablerade kulturetablissemangen (där alla känner alla, inbillar jag mig... inte sant, men ni fattar). Undantaget om du har skrivit det där magiska manuset, nederstiget från himmelen, alltså en mycket bra, utöverdetvanliga, manus. De blir alltid utgivna.
Men när jag tittar på vad som blir utgivet idag, och samtidigt tittar på det jag skriver och det mina skrivarpolare skriver, då måste tillfälligheter och den gamla kära slumpen har ett spel med, det går inte att förklara på annat sätt.
Och min senaste runda med manusinskick, som hade väldigt skiftande resultat, bekräftar det.

Manuset MÅSTE hamna i rätt händer på förlaget. Och de rätta händerna måste ha en bra dag. Hamnar manuset hos grannen vid manusgenomgången, som dessutom har en dålig dag, blir det kanske inte ens läst.
Och hamnar manuset rätt så är det inte alls en garanti för utgivningen, men har man kommit så långt faller man inte på grund av slumpen, utan därför att ens manus inte nådde ända fram, eller att det trots allt inte fanns plats i utgivningen på förlaget (och då menar jag inte den där standardrefuseringen "finns inte plats i vår utgivning", utan ordagrant; förlaget vågar inte satsa av en eller flera anledningar).

Hårt arbete och uthållningsförmåga, kombinerat med skrivartalang, är ingen garanti för att bli utgiven. Om man jobbar hårt och är uthållig, och har talang, så kanske man blir läst och får mer än en standardrefusering. Och kanske, kanske, kanske, blir man utgiven.
Det är inte som att söka jobb; har jag ett tillräckligt bra CV och personkemin stämmer så blir jag anställd. Det är inte ens som att söka till scenskolan. Där får man åtminstone en chans till audition. I många fall inom förlagsbranschen kommer man inte ens så långt, man blir inte ens läst.

Det är den krassa verkligheten. Och det svider. Men det är ingen idé att lura sig själv. Då blir man bara ännu mer besviken när refuseringarna kommer.

Det finns dock en sak att ta fasta på. Om man inte arbetar på och sliter, och bråkar med sin inre kritiker som säger "du kommer ändå aldrig att bli utgiven", och får färdigt sitt manus, då kommer man aldrig fram. Det säger sig själv. Föga tröst när refuseringarna trillar in i inboxen, men det är sant.
Och när manuset har gått hela rundan runt, kanske till och med två gånger, då måste man lägga det åt sidan, hur mycket man än älskar det (eller hatar det...). Det kan kännas som att göra slut med, till och med ha ihjäl, en kär vän eller älskare. Men det går över. Känslorna svalnar och man tar itu med nästa projekt. Som självklart kommer att bli ännu bättre!

Jag kämpar vidare. Jag har min dröm. Jag är full medveten om att den kanske aldrig blir uppfylld, men jag kämpar vidare ändå, för jag kan inte sluta skriva. Jag har långsamt lärt mig att vila i det faktum att jag kanske aldrig kommer att bli utgiven och till min förvåning har denna visshet långsamt gjort att jag kan skriva igen. Jag har mindre krav på mig. Jag är inte säker på att denna strategi fungerar på alla, men för mig fungerar det, eftersom jag har uselt självförtroende och att ställa krav på mig själv (ofta likställt med att ha mål för skrivandet som är ouppnåeliga, jag lägger ribban för högt) får mig att må dåligt.
Det är en helt annan sak att försöka jobba professionellt med ambitionen att nästa manus ska bli bättre än det förra. Det är mitt motto.

Existerar...

Jag blir lite förskräckt när jag ser att jag inte har bloggat på över en månad. Jag har haft en extrem low månad, inte bara skrivarmässigt. En resa har bidragit till att jag rent tidsmässigt inte hunnit.
Men nu är jag på gång igen. All negativ energi försöker jag liksom kanalisera in i skrivandet. Om inte annat kan man ju överföra det på the bad guy. Och jag inser för miljonte gången att jag behöver skriva, måste skriva, bör inte låta bli att skriva... för då mår jag... skit, rent ut sagt.
Jag håller på med en novell till Science Fiction-tävlingen. Ni missar väl inte den?
Känner mig lite som Gud, får skapa min egen värld. Häftigt. Hoppas jag hinner färdigt i tid, jag har lite mer än 6 dagar på mig...

Läste i senaste Skriva att man måste försöka bli vän med sin skrivkramp. Åtminstone "artig bekant". Den är en del av skrivprocessen.

Ps. Glömde säga att jag bantar också. Sånt kanske man inte ska skriva om. Det är kanske därför jag är så low och lynnig. Tänker på mat hela tiden. Och på vilka kläder jag ska köpa när jag har gått ned alla kilona.
Svårt att sova på nätterna. Då sätter jag på ljudböcker med Harry Potter, lästa av Stephen Fry (älskar honom!). Det hjälper. Kanske inte mot sömnlösheten, men man får lite perspektiv när man lyssnar på Harry Potter. Det kunde varit värre, liksom... Hahaha...

Science Fiction-bokhandeln och Mix förlag utlyser novelltävling

Gillar du science fiction? Och gillar du att skriva noveller?
Nu utlyser Science Fiction-bokhandeln och Mix förlag en novelltävling.

Informationen är lite knapphändig, bland vet jag inte hur lång novellen får vara, men så här står det på Mix Facebook-sida:

Science Fiction-bokhandeln och Mix förlag utlyser novelltävling
Mix förlag och Science Fiction-bokhandeln undrar hur den nya science fiction-berättelsen ser ut och utlyser en novelltävling. Vinnarnovellen belönas med 10 000 kronor och publiceras i Mix digitala utgivning. 
I juryn sitter Maths Claesson (SF-Bokhandeln), Catharina Wrååk (Mix förlag) och Karin Tidbeck (författare till Amatka, förra årets mest omtalade svenska science fiction-bok).
Om tävlingen:
Bidrag mailas in till manus@mixforlag.se och markeras med ”novelltävling” i ämnesraden.
Novellen ska vara inne senast den 18 mars 2013 och vinnaren avslöjas på Världsboksdagen den 23 april 2013.
Vinnarnovellen belönas med 10 000 kronor. Hederspristagare kan komma att utses. Vinnarnovellen och eventuella hederspristagares noveller publiceras i MIX digitala utgivning, med sedvanligt kontrakt och royalty.Om tävlingen: Bidrag mailas in till manus@mixforlag.se och markeras med ”novelltävling” i ämnesraden.

Tillägg senare på Facebook:  

Vi får en massa frågor om novelltävlingen.Självklart får man skicka in flera bidrag. För enkelhets skull, skicka varje bidrag i ett eget mejl. (Till manus@mixforlag.se - och med ämnesraden novelltävling.)Får man kan skriva novellen tillsammans med någon annan? Ja, visst får ni göra det! Det är novellen som tävlar, kan man säga, inte författaren.Vi i juryn kommer inte att se vilken författare som skrivit novellen när vi bedömer den.Novellen MÅSTE vara skriven på svenska. Och den ska vara nyskriven - den ska inte ha varit publicerad tidigare. Vinnarnovellen ska ju publiceras här på MIX och då kan den inte vara under kontrakt någon annanstans - eller behöva översättas för svenska läsare. 

2 (!) noveller idag

Idag har jag skrivit två (2) noveller på ungefär 10000 tecken. Fattar ni? TVÅ noveller. Det är nog mer än jag har skrivit i hela mitt liv. När jag ska skriva noveller brukar de bli låååångnoveller/korta romaner.
Nu måste jag hålla mig inom en viss ordmängd och det är väldigt utmanande. Men roligt.

Jag har ännu inte en novell som duger för att skickas in för bedömning på novellkursen. De är lite för röriga, jag försöker få in för mycket i dem (en sjuka jag har i mina romaner också), missar poängen (alltså jag håller mig inte till det redan innan bestämda ämnet) och de är aningen för långa.

Kim tipsar om korrläsning

Kim M Kimselius skriver om korrekturläsning på sin blogg idag. Missa inte!

Ska en författare bemöta recensioner?

Intressant både på Debutantbloggen och på Annika Koldenius blogg  om recensioner.

Annamaria Jansson skriver att negativa recensioner tar lika hårt som refuseringar och jag anar att det ligger mycket i det. Men hur ska man reagera på dåliga recensioner som författare? Om man har blogg/twitter/facebook, ska man skrika och gråta där?
Kanske, om man vill. Och har behov av det. Men det bör kanske ske på ett lite nyanserat sätt. Eller så skriker man bara på gruppen på Facebook som endast innehåller ens bästa vänner.

Men att bemöta recensionen offentligt, ska man göra det?
Recensenten Annika Koldenius (recenserar i Borås Tidning, men har också egen blogg) tar upp det på sin blogg och frågeställningen är intressant.
Bakgrunden är att författaren Jonas Malmborg uttalade sig via Twitter på hennes ganska negativa recension av hans roman Fältöversten. Jag har inte läst boken och kan inte uttala mig om den, men det är heller inte det frågan handlar om.
Annika Koldenius reagerade bland annat för att Jonas Malmborg trodde att hon inte läst hela boken, när det i själva verket handlade om att hon hade en annan syn på bland annat berättelsens idé (han svarar bland kommentarerna).

Hon hade helt enkelt tolkat boken annorlunda.

Och det är varje läsares rätt; att tolka boken.

Hon ställer en viktig fråga, som får mig som skribent och bokbloggare, att tänka till:

"Jag gillar att samtala om litteratur – vad som är berättelsens idé, karaktärerna, dramaturgin osv. Det gör jag gärna.Frågan är ju dock om författaren själv ska lägga sig i en sådan diskussion, med den förförståelse för texten hen har." 

Som författare har man hela berättelsens universum inne i sitt eget huvud. Det gäller att försöka förmedla berättelsen till läsaren. Inklusive karaktärer, undermeningar, budskap, moral etc.
Det är inte alltid man lyckas. Ibland för att berättelsen lever sitt eget liv, men främst för att läsaren är en annan individ, som tolkar på sitt sätt.

Annika fortsätter:

"Att vara författare är att ge bort sin text som en gåva till läsaren. Det tror jag många författare skulle hålla med mig om. Men när en gåva är given, så kan givaren inte ställa krav på hur gåvan tas om hand.Givet är givet, så att säga."

Det ligger mycket i det. Det är som att säga varsågod, den här pralinen är gudomlig, men om mottagaren inte gillar just den sorten, så kan man ju vända ut och in på sig för att förstå hur ytterst läcker just den här sortens pralin är, utan att lyckas. Jag har min egen smak, och bedömer utefter det.
Eller så omformulerar man en gammal känd filosofisk ståndpunkt (av den holländske filosofen Spinoza, om jag inte har alldeles fel):
Man kan inte säga: Läs den här boken, den är jättebra! Man kan bara säga: Läs den här boken, jag tycker att den är jättebra!

Om refuseringar, dagsläget och lite annat...

Utmärkta Debutantbloggen, nu utrustad med nya bloggare, tar upp refuseringar igen, ett alltid aktuellt ämne. Gå in och läs, man lär sig en del. Som att inte ha bråttom. Eller att manuset måste hamna hos "rätt person" (det är självaste John Ajvide Almqvist som är inne och skriver en kommentar om detta!)

Själv håller jag på och återhämtar mig efter en tung helg. Jag började känna mig kass redan på lördag kväll, kämpade mig igenom en söndag, då vi firade dotterns födelsedag, med ihållande huvudvärk och dålig mage, för att under natten till måndagen få frossa. Låg med 38 grader under natten och måndagen (fattar inte hur man som ung överlevde febertoppar över 40 grader, denna gång var jag helt deckad! Orkade bara ligga och titta på DVDs, mest Harry Potter).

Det är bättre idag, någon riktig influensa verkar det inte ha varit, snarare någon magåkomma, och jag har kommit en bit på väg med att byta perspektiv på mitt manus. Det förändras en hel del genom att skildras i jag-form, förhoppningsvis till det bättre.

Dessutom har jag gett lite textrespons till en skrivarkollega, det var riktigt kul.

Byta perspektiv?

Fick en galen idé igår. Eller i går natt. Feberdimmor? Nej, jag är inte sjuk, men tror jag håller på att bli. Dottern är hemma från skolan, rätt så dålig.

Jag fick en idé att skriva om mitt gamla manus Djungelblomma, det där som jag rätt så nyligen plockade bort och satte högt uppe på en bokhylla, radikalt. Hurdå?
Jo, byta perspektiv. Från tredje person till första person. Jag skrev redan utifrån huvudpersonens synvinkel, så steget är inte så långt. Jag känner mig lockad att kunna gräva där jag står, lära känna huvudpersonen, lite mer. Trodde jag kände henne vid det här laget. Men efter flera omskrivningar tycker jag att jag tappat all kontakt med verkligheten (hennes, alltså).

Jag har fått många varningar om första persons perspektiv. "De flesta debutantmanus skrivs i jag-form", "Förlagen vill inte ha berättelser skrivna i jag-form.

Jag vet inte om det är sant.
Men jag har inget att förlora, jag riskerar bara tre refuseringar till. Vilket är få jämfört med alla jag redan fått.

Jag skrev mitt NaNoWriMo-manus i jag-form, och det kändes bra. Fick lite blodad tand.
Sedan läste jag en hel del romaner skrivna i jag-form. Favoriten Susan Howatch skriver alltid i jag-form. Hungerspelen är skriven i jag-form (det är faktiskt ett rent under att de lyckades få till en hyfsad film, utan att ha en "voiceover" för Katniss, allt lämnas nu över till Jennifer Lawrence att tolka genom sitt akterande, vilket hon dock gör på ett utmärkt sätt...).

Men först: Försöka få klart instuderingsfrågorna till novellkursen. Att det ska ta sådan tid.

Lite schitzo...

Jag är lite genre-schitzo.

Den senaste veckan har jag liksom drunknat i (på ett behagligt sätt) Suzanne Collins ytterligt fascinerande Hungerspelen-trilogi. Hungerspelen är en dystopi/science fiction/postapokalyptisk historia för YA (unga vuxna) (jag recenserar den här, för den som inte läst den) och eftersom jag har en egen dystopi liggande i digitala skrivbordslådan så kan jag inte låta bli att tänka på den. Det skrivarprojeket är ett sådant där episkt mastodontprojekt för framtiden (min egen alltså, inte den dystopiska) som jag skriver ett kapitel på ibland och filar på synopsis emellanåt. Skulle mycket väl kunna bli en trilogi, det också.

Och så håller jag på och studerar kärleksnoveller i veckotidningar. Som alltid utspelar sig i modern tid (nästan) och inte innehåller något scify-fuffens whatsoever. Måste sluta tro att det dyker upp en genmanipulerad geting i nästa stycke eller att the love interest egentligen är ditsänd av fienden för att ha ihjäl den kvinnliga huvudpersonen.
I själva verket; det värsta han kan ha i bakfickan är inte ett blåbär med dödligt gift utan det faktum att han är gift och inte har talat om det. Eller ännu värre; att han har varit gift, men inte kan glömma sitt ex.

Snacka om att bli lite sinnesförvirrad i författarsjälen.

Ps. Lovar att jag inte ska tjata mer om Hungerspelen. Men ni kan läsa mer tjat här, på min "vanliga" blogg, om ni vill.

Städar skrivbordet

Städar skrivbordet. Bort med allt det gamla, speciellt allt som har med gamla manuset Djungelblomma att göra. Den tillhörande pärmen bortstoppad högt uppe på en hylla. Känns skönt. En dag i framtiden kanske jag tar ned den och tittar på den. När den inte framkallar kräkreflexer längre.

Tog bort min Djungelblommabakgrund från Facebook också. Kändes galet, hela min skrivnärvaro kretsade runt den där målningen.
Även om jag skulle ta tag i manuset igen så kommer inte Djungelblomman att vara med, den är bortredigerad. Har redan en ny arbetstitel på manuset. Det är nog den tredje titeln manuset har haft. Men i alla fall. Den ligger på is tills vidare.

Ny skrivardagbok. Alltid något. Nytt och fräscht. Har inte skrivit något i den än eftersom jag inte skrivit något.

Har strukit tvätt och tittat på Hunger Games-filmen samtidigt för att göra strykningen mindre tråkig (det låg massor och väntade efter jullovet, hatar sådant, det hindrar skrivandet).

Så i morgon kanske jag tar i tu med min novellskrivarkurs. Den är första prioritet just nu och kommer förhoppningsvis att hjälpa mig ta itu med skrivarkrampen.
Det är hemskt att ha skrivkramp och inte kunna skriva när det enda som egentligen får mig att må bättre (och komma ur skrivkrampen) är att skriva.

Inga novellidéer

Jag hade tänkt få ihop en 5 minuters novell till Allas novelltävling. Men huvudet är helt tomt på idéer. Måste vara klar på fredag om det ska hinnas skickas till Sverige innan den 15:e.
Känner mig stressad.
Men är egentligen helt underbart uppslukad av Hunger Games-trilogin. Kanske kan tänka igen när jag läst klart.

Missa inte Allas novelltävling!

Missa inte veckotidningen Allas novelltävling! Ni har några dagar på er!

Mer om den här; men eftersom de inte ger instruktioner på hemsidan (dåligt Allas, jag hade aldrig upptäckt den här tävlingen om jag inte råkat få tag i ett gammal exemplar på tidningen), så skriver jag det här:

Allas 5-minuters noveller handlar alltid om relationer. Av många skiftande slag. Ofta med överraskande slut
Inget förlagt till historisk tid eller science fiction.
Max längd: 6000 tecken inkl blanksteg (det är en sida i tidningen).
Novellen får inte ha varit publicerad tidigare.

Skrivarlya?

Vaknar tidigt (?) av en tickande termostat (den hänger upp sig, sitter dessutom utanför sovrummet) och det skulle kunna bli en skrivarmorgon. Men jag har PMS-migrän och då har jag liksom tunnelseende, också när jag ska sitta vid datorn. Får se om treo och te hjälper.
Har bara två dagar kvar att sitta framför brasan i stugan i det som skulle kunna vara en riktig skrivarlya.
Fortsätter med min novellskrivarkurs och analyserande av veckotidningarnas innehåll och noveller. En konstig mix av elände och feelgood.
Dessutom verkar det som om de flesta novellerna skrivs av redan etablerade författare. Eller är det mer under storhelger? Har hittat noveller av Simona Ahrnstedt (Året Runt, jättefin långnovell för övrigt), Helene Tursten och Stefan Tegenfalk.

GOTT NYTT SKRIVARÅR!

Jag har fortfarande inte skrivit en rad, men jag har pillat lite på min novellkurs, vilket i det här skedet mest handlar om att studera veckotidningarnas noveller och allmänna innehåll. Och så fastnar man i lite stickbeskrivningar och recept som följd av det.
Men i alla fall.

Hoppas ni får ett bra skrivarår!  För min del tror jag att det blir bättre än föregående, det har ju svårt att bli sämre... Jag planerar inga massinskick till förlag och kan heller inte förvänta mig några massrefuseringar, så kanske får jag ett sådant där trevligt mellanår, då man bara skapar!
Måste bara få tummen ur lite.

Ps. Såg Hungerspelen på DVD häromdagen, jösses vilken story. Ska ta och läsa boken också. Jag beundrar de som kan skriva bra ungdomsböcker. Läste nyss Cirkeln (som också skulle kunna bli en bra film i rätta händer) och det var också tjusigt hantverk.

Blir lite avundsjuk...

...när jag ser på Facebook hur väldigt många har skrivarflow/stolt berättar hur många sidor de skriver varje dag/skrivit klart manus.
Själv har min skrivarlust försvunnit. Kan inte se någon mening alls med skrivandet. Har inte skrivit ett ord sedan Nanowrimo i mitten av november (höll inte månaden ut, berättelsen tog slut för tidigt).
Är det för att jag sitter i stugan med en vecka framför mig med så potentiellt mycket skrivtid? Lite prestationsångest?
PMS-vecka också, säger bara det. Allt är smådeppigt då och jag ligger vaken och oroar mig över saker som under resten av månaden känns som obetydliga problem. Varför finns det ingen medicin/diet mot detta elände? Om män hade haft PMS hade det säkert uppfunnit något för länge sedan.
Är inte heller så bra på att skriva under ledighet/sommarstugevistelser. Det funkar trots allt bäst i vardagen. Som ett vanligt jobb.
Får väl satsa på att läsa i stället.

Summering av skrivaråret 2012

Dags att summera skrivaråret som ligger bakom mig. Och blicka framåt. 

Obs! Varning; långt inlägg!

Jag upptäcker att det fjärde året i rad som jag summerar och blickar framåt. Ganska intressant att blicka tillbaka. Och nedslående. Det enda som egentligen är uppmuntrande är envisheten som lyser igenom. Fattar inte egentligen hur jag har orkat hålla på så länge som jag har gjort. Och även om det känns kymigt just nu så har jag ingen tanke på att ge upp.

Så här såg min framåtblick ut för exakt ett år sedan. Med nya kommentarer i annan färg. 

Inför 2012:

1. Jag ska börja jobba med mitt ”älsklingsmanus” När allt jag vill. Jag skiter i om det är ”ickeutgivningsbart”. Det känns helt rätt att ge mig på min ”prästskröna” igen. Bara för min egen skull!

Nej, det har jag inte gjort. Förutom att jag började skriva ihop ett ordentligt synopsis och har tänkt länge på några nyckelscener. Hela boken är klar i mitt huvud. Dels har jag inte hunnit eftersom jag skrev om Djungelblomma under året. Men mest är det för att jag inte vågar. En refusering av detta manus skulle antagligen få mig att sluta skriva helt. (Eller äntligen ta modet till mig och ge ut själv). En annan anledning till att jag inte vågar är att jag vill "öva mig" på andra manus först. Så att jag blir bättre skribent.

2. Jag ska skicka in Djungelblomma till ytterligare förlag. Inte för att jag riktigt tror att det har en chans, men när jag ändå har det färdigt är det bara dumt att inte gå en runda till. Får se hur jag tacklar refuseringarna i nästa omgång. Hoppas och drömmer fortfarande om att få napp. Man ska aldrig ge upp.

Två månader efter att jag skrev detta hörde ett av förlagen jag skickat till i september av sig. Deras lektör hade läst; älskade första halvan, men tyckte inte om andra halvan. Jag uppmanades skriva om, med hjälp av ett ganska utförligt lektörsutlåtande. Var nöjd med resultatet när jag skickade in i september, men hade antagligen tagit mig vatten över huvudet och blivit övermodig. Förlagets lektör tyckte att det var rörigt och att det inte lyfte i andra halvan. Den korta refuseringen kom i november. Snacka om att bli knäckt. Just nu har jag väldigt svårt att ta till mig att jag "kom så långt", det är få förunnat. Men det kanske sjunker in så småningom.

Nu har jag tre förlag kvar att skicka till. Och två varianter av ett manus, det gamla och det omskrivna. Av det försöker jag skapa ett tredje. Men är väldigt svårt eftersom jag på något sätt tappat "den första kärleken" till det här manuset (som jag verkligen har älskat).Vet egentligen inte hur jag ska gå vidare.

3. Jag ska sätta mig in i vad det innebär att ge ut själv, i alla fall hur man ger ut en ebok. Kanske kommer Djungelblomma bara som ebok.

Som det ser ut nu blir det ingen ebok. Ska man ge ut måste man ha ett manus man verkligen tror på. Det har jag inte i nuläget.

4. Jag ska fortsätta att läsa mer och satsa på bokbloggandet inför bokmässan 2012.

Det har jag verkligen gjort! Läst som en galning och varit bloggambassadör för bokmässan. Vansinnigt roligt.

5. Jag ska åka på Bokmässan igen. 

Hela mässan, fyra dagar... Mycket intensivt, men givande!Läs min bokblogg, se fliken ovan!

6. Och jag har ett mål till; jag skulle vilja hitta ett deltidsjobb så att jag kan bekosta eventuella skrivarutgifter (lektörsläsning, skrivarkurser?) själv. Håll tummarna för mig! De söker fortfarande deltidsbrevbärare här i Holland, det låter som ett idealt sidojobb för en författare!

I slutet av januari började jag jobba några timmar i veckan som brevbärare, alldeles intill där jag bor. Det var kul att göra något annat än bara sitta hemma, trots att det var slitsamt. Men så upptäckte jag att det var omöjligt jag hålla sig inom de bestämda tiderna och att holländska postverket var mycket motvilliga till att betala ut övertid. Jag upptäckte att det var så för andra kollegor också. Och då var det inte roligt längre. Det genererade bara ilska och trötthet och med en man som tjänar bra (bara han lyfter pennan tjänar han mer än vad gjorde en hel månad, lite överdrivet, men ni förstår kanske) kunde varken jag eller han motivera mig till att fortsätta jobba. 

I början av november slutade jag. Saknar inte jobbet alls och har nytta av att jag har bättre rutiner hemma. Det är svårt att vara hemmamamma och hitta rutiner, man måste vara väldigt disciplinerad, annars har man dåligt samvete när man skriver för att man inte har tagit hand om tvätten, eller så har man dåligt samvete när man tar hand om tvätten för att man inte skriver.... puuu...  

Inte heller har jag använt några av pengarna till lektörsläsning. Men jag ska börja en kurs i novellskrivande för veckotidningar, jag kan väl säga att lönen delvis betalat detta.

---------------

Mål inför 2013:

1. Jag ska försöka skriva om Djungelblomma och skicka till de tre förlagen jag har kvar på min lista. Är det fel att skicka in något som man inte längre tror på? Jag har ju trott på manuset en gång. Det är kanske precis som ett förhållande, ups and downs, men man har lovat varandra trohet, så man reder ut det... Låter det fånigt? Jag hoppas i alla fall att jag ska tycka om manuset igen om jag bara låter det få lite tid.

2. Jag ska gå en kurs i att skriva noveller för veckopressen. Kanske med målet att lyckas sälja in några noveller. Men det är kanske att vara lite övermodig, jag vet ju inte ens om jag passar för novellskrivandet. Men jag behöver en utmaning, och det här får det bli!

3. Jag ska gå Ann Ljungbergs distanskurs Produktiv författare. Såg att jag redan för ett år sedan skrev att det var kursen för mig. Jag är inte direkt produktiv. Och nu är jag hemma på heltid igen, borde hinna producera mer text.  
Nu har jag vunnit kursen, i Anns eminenta adventskalender! Yes!

4. Fortsätta att läsa. Självklart! Det måste varje författare göra. Mycket!

5. Välja ut ett nytt manus att satsa på. Frågan är vilket, jag har flera kandidater. Förhoppningsvis ha ett manus klart till sommaren som jag kan skicka till lektör. Here we go again.

5. Ta tag i älsklingsmanuset. I alla fall titta på det igen.

6. Åka till bokmässan. Har fått ett presentkort för seminariekorten så jag kan inte missa chansen. Flyger billigt och bor hemma i stugan. Och det blir bara roligare för varje år, eftersom man lär känna fler och fler (författare, -wannabees, bokbloggare, förlagsfolk, författarcoacher och lektörer, you name it...)

God Jul!

Hoppas ni får en bra skrivarjul. Kanske någon bra bok eller skrivarkurs bland klapparna?