Få goda nyheter dyker upp på denna blogg. Läser jag snabbt igenom är det bara depp, depp, depp.
Den som tröttnar på mig kan ju alltid deleta bloggen från sin RSS-läsare.
Jag har precis kommit hem från en kort resa till Ardennerna, ett stycke berg och dalar i östra Belgien. Det slog mig att Ardennerna skulle kunna vara en utmärkt skrivartillflykt, ni vet ett sådant där ställe som författare drar sig tillbaka till för att skriva. Sitta där i ett litet hus med eld i öppna spisen och utsikt över en vacker dal. Den lokala byn brygger sitt eget öl och har otaliga små gourmetrestauranger, hundra bagerier och tusen charkuterier som säljer ardennerskinka och vildsvinsdito. När inspirationen tryter ger man sig iväg på en tuff vandring i bergen.
Bara 3 timmars bilresa hemifrån.
Det var innan jag kom hem och hittade ytterligare en standardrefusering i inkorgen.
Jag börjar känna mig lite dum. Vem trodde jag att jag var egentligen? Vad trodde jag att min bok var?
Just nu skulle jag vilja utropa (som en kung vars namn jag har glömt): Ett kungarike för en ickestandardrefusering. Var det inte så han sade?
--
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
NaNoWriMo Dag 9
Hur går det för alla NaNoWriMo:are där ute? Min start har varit seg. Jag lyckades inte med min stategi att skriva mycket de första dagarna,...
Läste med intresse om dina tankar på en skrivatillflykt. Det är något som är ganska populärt i USA och det kanske skulle kunna utvecklas till en affärsrörelse. Dvs detta att tillhandahålla små "skrivarlyor" åt de som vill ha lugn och ro omkring sig då de skriver.
SvaraRaderaSjälv bor jag på en liten ö i Siambukten, och för något år sedan fanns det ett ungt par här som satt och skrev hela dagarna och festade hela nätterna...och efter en sex månader vad de klara med det arbete de hade satt sig för att utföra här...och åkte hem, nöjda och belåtna.
Det kanske skall sägas att det är extremt billigt att bo här, Internet fungerar hyfsat och det finns inte alltför mycket att göra som stör koncentrationen...så allt medverkar till att det inte blir så jobbigt att sitta ner och skriva...något jag själv har nytta av.
Ha det så bra och sköt om dig och de dina.
Gamlingen i paradiset
Hej Monika,
SvaraRaderaNu har har själv skickat i väg mitt första manus till ett antal förlag och väntar inom 2-3 månader på min första standardrefusering. YES, jag har lyckats stjäla några några minuter från någon människans totala livstid och fått honom/henne att lägga den tiden på mitt arbete.
Jag tar inte detta allt för gravallvarligt då min försörjning är tryggad av en annan verksamhet, men visst tusan skulle det vara en höjdare att få byta inriktning här i livet och göra en 180 gradare. Skulle inte det lyckas så får väl jag njuta av att skriva för mig själv och terrorisera den närmsta släkten och de vänner jag fortfarande har kvar med mina alster.
Ha det.
Alla som lyckas slutföra ett manus och sedan vågar skicka in det till förlag borde få tapperhetsmedalj.
SvaraRaderaI vilken annan konstform ägnar man månader och år åt sitt alster för att sedan se det bli kastat i papperskorgen efter att någon har läst 2-3 sidor, kanske 20?
Nu menar jag inte att det är lätt att bara till exempel konstnär, men ni fattar vad jag menar.
Jag har precis börjat på en kurs i teckning och målning, där 12 deltagare målar, får stöd och undervisning av läraren, kommenterar varandras verk och har allmänt KUL! Målningar glöms snart bort på min vind, men någon har i alla fall sett dem!
Visst njuter jag av att skriva när det flyter någorlunda, men det är förfärligt ENSAMT. (Jag terroriserar inte min familj och vänner, av två orsaker; 1. tycker det är alltför självutlämnande att låta närstående läsa. 2. De flesta runtomkring läser ändå inte svenska.)
Ps. Funderar fortfarande på att publicera allt digitalt till slut...
OCH funderar på att få i gång en slags skrivarcirkel på nätet. Läsa och kommentera varandras alster, helt enkelt.
Sök på noveller.nu (skrivarcirkel tillgänglig) eller skicka något kapitel till mig, så kan jag läsa om du vill. Under förutsättning att du läser något kapitel jag skrivit. Och är tuff mot min text.
SvaraRaderaSka kolla in noveller.nu. Har missat den sajten.
SvaraRaderaJag "byter" gärna kapitel. Maila till monica.olskolk@hotmail.com så kan vi komma överens om detaljerna.
Ja, de där trista standardrefuserna är verkligen inga lyckopiller :( Kämpa på!
SvaraRadera