Har en bloggpaus på min "vanliga" blogg, men inte här

Vansinnigt skönt med tystnaden därborta på den "vanliga" sidan. Om någon saknar mig så har de inte sagt det än.

Det är så skönt att slippa tycka om allt.

Måste bara pressa fram några bokrecensioner som jag har lovat. Åke Edwardsson står på tur. Sedan ska jag läsa högklassig chicklit och det ska bli så skönt att bara gotta sig i det efter en lååång deckarperiod.

Bloggpausen har fört det med sig att jag har dragits med av en ordentlig kreativitetsvåg! Det är lika härligt varje gång det sker. Hisnande.

(Inte lika kul för familjen, som jag redan berättat, eftersom jag blir grinig när jag inte får skriva jämt, huset dammar igen och tvätten blir inte tvättad...)

Jag publicerar ett kapitel av När allt jag vill (en berättelse om en nyprästvigd kille) varje dag på Kapitel 1. Rejält oredigerad, men eftersom jag har hela berättelsen i huvudet och varje kapitel planerat, så går det ganska fort att skriva.

Kapitel 1 är förresten ett märkligt ställe, det cirkulerar en del egendomliga individer där. Någon har satt i system att lägga ettor överallt (man kan ge ett till fem hjärtan i betygsättningen), speciellt nya alster, antar jag. Om man har fått väldigt få röster är det ödesdigert (jag sjönk från fyra till två och en halv...). Moderatorn brukar ta sig en runda ibland och stryka en del ettor om de verkar omotiverat, men de har en hel del manus att gå igenom, så jag antar att de inte har hunnit med mig.

Parallellt skriver jag (jag vet, det är galet att skriva på två saker samtidigt, någon som gör likadant??) på ett råmanus som jag berättade om här. Intrigen håller på att ta form, och det är så spännande när en berättelse tar form, det är som om den har ett eget liv. Sedan gillar jag att testa ny genrer. Det är någon slags spännings/relationsroman i en futuristisk Efter-Stora-Katastrofen-miljö.

Vaknade med en färdig story i huvudet

I morse var jag med om något märkligt.

Jag vaknade med en färdig story i huvudet.

Det har hänt förut, men det är mycket länge sedan. Flera år sedan. Det är alltid en mycket egendomlig upplevelse.

Ibland tror jag att det är en dröm som är onormalt välkomponerad. Jag har ingen aning om hur det går till.

Låg två timmar i sängen och komponerade vidare, inne huvudet. Inte förrän på eftermiddagen fick jag tid att skriva.

Jag har nu hela berättelsen i stora drag klar för mig.

Genren är också relativt ny för mig, det är en slags Science Fiction, typ Efter Katastrofen.

Nu ska storyn få ligga till sig, och jag fortsätter med andra aktuella projekt, se romanen på Kapitel 1.

Nya kapitel fylls på ungefär varannan dag.

Jag tror att jag är inne i någon slags Creative Binge just nu. Inte så kul för familjen, eftersom jag blir sur när jag inte får skriva dygnet runt, ungefär.

Mer av mig på Kapitel 1

Jag har haft ganska ambivalenta åsikter om Kapitel 1.

Otroligt många manus bara försvinner i mängden, tror jag. De flesta läser endast de bidrag som ligger högst på topplistan.

Jag har övervägt att ta bort de två noveller som jag hade där, men ångrade mig.

Nu kovänder jag totalt och lägger ut ännu mer.

Just nu håller jag mig sysselsatt med ett gammalt manus, alltmedan jag väntar på att jag ska bli klar över vad jag ska göra med Kvarnsten om Halsen. Ett litet hobbyprojekt alltså.

Det finns fördelar och nackdelar att lägga ut ett råmanus publikt. Men jag tar chansen.

 

Romanens tema lär inte falla alla i smaken. Det är smalt att skriva om kyrkan och troende människor. Kan inte tänka mig att den har så stor chans att bli publicerad.

Men jag saknar "vettiga" romaner om "vettigt" folk inom kyrkan, så jag skriver en själv. 

Och det ligger mer i skrivbordslådan. 

Det är sådant här jag gillar att skriva om. 

Nyfiken?

Gå in på Kapitel 1 och läs mer.

Kört på förhand?

Finanskrisen får bokförlagen att dra ned på utgivningen. Jag antar att det är nyutgivningen som får stryka på foten i första hand. Och det "smala".

Kanske är det idé att ruva på sitt manus extra länge, tills värsta krisen är över. Brukar inte vara något problem för min del, som aldrig blir färdig.

Johanna (tipstack) tror att print on demand blir viktigare än tidigare, också för den smala litteraturen.

Men print on demand har en nackdel. Ingen marknadsföring. Den för man stå för själv. 

Bra eller dåligt?

För mig är det givetvis dåligt. Man måste vara på plats för att marknadsföra. Inte befinna sig utomlands. 

Skriva i jag-form

Att skriva i jag-form bör undvikas under 2009, i alla fall om man ska tolka detta rätt.

Då är det kört på förhand, man är helt ute.  Nu fick jag rådet att slopa jag-formen i mitt manus redan i våras. Min författarcoach verkade ha rätt åsikt redan då.

Tipstack till Johanna.